De i dag avkomna danska tidningarne äro helt och hållet upptagna af meddelanden och artiklar om och med anledning af konung Fredrik VII:s död och Christian IX:s uppstigande på tronen. Den sorg som dödsfället framkallat öfver allt Danmarks rike, inom alla stånd och klasser, är såsom man lätt kunde tänka omätlig. Alla tidningar uttala sig med den innerligaste och uppriktigaste rörelse om den hädangångne och den tacksamheteskuld i hvilken danska nationen stod till honom. Resultatet i politiskt hänseende af kuog Fredriks regering angifves i Feedrelandet sålunda: Det i grundlagen nedlagda trihetsfröet har orubbadt kunnat spira upp och sätta ax, som mognat; en följd at sjelfgifoa lagar har omskapat och frigjort vårt inre Jif; de olika åsigterna hafva i lagens skydd kunnat utkämpa sina strider och komma till klarhet; af en omyndig, nästan barnslig, i ståndstördomar splittrad befolkning har upp vuxit ett folk, som nu är starkt nog att sjelf upprätthålla sina framtid. Detta är konung Fredrik den sjundes verk. Hans regering begyntes i nöd och fara och den slutas under botande tecken; men det folk, som nu står redo till att möta faran, är ett helt annat äh det han emottog. Detta är konung Fredrik den sjundes ära. Derför skall han hvila välsignad i sin graf! Ett svenskt vittnesbörd om den sorg och bestörtning, som dödsfallet framkallade uti Köpenhamn, kunna vi meddela genom följande utdrag ur en svensk korrespondensartikel från Köpenhamn till Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-fidning: För några dager sedan berättades här, att konung Fredrik hade insjuknat. Folkets stora deltagande visade sig i bekymmer, som genast afmålade sig på allas ansigten vid emottagandet af denna underrättelse. Och likväl tänkte ingen att dödsbudskapet skulle så snart komma! I går, så söndag det vat, utdelades på förmiddagen ett extrablad af Berlingske Tidende, innehållande en bulletin af följe lydelse: -4Glucksborg den 15 Nov., . 6,26 f. m. Efter kl. 4 i går e. m. har H. M:t konungens rosen ådyo tilltagit och intager nu äfven en del af den hårbeväxta delen af hufvudet. Febern är häftig med yrsel och sömnlöshet. En svulst i venstra ögonlocket har det varit nödvändigt att öppnar u kunde det icke vara mer än en mening om konungens sjukdom. Notisen gick till folkets hjerta. Förskräckelsen blef allmän. Alla skyndade ut på gatorna och frågade hvarandra med ängslan: Är konungen mycket sjuk? Dör han? Han är -ej redan död?4 — Alla fruktade det men ingen kunde gifva svar på alla