anees omtaglig. a ssenatrskta tern sin RBIHSDAGEN. UTSKOTTSBETÄNKANDER. AT lagutskottet, N:r 89. Tillstyrker, i anledning af en utaf hr Lemchen i borgareständet väckt motion om dels förändrad Jagstiftning rörande sättet för sökande af ändring i underrätts eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock verkställighet af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning, att rikets ständer måtte, för sin del, besluta en författning, hvarigenom dels förklaras, att hvad i 38 punkten af kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 och kongl. förordningen den 19 Juli 1815 finnes stadgadt om ex dighet för den, som är på fri fot och vill söka ändring i underrättseller hofeller öfverrätts utslag i brottmål, att nedsätta honom ådömde böter och ersättning, eller för böter ställa borgen, eller ock förete intyg om sin fattigdom, upphört att vara gällande, dels ock stadgas, att 3 kap. 5 utsökningsbalken skall erhålla ett tillägg af denna lydelse: Hvar som i brottmäl blifvit tilldömd ersättning för skada eller kostnad, hafve. ock rätt derför njuta utmätniog, ändå att ändring i högre rätt sökes. Siälle dock för det, som lyftes, full borgen, Reservation är anmäld af grefve Erik Sparre. N:r 90. Tillstyrker, i anledning af hr Lemchens derom i borgareständet väckta motion, att rikets ständer för sin del ville besluta en författning, hvarigenom förklaras. att allt hvad lag och författningar innehålla om skyldighet för den, som söker ändring i underrätts eller hofrätts dom eller utslag, att ställa borgen för kostnad och skada, upphört att vara gällande. Deremot afstyrker utskottet samma motionärs likaledes framställda förslag om upphörande af skyldighet att nedsätta revisionsskilling och fullgöra dom såsom vilkor för rättighet att emot hoträtts dom och utslag i tvistemål hos Kongl. Maj:t fullfölja underdånig talan. Reservation är anmäld af hr Lemchen. LÖRDAGENS PLENA. Ridderskapot och adeln. Utrymmet för dagen tillåter oss icke att meddela i sin helhet redogörelsen för öfverläggninRn i lördags angående beredande af tillgångar för det beviljade särskilda kreditivet, men då det torde intressera mången att erhålla kännedom om de åsigter som chefen för finansdepartementet vid tillfället uttalade, meddela vi här ett sammandrag af hans yttrande: Friherre Gripenstedt utbad sig, då föregående talare i ett sammanhang yttrat sig öfver frågorna argående upplåningen, eller sjelfva anskaffandet at de till försvarsverkets behof beviljade extra medel af 3 millioner riksdaler, och -angående nödvändigheten eller lämpligheten att af sådan anledning vu pålägga en särskild eller förhöjd skatt, att äfven få taga begge dessa nära sammanhängande ämnen uti ett gemensamt betraktande. Statsutskottet har föreslagit, att till betäckande af den omförmälda summan skulle under 3 år utgå en extra beskattning af en million årligen, hvilken, sedan alla andra inkomsttitlar numera redan blifvit bestämda, torde komma att bestå i förhöjning eller tillägg i andra artikeln af all männa bevillningen, som sålunda skule ökas med nära 50 procent. De upplysningar och fakta angående riksgäldskontorets ställning, hvilka måste afgöra huruvida en sådan åtgärd kan anses vara af behofvet påkallad eller ej, äro visserligen blott för statsutskottet och riksgäldskontoret i främsta rummet tillgängliga, och detta var också anledningen hvarföre Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition angående kreditivet ej derom framställt något särskildt förslag, utan öfverlemnat denna fråga till rikets ständers eget afgörande. Men frih. förklarade likväl, att på grund af hvad om riksgäldskontorets ställning ör nästa statsregleringsperiod är bekant, han för sin del icke ansåg en särskild beskattning för detta