haga en qvinna. Om jag endast går försig-. tigt till väga, så hoppas jag att slutligen kunna vinda mitt syftemäl, sedan hennes känslor för grefven af Logöres hunnit kallna och grafven upptagit honom i sitt dunkla sköte. Någon verklig, djup, oöfvervinnverlig böjelse kan hon icke hafva hyst för honom; det var säkerligen icke annat än ett sådant der öfvergående tycke, som tacksamheten framkallat och fantasien sedermera underbållit. Det skall snart försvinna, när dess föremål väl är ur vägen och ingenting mera finnes, som kan gifva näring ceråt. Af mis skall hon -få lära hvad en verklig passion innebär. Men jag måste genom någon an. nan läta underrättelsen om hans bortgång komma till hennes kunskap. Om jag sjelt gkulle meddela henne den, ansigte mot ansigte, så skulle hon derefter endast med ovilja fästa sina blickar på mig, såsom förkunnare af olycksbudet. Han fattade en penna och skref några rader, sådana som väl få kunnat sammansätta såsom han. Innehållet var på en gång ömt och vördnadsfullt, icke ord om kärlek, fastän kärlek stod att läsa på hvarje rad, det var sorghundet, men icke nedslående, det uttalade det djupaste deltagande, på samma gång som det lät ljuta förhoppningar fram skymta. Sedan han förseglat papperet och försedt det med utanskrift, lyssoade han till ljudet af ur, som hördes slå i en närbelägen by och sade: tJag vågar icke vara längre borta; Gaspard skulle blifva otålig, och jag belarar, att någon redan hos honom utsätt misstroende emot mig. Men vi få väl se oss för — det torde dock icke blifva allt för svårt att komma till rätta med en på förstånd så klent utrustad herre. Härvid uppstod abben från sin plats, lemnade brefvet efter sig på bordet och begaf sig ned till stallet, der han lät sadla åt sis en frisk häst. Han anlände enört åter til slottet Islag, och som han, innau han upp sökte den unga markisen, genom etterforek