hopp, Satt Frinsen i spetsen för sitt folk snarligen mäfte rycka in i Holstein. Denna demonstration tyckes hafva mycket ringa betydelse samt vara tillställd af de vanliga augustenborgska agitatorerna, Baudissin konsorter, hvilka endast vinna anhängare bland de lägsta folkklasserna. Fredrik VII:s sista dagar. Kovungens sista sjukdom, som fick en sorglig utgång, sättes allmänt, och säkert icke utan skäl, i förbindelse med hans utflygt till Kappel. Det var fredagen den 6 dennes, vid middagstiden, som kungen åkte från Glycksborg, åtföljd af de båda generaladjutanternn, sin lifmedikus och en del af sviten. Man ankom till Kappeln omkring klockan 3 och kungen tog in uti häradsfogden Buchwalds väl inrättade hus, som ligger tätt utanför köpingen. Skyttegillet, kö piogens myndigheter och flera af traktens notabilitetermottogo honom och erhöllo sedan uudiens. Vid vanlig tid hölls taffeln, men kungen afslog inbjudningen att deltaga uti en om aftonen tillställd bal och begaf sig i god tid till sängs. I samma hus som H. M:t bodde hans lifmedikus, etatsrådet Bock, den jourhatvande adjutanten, ryttmä staren Cetti och justitierådet Bloch, medan de öfriga herrarze vcro inqvarterade i köpinen. Lörda, en den 7, klockan 8 om morgonen afreste konungen, åtföljd af sin svit samt general Theetrnn och befästningskommissionens met ns ar, på den lilla ångbåten Prinsessan Louise. som var hyrd för två dagar. på Slien il! Midsunde. Det blåste en half storm från nordvest, vädret var bitande kallt, och då !: coca under färden blef sittande på däck: blott insvept uti en kappa, är det blot: iltiör sannolikt att han dervid den förkylatog, som framkallat sjukdomen. Emellertid var besökte till fots ätskilliga deverken, hvarest hertig Carl lar af fäst gjorde horom sin uspvaktning, och befann sig för öfr u: väl, Ångfartyget återkom tilll Kappeln 3 på eftermiddagen, hvarpå ll middag rades och om aftonen som van1 ligt t Alvin i! söndagen den 8 hade kungen besluti. en utflygt till sjös. Han hade först b.t at afresa kl. 9 på morgonen, m en förändrades till middagen kl. 12. ce ct var den dagen utomordentligt vack. : klart, med mildt solsken och nästan wudstilla. Kungen njöt i hög grad af den vackra turen till Maasholm och Flimynde, och tycktes befinna sig särdeles väl. Vid återkometen till Kappeln, som egde rum i skymningen, åkte kungen genom den vackert illuminerade köpingen, gaf derefter taffel och tillbragte aftonen på vanligt sätt. terresan til Glycksborg skulle hafva skett tidigt på måndags förmiddagen, men blef uppskjuten rågot, då kungens gemål anlände kl. Y, 12 och mottog stadens damer. Kungen intcg cå frukost i Kappeln, besåg dr Marxens :ovving af fornsaker, och först kl. 2 for he itbaka till Glycksborg. Som vanligt begagnade H. M:t en öppen vagn. Så väl på denna tur, som under utflygterna till Midsunde och Slimynde, bekl.gade sig kungen oupphörligt öfver en blämma i näsan, hvilken generade honom mycket, och som han, oaktadt läkarens varning, tortfor att irritera. Hela näson var redan då något afficierad, men ingen tillade detta någon vi dare betydelse. Vid ankomsten till Glycksborg var der som vanligt taffel, vid hvilken grefvinnan och hennes damer voro närvarande och kungen var i mycket upprymd sinnesstämning. Det må ytterligare anmärkas attkurgens lefnadssätt, under denna lilla utflygt icke hade varit väsendlligt -i 2 från hana vanliga; under sin färd i fria luften intog kungen ofta förfriskningar, men det ots verades icke att han begick någon ofi tighet. Tisdagen den 10:de Nov. kom konungen hvarken in till frukosten eller till middagsbordet; man erfor att han :åg och att han hade en böld i näsan, men som det ej var ovanligt att konungen efter en sådan utflygt som den till Kappel, eökte ersättning for de utståndna ansträngningarne genom att ligga en dag till sängs, fästade ingen någon vigt vid hans uteblilfvande. Om onsdagen hette det att det nu hade kommit rosen i näsan meffå sjukdomen var ej vidare utbredd, lifläkagn ansåg icke att det finns någon an ledning till oro, och det denna dag var egentli gen bura för formens skull som det telegraferades efter etatsrådet Lund. Torsdagen var tillståndet i allmänhet godt. Etatsrådet Lund var väniad kl. 2å 3, men ångbåten hade blifvit uppehållgRi genom dimma, och han ankom först framåt kl. 11 på aftonen. Konungen sof då lugnt och läkaren fann icke anledning ått störa honom. Det intryck sjukdomen jejorde på etatsrådet Lund på fre dagsmörtgonen var icke heller oroande; den från näsan utgående rosen hade visserligen något Ubredt sig, men tillståndet i allmänhet var rätt godt och man hyste ingen fruktan. Emellertid hade frampå eftermiddagen den starka rosen spridt eig bort åt öronen och feber hade inträdt med lätt yrsel, men natten var likväl god med någon sömn. Lördagen den 14:de blef den kritiska dagef. Förmiddagen gick de: någorlunda an; men vid kl. 4 imträdde en förändring som genast väckte farhåga för det värsta. Ansigtsrosenspridde sig mer och mer, läkarne Måste omkring kl. 5 öppna en hård svulst vid venstra ögat, hvilket var förenadt medG icke ringa blodförlust, och febern tog så öfverbend att pulsen slog 120 ja 132—134 slag i minuten, eller dugetfär dubbelt emot det vanliga hos konungen i friskt tillstånd. Egentligen från lördagsaftonen ansåg ko nungens omgifning hans tillstånd för hopp löst ty man visste att hans konstitution var synnerligen otjenlig att stå emot en sjukdom af detta slag. Men man trodde att döds kampen skulle rädka något länge och få! anade att det skulle blifva slut så fort. I Från fredags eftermiddagen eller åtminstone från lördagsförmiddagen var konungen sål. odt som sanslös, fastän han då och då uner läkarebehandlingen vaknade till redighet för ett ögonblick. Hans yrselanfall, li-! kasom i allmänhet alla hans tankar under! , gss AA mL mm mm mm Lo re a mn 0 MA ms KR je Jr LL AK am DD