så väl kammarkollegii som generallandtmäteri kontorets utlåtanden äro af K. M:t infordrade, men dessa ännu icke äro afgifna, och då man hade att vänta en kongl. proposition iskogslagstiftningen till nästa riksdag, hvarförinnan frågan kunde erhålla den närmare utredning, som vore väl behöflig, helst ärendet vore för de flesta representanter främmande, så ansåg talaren det icke vara lämpligt, att på framställning af enskild motionär nu afgöra denna sak, som för öfrigt blifvit förelagd ständerna vid slutet af riksdagen, då flera representanter, och de flesta af de från norra orterna, hemrest. På dessa grunder och med åberopande af hvad reservationen i öfrigt innehöll yrkade talaren afslag. Rörande 4:e punkten, om förbud för nybyggens anläggande, yttrade talaren: Dä den afntskottet föreslagna undersökning derom på hvilka trakter kronoparker kunde inrättas icke kan med någon säkerhet, efter talarens åsigt, i allmänhet ske på annat sätt än medelst afvittring, och då läge och vidd för kronoparker således icke kunna annat än undantagsvis i Lappmarkerna, med säkerhet bestämmas förrän vid trakternas afvittrande, så vida man icke ville kränka anlagda hemmans och nybyggens rätt; samt då afvittringen icke kan ännu på många år fullbordas åtminstone i Norroch Westerbotten, så ansåg talaren utskottets förslag ovilkorligen leda derhän, att uppodlingen af odlingsbara trakter skall för lång tid undanskjutas, till stor skada så väl för provinserna som för hela landet. Talaren erinrade, hurusom ordföranden vid sammanträdet på börsen uppgifvit, att en dylik undersökning skulle kunna ske af en jägeritjensteman å några dagar och utan någon afvittring. Detta hade talaren då motsatt sig, samt vore nu i tillfälle med bevis från afvittringsstyresmannen i Norrbottens län, hvilket talaren uppläste, utreda, att talaren i berörde afseende icke misstagit sig och att hans åsigt vore den rätta. Att stilla utskottets förslag vore detsamma, som att förhindra de norra provinsernas framåtskridande i kultur, hvarföre talaren på det högsta måste mot: sätta sig detsamma, och yrkade således afslag. (Sutet följer.)