ändamål nu behöflig. Han stödde denna öfvertygelse på följande förhållanden. Först och främst hade genom beslutet att jernvägslånet skulle bestämmas till högst 35 millioner i stället för 32 millioner — hvilket belopp statsutskottet ansett vara, tillsammans med öfriga härtill disponibla tillgångar, tillräckligt att bestrida de för jernvägsarbeten beviljade anslagen och lånen — naturligtvis riksgäldskontorets tillgångar ökats med 3 millioner utöfver hvad de eljest skulle hafva utgjort. Vidare hade inkomstberäkningen af vissa hufvudposter blifvit nedsatt med 600,000 rdr, hvilket frih. fullkomligt gillade, men hvarigenom också riksgäldskontorets ställning ytterligare betryggades. Och slutligen kunde frih. upplysa, att inkomsterna för detta år af tullmedlen och bränvinsafgiften så betydligt öfverstigit samma inkomster för 1862, utt tillökningen utjorde för tullmedel omkring 800,000 rdr, och för bränvinsskatten något öfver en million. I följd af detta faktum kan således numera med visshet förutses, att det blifvande öfverskottet för 1863, hvilket tillfaller riksgäldskontoret, kommer att uppgå till 1, å 2 millioner mera än ufverskottet för 1862. Vid beräkningen af öfverskottens Belopp för begge dessa år har likväl statsutskottet, på samma sätt som Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, i enlighet med hvad då kunde antagas, upptagit summan för 1863 lika med summan för 1862, hvilket emellertid nu visar sig vara för lågt; och på grund af detta lyckliga förhållande kunna således riksgäldskontorets tillgångar under den kommande statsregleringsperioden påräknas blifva ytterligare ökade med åtminstone 1, million. Det vore visserligen sannt, att dessa ökade tillgångar icke nu genast äro i riksgäldskontoret tillgängliga, och att således, för det fall att medlen behöfde lyftas tidigare än inkomsterna inflöto, detta verk mäste bemyndigas och förständigas, att på lämpligt sätt dem anskaffa, såsom i fråga om de öfriga kreditivsummorna är föreskrifvet; men friheiren trodde sig dock på grund af detanförda vara berättigad hysa den öfvertygelse, att någon särskid beskattning för betäckande af den ifrågavarande måttliga summan, itminstone för närvarande icke behöfde påläggas folket. Och han vore så mycket hellre af denna mening, som ifall det framdeles visade sig, att någon tillökning i statsinkomsterna vore behöflig, en sådan tillökning af t. ex. en million årligen, enligt talarens redan ofta förut tillkännagifna åsigt, långt mindre känbart, och på ett i alla afseenden lämpligare sätt, än genom en plötslig ökning med nära 50 procent af den nyss införda nya bevillningstaxeringen, kunde vinnas genom eh ringa förhöjning i bränvinsskatten. Hade det väckta förslaget härom, som beklagligen gel nom några få rösters öfvervigt i förstärkt ut-å skott kom att förfalla, blifvit antaget, så hade nu ej blott den ifrågavarande millionen, utan; ännu en derutöfver om året kunnat påräknas,! med hvilken åtskilligt nyttigt och behöfligt. så! väl i fråga om försvarsverket, som för andra: vigtiga ändamål, kunnat uträttas. Men detta; är för denna gång försummadt, och man måste! nu blott tillse huruvida med anledning af det beviljade kreditivet en ny beskattning behöfver utkräfvas. Talaren trodde det icke. Han ville: emellertid, i afseende på beslutet, ej framställa ! något bestämdt yrkande, men ansåg det likväl för en pligt, att i ämnet tillkännagifva sin mening, jemte skälen härtill. Längre fram under debatten anmärkte frih. Gripenstedt med anledning af föregående talares yttranden, att han ingalunda förordat eller åsyftat någon slags sammanblandning af jernvägsmedel och öfriga statsmedel, utan att han; tvertom så strängt som någon annan vidhölle:; den helsosamma grundsats, att statens upplå