ENSE STOCKHOLM den 27 Nov. De diskussioner, som den 23 och den 24 deones egt rum på riddarhuset, angående försvarsväsendet, hafva i mer än ett hänseende varit märkliga och gifva anledning till åtskilliga betraktelser. Med tilliredsställelse hörde man den förklaring exceellensen grefve Manderström sistvämnde dag afgaf i afseende på interpellationsrätten och en utrikesministers ställnipg till densamma, äfvensom redogörelsen för de frågor rörande Sverges yttre politik, öfver hvilka hr grefven vid tillfället ansåg sig böre ! um något, för att motivera det af K. M:t egärda anslaget af 3 millioner. Man torde l häraf kunna sluta, att svenska regeringen il afseende på danska frågan fortfarande och med oförminskadt nit och intresse fullföljer den lika värdiga och nationella som försigtiga och varsamma politik, hvilken hittills blifvit iakttagen. Äfvenledes hörde man samma dag med nöje de sanna och riktiga åsigter, som frih. Gripenstedt framställde angående de upp offringar en liten och genom sitt läge för förvecklingar ofta skyddad nation, som den svenska, under fredstid bör göra för sitt förevarsväsende, nemiigen att i en tid, då förävdringarne i kriceväsendet äro så täta, icke nedlägga så stora summor på en materiel (vare sig fästningar, flottor eller andra föremål), som lätt kan bli urmodig, att andra inrättniogar, hvilka befordra nationalvälmågans hastiga tillväxt, måste stå tillbaka, utan snarare sträfva efter en sådan utveckling af de inre hjelpkällorna, att lan. det verkligen kan skaffa penningar, då krig inträffar. I afseende på de 3 millionerna förklarade grefve Platen, att de hvarken kunde afse anskaffandet af en ny sjökrigsmateriel eller ens påskyndandet af de åtgärder hvilka för detta ändamål med anledning ef rikets ständers beslut redan voro vidtagna, men att de voro tillräckliga att göra verksam den sjömateriel som redan finnes. Det synes häraf nästan som om de 3 millionerna skulle gå åt allenast för uppnåendet af detta inskränkta ändamål, ett så mycket tarfligare resultat, som den nuvarande materielen enligt allas medgifvande icke är tidsenlig. Att krigsministero, om något äfven skulle blifva öfver på nämnde summa, föga eller intet dermed kan uträtta, synes af de oerhörda belopp han fordrar till srmns mobiliseriog och underhåll. I afseende på sjöförsvaret kommer man alltid tillbaka till en principfråga, som måste afgöras då flottans organisation och medels anslående till densamma skola afhandlas. Hvilken roll skall flottan upptylla vid försvaret i allmänhet? Hvilken betydelse erhåller den till följd deraf och huru mycket bör således påkostas densamma? Att någon täflan med Ryssland svårligen kan komma i fråga, sedan fiottors anskaffande numera blifvit till väsendtlig del en rent finansiel ange lägenhet, torde vara afgjordt. Deremot är möjligt art tillsammans med danska och nor ska flottan ännu en längre tid bestrida den reussiska och tyska sjömakten herraväldet I Östersjön, hvilket äfven grefve af. Ugglas anska riktigt framhöll såsom ändamälet med ottans verksamhet. Detta är ett mål som står i förhållande till våra tillgångar, ochl hvilket vi derföre utan allt för stora ansträngningar kupna uppnå. Statsrådet Reutersköld uppträdde redan den 23 med den gamla krigsministersvisan, som alltid har en anstrykning af dåligt humör med ty åtföljande skraya. Med anledning af en annan riddarhusledamots motion yttrade han, att nationen nu ändtli. gen tycktes böjd att allvarligen tänka på sitt försvar, att en femtioårig fred invaggat 088 i en säkerhet, ur hvilken vi böra uppvakna; att man ogerna velat lemne anslag till andra än produktiva ändamål, men att det icke bör anses improduktivt, som är af eedt att skydda landet m. m. d. af den gamla välkända sorten. Tiden borde vara inne, då man icke mera behöfde höra dylika yttranden. Det ärnågot för mycket att säga, att nationen icke allvarligen tänkt på sitt försvar, då detsamma såväl under, som mellan riksdagarne varit ett stående hufvudtema för tal och skrift. Men det synes tyvärr, som åtskilliga skulle finnas, hvilka aldrig kunna vakna till fullt medvetande af Sverges verkliga tillgångar. Få nationer — om ens någon, med undantag af Ryssland — hafva väl under femtio års tid offrat så relativt betydliga medel på sitt krigsväsende som den svenska, då den vid hvarenda riksdag beviljat suu mor, som alltid uppgått till nästan halften af hela budgeten och hvilka alltid ökats i förhållande till densamma. Detta kan af lvem som helst inses genom en blick på andra länders budgeter. Men det är verkligen en eanning, att vi aldrig kunna uppsätta så stora armåer eller flottor, som vår mest hotande fiende. I detta förhållande måste vi finna oss, ty det kan omöjligen ändras. Föga större summor. skul.e derföre kunnat beviljas, äfven om nationen städse haft obegränsadt förtroende till krigsstyrelsens konseqvens ock skicklighet, eller om regeringen framlagt de öfversigtliga planer till landets försvar, som böra meddelas representationen och allmänheten. Märkl:gt är, att krigsministern och finansministern med så ringa åtskilnad i tid yttrat så högst skiljaktiga eller rent af moisatta åsigter i afseende på jn förhållandet mellan produktiva och impro-k duktiva krafter, att den ena anser som enld sorglig företeelse, hvad den andra anserle ( d C såsom en gynnsam och glädjande utveckliog af våra pekuniära förhållanden med särskildt afseende på möjligheten af att föra 4o.