TA, OO SIISVAM BUN BB MARANN 088? Säkerligen detsamma som intet, och filosoferna af den litterära skolan, som mec fiendtliga eller kallsinniga blickar betrakte naturvetenskapernas resultater, skola aldrig kunna göra sig en klar föreställning om de verkliga framåtskridandet. Historien i sir vanliga mening, det vill säga den serie a fakta, som vi känna om mensklighetens ut veckling, är endast en omärklig del af der verkliga historien, uppfattad såsom en fram. ställning af det vi kunna veta om verldens utveckling. De passioner, som ett kritisk studium af det förflutna oundvikligt väcker hindrar en föröfrigt att vid dylika forskningar tillvägagå med det lugn och. den opartiskhet, som äro ett oeftergifligt vilkor för sanningens upptäckande. Om historien kunde med samma lugn studeras som kemien, skulle den historiska forskningen vara vida längre hunnen; men hvad som utgör hennes fara, utgör äfven hennes storhet. Med alla sina ofantliga svårigheter, trots de hinder som resa sig emot deres drifvande på ett fullkomligt opartiskt sätt, oaktadt det nära samband, hvari de stå till politiken och moralen, oaktadt den anstöt de måste gifva en mängd gamla intressen och fördomar, kunna dock de historiska studierna trösta sig öfver det förakt de röna från somliga af edra kolleger. Då jag tänker på hvad dessa studier skulle kunna vara, om de idkadea af filosofiska andar, som frigjort sig från humanistens trånga uppfattning, känner jag mig uppmuntrad att fortsätta forskningar, hvilka endast de som ej begripa dem kunna anse för onyttiga kuriositeter. Det blir mig allt mera och rcera klart att tiden är den universella faktorn, den stora koefficienten ti!l det eviga ?vardandet. Alla vetenskaper synas mig till sitt ändamål hänvisade hvar och en till sin länk ef tidskedjan. Hvar och en af dem bar till uppgift att göra oss förtrogna med en period af varandets historia. Från denna synpunkt sedd, är den egentligen så kallade historien den yngsta af vetenskaperna. Hon upplyser 038 endast om verldens sista period eller, rättare sagdt, om den sista fasen af denna period. Hvad hon lär oss, lär hon oss endast på ett ofullkomligt sätt och med ofantliga luckor. Historien börjar ej attskrifvas förrän vid en tid, då menskligheten redan hunnit mycket långt i reflexion. Eeypten och Kina äro redan gamla då vi få någon kännedom om dem; grekerna och det judiska folket framträda för oss i hela glansen af en herrlig ungdom, men hvilka äfventyr hade de ej dessiörinnan haft att genomgå! Roms ursprung skall, i brist på gamla inhemska källor, ständigt förbliiva ett mysterium. Detsamma är förbållandet med den länga sömn, hvari ceiterna, germanerna, slaverna voro försjunkna iunan de träftade på folk i besittoing af skrifsonsten, som de tvingade att sysselsätta sig med dem. Värt århundrade har genom underverk af vetenskaplig induktion lyckats flytta histo riens råmärken långt tillbaka i tiden. Med tillbjelp af den komparativa filolp: och mytologien kunna vilramtränga till ter, som ligga långt bortom alla ekrifna urkunder. Mepniskan talade nemligen och diktade myter långt iovun hon skref. Hi går visserligen också med sina ber långt boriom den iid, då de första orie skrifvarne lefde; men bevarandet och lor plantandet af händelser, som ligga något tillbaka i tiden, bbr alltid ytterst ofullkomligt, medah språket och mytologien bibehälla sig tull sin väsentligaste del oförändrade under tasental af år. Lithauern talar ännu nästan sanscrit, och Grimm har bevigat, att den indo-europeiska folkstammens sllraäldsta myter ännu fortlefva hos Schwabens och Hartz allmoge. Huru mycket ligger ej gömdt i de gamla folkvisorna och hymnerna, isynnerhet i Vedas, de ätdsta; de mest vördnadsbjudande af alla! En skarpsiopig analys har sålunda gifvit vetenskapen högst värdefulla upplysningar om en tid, då historiografien ej fanns och ej kunde finnas. Hvad vår tolkstam särskildt beträffor, är det visst att vi nu, tack vare en Kuhng, en Max Mällers, en Pictets, en Breals snillrika undersökningar, hafva en långt klarare kännedom om de gamla Arierna — grekernas, latinarnes, germanernas och slavernas gemensamma stamfäder — före deres kringspridande, än vi ega om det nuvarande sambhällstillståndet hos vissa stammer i det mellersta Afrika och Asien. Em dylik analys, tillämpad på de semitiska forn-) lemningarne, skulle ge 0s8 en, om nckså ej fullt så klar, inbliek i den tid, då sytierbö, araberna och hebreerna ännu lefde 11i-smmans. Om de grundliga forskarne vire så sällsynta, till hvilka upptäckter skui:c ej ett filosofiskt och kritiskt studium a k.nesiskan och de tertariska språken leda! Fo ny vetenskap, som för oss öppnar den fur hitoriska historien, har på detta sätt blivit srondlagd, en historia af en helt annan art än krönikornas, som ej är ett blott register öfver konungar, bataljer och belägringar, tan gör oss bekanta med saker, som ega en helt annan betydelse. De händelser, hvilka i den stund som nu är utöfva det törsta inflytande på de menskliga tingen, illdrogo sig i denna aflägsna tidsålder. Folkstammarnes förgreningar, de uräldsta agarne, språkens olikhet, grundkarakterenj: 108 de idiomer, som ännu i dag talas, härstamma från dema tid. Då Herodotos) kref hade germanerna och slaverna redan ij ekler funnits till med sina väsenthga naionaldrag, voro seder och bruk, som i våra lagar återfionas i mer än en af Tysklands yar, gällande lag i nägon trakt af Scyhien, voro Goethes och Mickiewiez språk: edan till-sina grunddrag på förhand upplragna. Den komparativa filologien och mytolo-1 rien föra oss eålunda tillbaka långt bortom len skrifna historien och nästan ända till det nenskliga sjelfmedvetandets första uppvaki. vande. Dwetenskapernas kronologiska ord-j: ing intaga dessa båda kunskapsurter plat en emellan historien och geologien. Denna istoämnda är nemligen långt ifrån att vara rämmeande för menniskans hietoria. Spår, visserligen ännu isolerade och duvkla, men om måhända skola blifva talrika och samtämmiga, torde komma att utsträcka tiden ör menniskoslägtets tillvaro på vår planet rida länere hört än man nu är benägen att