gra år sedan hade han kanske också vari gifven till första förslagsrummet. Märkvärdigt nog tro vi oss veta, att utsigterna nu ej äro lika stora. 1 Wermland, liksom i andra stift, finnas många lugna, fromma och tillräckligt konservativa kyrkoherdar, som tycka mindre om att låta: sig toppridas af den prelatensiska junkerismen och alldeles icke beundra de granna spärrid terna mot samhällsförbättringarne eller det storordiga braskandet med den nyimporterade kongl. preussiska hofkristendomen. Få vi tro hvad åtskilliga i orten väl hemmastadda personer förtälja oss, har hr Sundbergs uppförande mot sitt eget stifts presterskap, som dit transspirerat, icke bidragit att göra honom populär i Wermland, der de gamla pastorerna hafva för stea ryggar att buga i stoftet för nya solar och de yngre i allmänhet äro för litet lycksökare, för att rätt uppskatta den höga nedlåtenheten i hela dess värde. Att ett stort parti inom stiftet derföre önskur hvarken snillen eller prelater, utan gerna såge att till chef denna gång få en verklig prest, kan derföre ingalunda öfverraska, och man bar sagt oss att i detta fall professor Torån, just för sitt rena och varma sinne, sin okonsdade men iogalunda medelmåltiga vältalighet, sin frihet från ulla politiska antocedentier och sin förtroliga bekantskap med den andliga verksamheten i an: dra protestantiska länder, hade att påräkna icke ringa sympatier, särdeles som man trott sig veta, att ett sådant val gerna skulle ses af den nuvarande regeringen, som har så rv ånga ekäl att be Gud bevera sig för sina så kullade vänner bland prelaterna. För egen del tro vi ock att ett sådant val son professor Torens, eller en honom liknande prestmans, vore det bästa som under närvarande omständigheter kunde gö ros; ty fastän vi icke önska att upprätthålla sjelfva institutionen, som nog förr eller sednare faller, anse vi det önskvärdare att den genom sna sednaste innehafvares pereonligheter vinner ett visst värde och i sitt försvinnande väcker någon saknad, än att den af motsatta skäl väcker mer och mer leda och slutligen bortkastes med ovilja.