emedan John Ericsson, troligen på goda grunder, redan användt detta system på sin första Monitor, såsom bekant är. Vid komparativa skjutförsök för jemförande af den svenska och t. ex. engelska plåtens relativa motståndskraft visade sig de engelska ega ett bestämdt företräde. Att den svenska plåtens motståndskraft emo: de grofva, amerikanska kanonerna icke alls blifvit pröfvad är så mycket besynnerligare, som man med säkerhet känner att Ryssland försedt sig med en mängd sådana, ätvensom man genom föredragen å krigsve tenskapsakademiens högtidsdag vet ett våra egna Monitorer komma att förses med 300och 170-pundiga kanoner. Skjutförsöken mot fästningens murverk hafva äfve., Jlemnat föga hugneliga resultater, hvad dettas beskaffenhet angår. Då t. ex. i konungens och hertigens närvaro ett skott aflossades emot ett föstningstorn, hvarå var fästad en pansarplåt om cirka 20 å 25 qvadratfots yta, medförde kulans tryckning mot plåten den verkan på tornmuren, att sprickor å öfre delen af tornomuren lära visat sig. Hvilka följderna blifvit, derest flera skott afskjutits, undvek man derföre visligen att utröna, på det H: M:t icke skulle komma underfund med, huru klen hla mur: arbetets beskaffenhet verkligen är. Att de för murarbetet använda stenarne äro af alltför små dimensioner visade sig tydligen deraf, att vid skjutning mot obeklädd mur, den sten, som träffades af kulan, redan vid andra skottet trängdes inåt nästan midt igenom hela muren, emedan han var för liten och lätt för att äfven genom egen tyngd göra motstånd och bibehålla sin plats. Att ganska få skott varit tillfyllest att rasera hela muren lider intet tvifvel, och derest de vid Waxholms föstningsbyggnad använda stenblock ej ega större dimensioner, skulle denna hufvudstadens förmur på ett par timmars tid kunna nedskjutas af några pansarskepp. De anställda försöken kunna i allmänhet sägas hafva skett mera på lek än allvar, och man har med stor försigtighet undvikit att framkalla resultater, hvilka kunde åstadkomma skada och oangenäma konseqvenser. Att de komiterade ej heller öfveransträngt sig synes deraf att man vanligen ej medhunnit mer än — tre skott om dagen. Några icke-offict rare hafva öfvervarit en del af försöken, bland hvilka kaptenen Carlsund och hr Nobel, som försökt ett nytt slags krut, hvilket emellertid icke visat sig jenligt för kanoner, men mycket verksamt I bomber. Vid ett experiment med dessa lärer en granat, laddad med 17, af hans krut och betäckt med 12 st. tretiosex pundiga kulor, slungat dessa med förfärlig kraft hela 50 famnar, då vanligt krut endast kastat kulorna 11 till 12 famnar.