Ming ff MVISREM TR AN -— regeringen törbehålla sig att handla efter omständigheterna så som hon kan anse mest öfverensstämmande med fäderneslandets sannskyldiga nytta och dess intressen, hvilka i Köpenhamn bevakas af en man, som eger K. M.ts regerings odelade förtroende. Derefter uppträdde grefve af Ugglas och yttrade några tvifvel huruvida det äskade kreditivet vore för det dermed afsedda ändamål tillräckligt. Att detsamma ingalunda afsåg något krigsrustningsanslag, utan endast var beräknadt i och för sådant som behöfde längre tid att anskaffas, vore tydligt. De tvifvel talaren hyste i afseende å summans tillräcklighet äfven för detta inskränktare syftemål, ville han dock tysta och antaga att summan i förening med öfriga tillgängliga medel samt det till regeringens törfogande stående lilla kreditivet skulle förslå för att sätta våra försvarsanstalter i sådant skick, att vi ej stode försvarslösa i farans stund, och särskildt i afseende på sjöförsvaret att vi ej blottställde oss för förödmjukelsen att den hitills ringoktade preussiska flottan uppträdde såsom herre ij stersjön ; han önskade blott att statsutskot-.tet måtte i afseende härå inhemta nödiga! upplysningar och, om det funne summan otillräcklig, föreslå dess förökande, ty spar samhet i ett fall sådant som detta kunde lätt blifva misshushållning med hvad landet eger dyrbarast, vår heder och vårt blod. Frih. Gripenstedt fick nu ordet och anmärkte till en början, att om någon förebråelse kunde ifrägakomma med afseende på lörsvarsverkets tilistånd, så träffade den visserligen icke regeringen, hvars fråmställningar i afseende å försvaret ofta icke! funnit gehör hos ständerna. Men friherrn ansåg likväl, att om än icke allt vore så som det borde, eå hade man dock ej så synnerligen stort skäl till missbelåtenhet öfver den väg, som blitvit följd, ty då icke allt kunnat uträttas på en gång, så framställer sig den frågan, hvilket som skulle varit för landet mest gagnande, antingen ati medel blifvit anslagna till genomgripande åtgärder för försvarsverket eller att vi användt våra tillgångar till utveckling af våra andliga och materiella krafter. I Tlörra fallet hade vi visserligen haft en ansenligare flotta, flera fästningar och en betydligare materie!, men ingendera skulle dock i närvarande ögonblick befunnit sig i tidsenligt skick, och vi skulle således ej haft den valuta för våra uppoffringar, som nu kan vinnas. Å den andra sidan hafva vi genom att fullfölja den sednare vägen åstadkommit en mängd inrättningar, hvilka till och med ur synpunkten af försvaret ökat vära krafter fullt ut lika mycket som om medlen användts direkte på försvarsverket. Talaren nämnde den utveckling vi gifvit åt kommunikationsanstalterna genom jernvägsbyggnaderna, telegrafnätet 0. 8. v., samt erinrade att landets materiella utveckling bragt det derhän, IE p 1 1 tf Il E 1 f I t il I 6 1 l ( 4 att statsiokomsterna inom kort tid fördubblats och vär kredit stadgats. Man bade således — fuliföljde frihexren — ej skäl till missnöje med det sätt, hYarpå vi hittills gått till väga, så mycket mindre som vårt läge och vår ställning tillåta I. oss följa en mera varsam politik. Hvad vidkomme frågan om den begärda summane tillräcklighet, så berodde svaret på för hvad ändamål deusamma afsåges. Gällde detanskaffandet af en flotta, byggandet af fästningar, förvärfvandet af ny krigsmateriel eller en mobilisering af armån, så vore summan visserligen otillräcklig, men då detta ej är förhållandet, utan frågan endast är om sädant som kan anskaffas med det här ifrågasatta beloppet jemte öfriga för handen varande tillgångar samt det lilla och i nödfall äfven det stora kreditivet, har regeringen ansett beloppet tillräckligt och det skulle i sådant fall utan tvifvel varit orätt att begära mer än som oundgängligen erfordrades. Krigsministern general Reuterskjöld lem nade en öfversigt af armåns styrka och resurser med afseende på dess utredning, beväpning m. m., omförmälande hvad som ertordrades för den händelse att en här af 50 å 60 tusen man behöfde mobiliseras. Allt detta sammanlagdt skulle kosta vid pass 20 mill. och armåns underhåll sedermera månadtligen omkring 7 mill. Generalen, som talade med någon pathos, sporde om nationen kunde och ville underkasta sig sådana offer. Han svarade med tillförsigt ja, så framt nemligen fäderneslandet fordrade det. Den framställning, som lemnats om hvad som behöfdes för händelse af en mobilise riog, utgjorde ett indirekt svar på frågan huruvida det nu begärda anslaget vore tillräckligt för detta ändamål. Men K. M:ts politik, som enligt hvad i den k. propositionen yttrats, varit och städse skall blifva ett bemödande att från de förenade rikena afhålla krigets olyckor, skulle, såsom talaren hoppades, göra sådana offer obehöfliga, och man borde derföre ej genom oförsigtiga yttranden motarbeta K. M:ts afsigter. Slutligen uppträdde sjöministern grefve v. Platen och förklarade att det nu begärda anslaget, såsom lätt insåges, icke alsåg anskaffandet af någon ny sjökrigsmateriel, utan endast att göra verksam den materiel, som finnes; och för detta ändamål vore summan tillräcklig. Afsåges några åtgärder, som i afseende på anskaffandet af en ny materiel ledde hastigare till målet än de, hvilka med anledning af ständernas beslut redan blifvit vidtagna, blefve detta en helt annan fråga. Sedan den kongl. propositionen derpå blifvit remitterad, uppstod med anledning af hr R. Th. Cederschiölds i gärdagens plenum väckta motion, om ett anslag till undervattensminor och inköp afingeniör Nobels uppfinniog, en debatt, hvarunder nämnde motionär, utan att motsägas af någon annan talare än general Kleen, framställde vådorna af de bristfäll :neter i konstruktion och den svaghet i atseende på bestyckningen, hvari Waxholms fästning, med hänsyn till nutidens utvecklade krigskonst, befinner gig samt saknaden af allt skydd vid de båda andra ioloppen. Hr Cederschiöld förklarade derjemte att det icke vore för att gynna hr Nobels uppfivning han väckt sin motion, utan för att hänvisa till nödvändigheten att tärka befästningarna till hutvudstadens AR mnvnAA ra nr ——— OO rv vv tr rm OOO——— — — ——LKL sm —om — BH m mm oh EL