ch vi äro förbundna att erkänna konung Cristian IX såsom herrskare ej blott ötver Danmark och Slesvig, utan äfven öfver Holtein; och om vi ej absolut satt vårt ord i pant på alt understöda hans anspråk genom rig, om ett sådant blir nödvändigt, blefve let dock svårt att framdraga någon passanle undanflykt för att ej tvinga makter, hvilka ned öppna ögon ingått samma förbindelser kom vi, alt fullgöra dessa, ifall de skulle vägra att gifva konung Kristian hans tron. Deras första pligt är nu att fullgöra sin förbindeise. Det må vara deras andra pligt att göra sitt inflytande gällande på hans poitik i Slesvig-Holstein. Men härmed har 1852 års fördrag ingenting alls att skaffa. Det vill derföre synas, som ingen fara för en fruktansvärd tvist om successionen finnes ör handen, så vida undertecknarne af 1852 års fördrag fullgöra sina uttryckliga förplig.elser. Men man måste komma ihåg att partiskheten i den slesvig-holsteinska frågan är ganska stor i Tyskland och isynnerhet i Preussen; att alla tyskar äro ense i den rön, att den enda möjligheten för en gernaniserande politik i Slesvig är att skilja Slesvig-Holstein från den danska kronan; samt att det är alltför möjligt att en så djerf plan kan fresta till och med det liberala partiet i Preussen att afstå från sin opposiion mot den nuvarande impopulära ministeven, hvilken har största behof af ett dylikt tillbud till stöd at folket. Likväl få vi ej opåkalladt förutsätta ett politiskt svek ens nos Tyskland, och ett sådant steg vore föga mindre än ett svek, och en stor dårskap till på köpet. Ingenting skulle vara angevämare för Frankrike än en dylik anledning ill ett krig, som kunde komma att sluta. med en revision af Rhengränsen? — ett krig dessutom för att försvara ett fördrag, ratificeradt af Frankrike under den nvuvaus kejsarens presidentskap — ett krig, i England icke kunde underlåta sit vara mo Preussen. Om konungen af Preussen skulle asta ett så gynnsamt tillfälle i händerna på Frankrike, vore han blindare, än till och med vi tro honom vara. Men. om han icke gör det, anse vi det vara föga skäl att frukta resul:atet. Ty utan både Preussen och Österrike skulle förbundsdagen vara alldeles oförmögen att lägga sig i saken; och den unga hertigen af Augustenborg skulle blott föröka antalet af de hjelp-. lösa tronpretendenter, som nu sorgligt ströfva omkring i Europa. Man har, såsom vi tro, allt skäl att hoppas, att Kristian IX skall ostörd tillträda sin regering, samt att, om den slesvig-holsteinska frågan icke är afgjord, den åtminstone snart skall nedsjunka till de små simensioner, som den hade för endast en vecka sedan.? Morning Post uttrycker sia förundran öfver prins Fredriks af Augustenborg förmiä tenhet att i en proklamation förkunna sig vara hertig af Slesvig-Holstein och är icke mindre förvånad öfver att hertigarne af Sechsen-Gotha, Weimar och BSaehsen-Mei ningen erkänt hans anspråk. Inför Europas högtidligt undertecknade beslut gör hela historien ett nästan löjligt intryck, tillägger tidningen. Prinsen och hans små bundsförvandter he, lemnade åt sig sjelfva, ingen makt. De måste anropa förbundsdagen om sanktion och bistånd, men dennas båda stora medl: mmar äro förpligtade att upprätthålla kovung Kristrans rättigheter,? Mot argumen tet, att Österrike och Preussen blott under vissa vilkor undertecknat Londopprotokollet, utropar Morning Post: 4I hela fördra get förekommer icke eit endå ord om någon provisorisk verkställighet af detsamma från någon af de kontraherandes sida. Standard drifver gäck med hertigen af Augustenborg, som han betraktar som preussisk major, och tidningen säger honom att Christian IX, som de facto är herrskare i Slesvig och Hoistein, icke skall tillåta sina undersäter att hörsamma uppmeninger från en pretendent, som, härmande ein faders beteende 1848, hotet att löpa till Berlin för att ställa sina he: n under Preussens öfverhöghet, för den händelse att denna makt skulle understödja hans aaspråk, Daily Telegraph och Advertiser äro de enda engelska tidningar, som fälla något förord. ör de augustenborgska anspråken. Independance Belge anser det föga sannoikt, att de båda tyska stormskter som indertecknat Londonprotokollet kunna, synerligast i betraktande af Frankrikes och inglands bestämda hållning i frågan, ha ör afsigt att frångå sina genom nämnde lokumeut stadfästade beslut. Hvad beträfar de liberala i Tyskland anser tidningen em öfverlemna sig åt sällsamma illusioner. in emot Europas vilja företagen strid om ertigdömena kunde icke uudgå att blotttälla och för långliga tider hämma det tyka fäderneslandets materiella och moralika utveckling; framför allt borde de preusiska liberala icke glömma, att oll denna rigslystnad icke kan annat än förstärka de nilitäriska och konservativa elementer, hvilas sträfvanden gifvit anledning till den nuarande brytningen mellan regeringen och andet. Må tyskarne först ordna sioa inhem ka tvister innan de söka utländska. — — jet skulle för öfrigt, hvad Slesvig beiräffar, ara en besynnerlig anomali stt vilja i na onalitetsprincipens namn annexera ett för yska förbundet helt och håilet främmande mråde, ett land som icke tillhör och aldrig hört den tyska nationaliteten. Opinion ralionale anmärker, att Christian X är och förblir legitim hertig af Holstein ch Lauenburg lika väl som konunz af Danark ända till dess hertigen af Augustenborg rmått de makter, som undertecknat Lon-j: onprotokollet, att frångå sitt högtidliga beut. Journal des Debats, som söker visa att baom hertigen sf Augustenborg står Tysknds begär att i Kiel förskaffa sig ett bal4 Tnssact AnAh att don anoolska nr acana! 4