Hlosoflens, (Forts.) ANTAR: Bergshandteringen 1 riket. Härom innehåller kommerskollegii berät. telse för 1862: Jernmalms-uppfordringen lemnade 10,106,100 cent ner 29 skålpund eller 12,209,:1 centner mera än 1861. Största brytningen har egt rum i Koppar bergs län med 2.554.616: 50, omkring 300,00 centner mindre än 1861; dernäst i Örebro lär med 2,324,775: 95; i Wermlands med 1,857,10( centner och i Wes:manlands med 1,857,100 ctr. Upsala län har gifvit 697,542; Stockholms län 435,525; Jönköpings 261.556; Gefleborgs 205,075 och Södermanlands 200.870 eentner. Dernist komma Östergötlands län med 86,000, Kalmar med 35.960 och Norrbottens med 19,862: 82. Grangärdes socken i Stora Kopparbergs län har ensamt gifvit 1,407,262 centner ifrån 77 arbetade grufvor, således nära en sjundedel af hela rikets produktion. I Westmanland har Norbergs socen gifvit 1,296,016 centner, hvaraf Morbergsfältet 462,460 centner och Risbergsfältet 381,072 centner. Från dessa båda socknar har således erhållits mera än en fjerdedel af hela årspro dukten. Dannemora malmfaält i Upsala län har ifvit 502,284 centner från 21 arbetade grulvor. erefter komma de ofvannämnda i Norbergs socken. — Stribergs malmfält uti Nora socken (324,8920 centner), Windkärnsfältet —(270,104 centner), Dalkarlbergs malmfält i Nora socken, Stora Bispberget i Säthers o. s. v. Uti Wermland hafva Pehrsbergs och Yngshyttefälten lemnat öfver en million centner malm. Sjöoch myrmalms-upptagningen har gifvit 378.251 centner, eller 163,079 centner mera än år 1861. I Kronobergs län har upptagits öfver 160,000, i Jönköpings öfver 140,000, i Kalmar 62,460 och i Jemtlands 8744 , centner. Östergötland har denna gång icke lemnat någon myrmalm. Det bör erinras att 1861 års produktion med 300,000 centner understeg den för år 1860. Tackjernstillverkningen, inberäknadt gjutgods tillverkadt vid masugnarne (131,157 , centner) har uppgått till 4,695,084 centner eller 702,131 centner mera än 1861, då den likväl med omkring 360,000 understeg den för år 1860, så att 1862 års. tillverkning med något öfver 340.000 centner öfverstiger den för år 1860. Under året hafva 221 masugnar (5 mindre än 1861), hvaraf 3 med dubbla pipor, nemligen Finspongs, Åkers och Stafsjö, varit i gång tillsammans. 30,167 dygn 13 timmar. Tiondetackjernet har utgjort 16,009 centner 65 skålpund, hvaraf 2743: 55 1evererats in natura. Inom bergslag producerades 2,619,760 och utom bergslag 2.075.324 centner. Största tillverkningen var uti Örebro län ned 1,277,135: 67, dernäst i Kopparbergs län med 1,166,979: 21, i Wermlands med 762,658: 84, i Gefleborgs med 458,964: 78 och i Westmanlands med 317.382: 72. I Kalmar län tillverkades 129,596: 81, i Upsala 118,246: 44, i Jönköpings 110,877: 23, i Östergötlands 97,709, i Södermanlands nära 84,0(0, i Westernorrlands län öfver 75,000, i Krenobergs och Westerbottens omkring 30,000 och i Stockholms län något öfver 21,000 centner, Vid de egentliga gjuterierna, der gjutgods genom tackjernsomsmältning åstadkommes, var tillverkningen 172,012,30 eller 2,475,6i mera än 1861. Största tillverkningen egde rum vid Motala med 13,075,81, dernäst vid Arboga gjuteri med 10,649.88, vid Öfverram med 9.280,44, vid Keillers fabrik i Göteborg med 8685, vid Ankarsrum med 8599, vid Gefle gjuteri med 7566, vid Bergsund i Stockholm , med 7,190,32, vid Köpings med 7022, vid Åkers med 6,951,20, vid äfveqvarns med 6936 ,, vid Dormsjö med 6,060,79, vid Finspång med 5,975,35, vid Malmö med 5590; vid Nyköpings med 4,888,41; vid Furadals med 442; vid Hellefors med 4.057,26; vid Forsbacka med 3,554,82; vid Bruzaholm med 3398. och vid Ystads med 3300 o. s. v Stångjernssmidet lemnade 3,016,078: 77 eller 392,289 :,, centner mindre än 1861, vid 440 begagnade verk (13 mera än 1861) och 933 smälthärdar (52 mindre än 1861). Största tillverkningen var i Wermlands län med 756,980 och dernäst i Kopparbergs län med 468,497, i Öre bro med 417,393, i Westmanlands med 290,943, i Gefleborgs med 290,519 och i Östergötlands med 216,406 centner. Upsala län har lemnat omkring 97.500, Wester-Norrlands och Elfsborgs omkring 82.000, Kalmar nära 60,000, Jönköpings omkring 58,000, Skaraborgs nära 48.000, samt Södermanlands och Stockholms 42,000, Kr.nobergs 33,000 och Westerbottens öfver 25,000 eentner. Tillverkningen är omkring 200,000 ctr mindre än den för 1860. Jernmanufakturoch ståltillverkningen uppgick till 534,230: 18 eller 59,294,60 centner mindre än år 1861, då den -ungetär ver lika med 1860. Största tillverkningen förekom i Wermlands län med 106,198; Östergötlands med 72,041; i Örebro med 62,007;:i Kopparbergs med 59,976; i Westmanlands med 41,683; i Södermanlands med 38,268; i Elfsborgs med 24,386; i Kalmar med 22,547; i Gefleborgs med 18,998; i Blekinge med 16,503; i Göteborgs och Bohus med 15,892; i Westernorrlands med 11,690 och i Stockholms ned 10,252 centuer. Af stål producerades 156,600, f plåtar 87,090 och af spik 125,063 centner. I len förstnämnda tillverkningen äro inberäknade 2,799!, centner Bessemersstål, hvaraf tillverkats vid Edske i Gefleborgs län 12,460; vid Siljansfors i Kopparbergs län 8,25; vid Sefvenäs i Westerbotten 1099 och vid Carlsdal i Örebro län 1023 centner. År 1861 tillverkades ensamt vid Edske 24,000 centner. Jernexporten uppgick till 2,351,678: 44 eller 384,780 ctr mera än 1861 och nära 170,000 ctr större än medeltalet för åren 1856—1860, ehuru den var icke obetydligt mindre än den för 1860. Under åren 1851 55 exporterades i medeltal en