på rygg med slutna ögon och stönande andhemtning, men, som det syntes, utan plågor. Hufvudet var förtärligt uppsvullet och ansigtsuttrycket alldes förändradt. Herrarne i hans svit. hvilka ej hade sett honom sedan hans återkomst från Kappel på måadagseftermiddagen, besökte på söndagen sjukrummet, men konungen igenkände ingen och gat ej tecken till medvetande. Så drog han kl. 2,35 min. — förr än man väntat — sin sista suck, som blott var något djupare, men ej antydde någon dödskamp. I sjukrummet innevar då en talrik krets af hotvets herrar och konungens närmare vänner. Konungens hustru, som ständigt omgat honom under hans sjukdom, var äfven tillstädes i dödsstunden, betagen af den djux paste sorg. Gretvinnan var rjelf opasslig i dessa dagar, och efter konungens död blef hon starkt angripen. Hon har derföre, efter hvad det säges, begärt tillstånd att få ännu någon tid förblilva på Glicksborgs slott och kommer förmodligen att derifrån begifva sig till Jägerspriis, hvilket slott konungen i lifstiden med varm hand skänkt henne till hennes enskilda egendom.