Till, suppleanter IE törsstkL lugutskott utså ul suppleanter i förstärkt lagutskott utsågos hr: Åboe, Ekelmd och Fahlhena2 Utan diskussion biföllos följande betänkanden: statsutskottets n:r 223, angående aflöning åt riksgäldskontorets tjenstemän; lagutskottets n:r 85, om inteckning för nyttjande rätt till fast egendom, n:r 86, om förvaltning af omyndigs medel, n:r 87, med vöteringspropositioner. Hr Staaff begärde att till protokollet få omnämndt, att han under de sista 3 veckorna varit hindrad att deltaga i ståndets öfverläggningar, specielt diskussionen i skogsfrågan. Ståndet åtskildes kl. , 3 e. m. Boudeståndet. Till behandling förekom enskilda utskottets förslag till skrifvelse från bondeståndet, med anhållan att K. M:t måtte uppskjuta utfärdandet af sanktion å rikets ständers beslut om räntans frigifvande å korta papper. kberg fann förslaget lika beskaffadt som det af utskottet förut afgifna och anförda som ett exempel derpå, att utskottet bland annat vidhåller att penningen är en vara, något som talaren likväl icke ville medgifva. Flera andra betänkligheter funnos också, hvarför talaren önskade att förslaget måtte ännu en gång återremitteras för att omredigeras i öfverensstämmelse med den af talaren afgifna motionen. Mengel ansåg olämpligt att i förslaget anhålles det K. M:t måtte inhemta landstingens yttrande. Talaren var öfvertygad om att landstingens yttranden skulle komma att utfalla olika och således icke blifva någon säker ledning för regeringen; dessutom ansåg talaren det icke vara på sin plats, att landstingens omdöme inhemtas 1 afseende på af rikets ständer redan fattade beslut. Önskade att betänkandet måtte läggas till handlingarne. . Å. Larsson anförde att utskottet i det nu framlagda förslaget gått en medelväg mellan. Lekbergs i motionen nttryckta, allt för gammalmodiga, åsigter och de af Mengel uttalade fullt liberala; derigenom hade också utskottet, enligt talarens öfvertygelse, bäst återgifvit an af ståndets pluralitet förut uttalade åsigter. En återremiss nu i riksdagens sista dagar skulle vara att omintetgöra petitionen. Uhr fann förs aget icke innehålla någonting annat än alldeles detsamma som ständerna beslutit. Bäst vore att icke denna skrifvelse afgick; yrkade återremiss i den förhoppning att något nytt förslag icke måtte hinna framkomma, emedan en skrifvelse i denna fråga icke skulle komma att medföra något Sen. Svante Bergström och Rundbeck yrkade jemväl återremiss å förslaget. För bifall yttrade sig Nils Pettersson. Ola Jönsson fann bäst vara att ståndet fogade sig i hvad de öfriga stånden beslutat; men som bondeståndet redan bestämdt att en skrifvelse bör afgå, yrkade han återremiss i samma syftning som den af Uhr uttalade. Nile Olsson instämde häruti. Sedan några af ofvan uppräknade talare en stund replikerat hvarandra, förklarades diskussionen slutad, hvarefter förslaget återremitterades med 32 röster mot 14. Lekberg anhöll härefter att utskottet måtte förständigas att till lördagen inkomma med nytt förslag; denna hans anhållan begärdes på bordet. Utan diskussion godkändes lagutskottets ruem. n:r 87, med förslag till voteringspropositioner i fråga om kyrkotuktens upprätthållande.