STOCKHOLM den 24 Nov. ; Dagens förhandlingar på riddarhuset ha!! varit af synnerligt intresse. Den kongl.is propositionen om ett särskildt kreditiv af 315 millioner för försvarsverkets fullständigarej: ordnande, hvilken af borgareståndet, der den ,. äfven varit bordlagd, remitterades utan attl! någon ledamot yttrade sig, blef deremot på ll riddarhuset föremål för en ötverläggning,lr under hvilken icke mindre än fyra-af ko-1 nungens rådgifvare yttrade sig, nemligen utrikes-, finans-, krigsoch sjöministrarne. j!l Excellensen grefve Manderström öppaade lj: öfverläggningen med förklaring, att han icke 4 hade i går upptagit en då till honom (afl: hr Brakel) framställd interpellation emedan l: han förmodat att han skulle i dag få till-å: fälle att till ämnet återkomma. Grefvenin14 ledde derefter sitt föredrag med en litenli afhandling om interpellationsrätten och detli sätt hvarpå den tillämpades i det land derli: den egentligen varinhemsk, nemligen i Eng-1 land, hvarvid hr grefven hufvudsakligen fö1 stade sig vid bruket att på förhand tillkän-: nagifva dagen då en interpellation skalll! komma att framställas. Detta bruk, sadel: han, hade sina goda skäl, ty dels satte det den, till hvilken interpellationen ställes, il: tillfälle ett sätta sig im i den fråga, som skall bringas å bane, dels, i fall ämnet är af ömtåligare natur, blefve han i tillfälle att med sina kolleger öfverlägga huru interpellationen bör besvaras. Grefven antydde, att interpellationsrätten väl ej hade något stöd i våra grundlagar, men att han likväll. nu lika litet som tillförne ville undandraga : sig att meddela upplysningar, som blifvitl. begärda, för så vidt anspråken icke utsträcktes till erhållande af redogörelser, för hvil-: kas afgifvande tidpunkten ännu icke vore kommen. Grefven yttrade derpå några ord med afseende på dipiomatens ställning i allmänhet och de anspråk man har på honom. Det borde dock ihågkommas, att diplomaten icke är någon siare, någon profet, någon spåman. Han måste inskränka sig till ett uppmärksamt sktigifvande på händelserna och till att söka af det förflutnas lärdomar, tillämpade på den förhandenvarande ställningen, sluta sig till det tillkommande. Men detta vore en probalitetskalkyl, som hvarje person med hufvud och bildning vore lika väl som han i tillfälle att göra; enda skilnaden vore att diplomaten stode litet närmare källorna för tillförlitliga upplysningar. Efter ännu några ord om den diplomatiska betänksamheten och djerfheten samt efter uttalandet af den åsigt att den sednare ofta kunde vara ett foster af den förra, öfvergick grefven till den redogörelse han fann lämpligt att lemna rörande vår ställning i afseende på den yttre politiken. Med af seende på den vigligaste ef de europeiska frågorna för dagen, nemligen den om en kongress, till hvilken inbjudning utgått från fransmännens kejsare, meddelade han att denna inbjudning kommit H. M:t vår konung tillhanda den 14 dennes och att H. M:ts svar redan afgått påföljande dag eller den 15. Detta svar, som grefven erhållit K. M:ts tillåtelse att meddela rikets ständer på den enda väg, som stode honom till buds, uppläste han derpå och ver detsamma af följande lydelse: Mino herr Broder och Frände. Det bref 2Eders Kejserl. Maj:t den 4 dennes behagat tillskrifva mig, har till mig blitvit öfvertlemnadt af Dess Minister. Jag tror mig Sböra, utan uppskof, afgifva svar på Dess förslag att deltaga i den Kongress, hvars Csammanträde i Paris E. M:t föreslagit, i tändamål att vara betänkt på sättet att för gäkra grunderna för den allmänna fredens bibehållande i Europa. Allt hvad som kan bidraga till ett så Sönskligt föremål kan ej annat än viona mitt pbifall, och jag får derföre omedelbart till 4B. M:ts kännedom meddela att jag emottager Dess inbjudning, och att om de öf4riga Europeiska Makternas medverkan till denna Kongress kan vinnas, jag visst icke derifrån skall uudandraga mig. Jag kan så mycket mindre tveka att förena mig med E. M:ts högsinnade afsigter, som de tFörenade Rikena, hvilka hafva intet atf eftersträfva, likasom intet att frukta, vid en sådan Kongress icke skola lifvas af något Zenskildt intresse, och således kunna med tull komlig opartiskhet öfverlemna sig åt bedö4mandet af de säkraste medlen att försäkra folkens allmänna väl — att på rättvisa, om4fattande och bestående, grundsatser grunda 4fredens bibehållande — och att söka, med detsamma, att, på rättrådigt sätt, upprätta 4de klagomål, som, från mera än ett häll, högt låtit sig förnimma, med undvikande af att kränka rättigheter, hvilka äro lagligen grundade och upprätthållna med ett noggrannt iakttagande at deraf härflytande skyldigheter. Om detta mål kunde upp: nås genom en gemensam öfverenskommelse, skulle E. M:t hafva tillvunnit Sig en oförI gänglig ära, genom att taga initiativet tilll ett verk, hvilket skulle medföra välsignelger så väl för de styrande som för folken. 4Jag skulie anse mig lycklig i fall omSständigheterna kunde tillåta mig att för-å Stena mina ben.ödanden med de öfriga Europas suveräners för fullkomnandet af detta l, så nyttiga företag, isynnerhet som jag sålunda finge ett tillfälle att personligen för1: 4nya försäkringarne om den utmärkta hög-, Saktniog och den oföränderliga vänskap hvarmed jag är, Min herr Broder och Frände, Eders Kejserl. Majestäts gode broder och frände Carl. Fullföljande sitt anförande förklarade grefve Manderström att han till denna dag icke kände någon annan makts afgifna svar med