HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS) AR G. P. R. JAMES, Öfversättning. Han försäkrade hertigen, att han älskade och värderade bonom bögre än någon annan i verlden, och att det oinskränkta förtroende, han satte till denne sin vän, icke skulle kunna rubbas, ehvad ondt man än kunde hafva att säga om honom; Sedan de deputerade aflägsnat sig, fortfor konungen: eKusin af Guise! Det finnes folk, fom förgäfves sökt intala mig, att ni utsträcker er hand efter min krona, och sannolikt har väl också någon velat låta påskiva hos er, att jag skulle önska bringa er om lifvet eller beröfva er friheten.? ; SLåtom oss på ömse sidor icke sätta nå. gon tro till sådana baktalareX, svarade her. tigen, SAldrig, aldrig?, tillade konungen. ?Låtom. oss. svära alt hälla tillsammans och vara trogna vänner för evigt. Kom, följ mig till altarets fot; vi vilja gå ed på sakramentet, och det är en helig ed, som icke kan brytas, att ingen af våra fiender skall kunna förmå den ene af oss att stämpla emot den andra. Jag är färdig dertill nu på ögonblicket, 4) Se A. B. n:r 190—193, 197.--200, 202—210, 213, 2A5— 218, 220, 223 (B), 227, 228, 231—235, 237, 238, 242-244, 246, 247, 249, 251—254, 2506: 250, 261—261, 268, 267, 269, 271, 272, VM,