trakten, samt ankom i September 1841 till Heidelberg. Vintern 1844 —45 uppehöll jag mig i Frankfurt am Mayn och redan i Moj var jag en så naturaliserad tysk, att man ej i mig kunde upptäcka utlänningen. Återigen tog jeg min ränse! på ryggen och tog vägen åt Brocken, besökande Leipzig, Prag, Wien, Salzburg och Mänchen. IJuli återvände jag till Frankfurt am Mayn. En längre fotresa förde mig till Alperna och norra Italien. I Florenz tillbringade jag fyra månader, under hvilken tid jag lärde mig italienska språket. Derifrån vandrade jag till Rom och OCivita Vecchia, hvarest Jag tog biljett som däckspassagerare till Murseille och under en kall, regnig vinter marscherade jag till Paris. Här inträffade jag i Februari 1846 och efter tre måvaders vistande i Frankrikes hufvudstad vände jag öfver London tillbaka till Amerika. Tvenne långa år uppehöll jag mig ifrämmande länder, under det jag der uteslutan: e försörjde mig med litterär korrespondens. Mitt honorarium uppgick till 300 dollars och endast genom en oafbruten sparsamhet och ständiga försakelser lyckades jag att utföra min föresats. Af Europas bildade sällskapslif lärde jag känna nästan ingenting. Under mina vandringar kom jag isynnerhet i beröring med de ringare klasserna, men icke desto mindre egde jag öppen tillgång till litteratur och konst, samt hade sett cn ny dag randas i mitt lif. Jag utgaf en resebeskrifning under titel: En fotresandes intryck, eller Europa betraktadt med ränsel och vandringestal. Detta: arbete egde en oerhörd framgång. Till följd af mitt sätt at resa innehöll boken mycket, som var nytt för Amerikas läsare. Sex upplagor utsåldes inom ett är. Sedandess ha fem och tjugo upplagor blifvit tryckta, och eger jag den tillfredsställelse veta mig genom inilt exempel hafva uppmuntrat öfver hundrade upga män att med ringa medel förskaffa eig en vidsträckt och från slla fördomar fri bildning, hvilken man endast genom resor förvärfvar. Denna visshet tröstade mig i hänseende till bokens brister; den eger ej något litterärt värde och ej annat intresse än det man n.åhända egoar ät författaren. Med lif och lust omfattade jag ett företeg, hvilket jag hoppades skulle bereda mig en varsktigare och säkrare vinst, och innan min boks öde ännu var afgjordt skyndade jag att i en af Pennsylvaniens mindre städer utgifva . tt veckoblad. Snart Insåg jag att min tidniog icke motiverade predumeranternas fordringar. Jag saknade förmåga att låna min penna till de obetydliga lokalintressen, åt hvilka den nu ensämt bort hängifva de Blefve jag politiskt neutral, sårade jag båda partierna. Försökte jsg ur en högre litterär syn, unkt betrakta vissa frågor, betvit lade man renlärigheten af mina religiösa åsigter. Slutliged, när jag bortdösat ett helt år på detta otacksamma företag, öfvergat jag det belt och hållet, reste till Newyork med en skuld, till bvars ofbetatande jag måste använda de tre nästiöljande årens besparingar. I Newyork fann jag ändtligen en för mig passande plats. I Junuari måred 1848 blef jag anställd som medarbetarcitidvingen Daily Tribane, en ställning, hvilken tillförsäkrade mig en god inkomst och beredde mig tillfälle till en yticrtligare inteliektuel utveckling. Jag gjorde pu bekantskap med flera skriftställare och konstaärer och började ordna den massa irsigter och kunskaper jag sarvlat. Besagde år utgaf jug ett band med Rhymes of travel, som erhöll en god fran gäng. Willes, som med ett förord hedrat mina En fotresandes intryck?, helsade mig välkommen till ein härd. Washington Irving och Bryent uppmuntrade mig att fortsätta min luterära bara. Alven lärde j rsonligen hänna skildema Boker, Stoddrid och Buchenan Read. Alla desea! unga män voro ungeför vid min ålder. l Mänga lediga stunder tillbringade vi tillsammens under svärmiska drömmar och framtidsplaner. Jag trodde mig ru hafva sett en gräns för mina resor, men i Juni månad 1849 iuså. egaren af Daily Tribune nö ivändigheten af att förskafta sig autentika underrättelser rörande guldlandet Cali fornien, om hvilket de historiska annalerna den tiden hade exempellösa utvandringar att omförmäla. Man gjorde mig det förslag att ditresa och au som extra ordinarie korrespondent der qvarstenna några månader. Anbudet var alltför lockande tör att ej antagas. Öfver Pänamanäset — der en väg redan var öppnad -— reste jsg i Augusti till S:t Fransisco och bland råa, halfvilda menniskor tillbringade fem månader i ett obekant land. Jag lefde nästan helt och bållet under bar himmel, sof på marken med en sadel till hufvudkodde, delande guldgrältvarnes besvärligheter, utan att dela deräsarbeten, Öfver Mexiko, hvilket land jag i diagonal riktning ifrån Merattan till Vera Cruz, genomreste, ankom jag 1850 i Mars till Newyork, då jag återigen inträdde i redaktionen af Duily Tribune. Resultatet af denna resa var en bok SEldorado eller ätventyr på vägen till berradömett. I hänsigt till dess nya ovanliga ämne blef den med bifall mottegen. I England blef denj efiertryckt, i Tyskland öfversatt. Till följd af den dagliga ansträngning, som en redaktvn e— AE