HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS) AF 6. P. R. JAMES. Öfversättning. Ärelgstnad har med dessa händelser ingenting att skaffa, invände hertigen. Det skulle från min sida endast hafva varit sjelfförsvar. Hvilken kunde mera än jag hafva att befara följderna af hofvets hemliga stämplingar? Skulle det vara så orätt att misstänka ändamålet med alla dessa krigiska anstalter snarare vera att krossa Henrik af Guise och hans anhängare, än att hänga upp några dussin missbagliga borgare? Kan ers majestät neka att ingen sådan afsigt låg till grund för de främmande truppernas inkallande? Att ännu i går då konungen, låtsande vänskåp, bjöd mig att rida ut i hans sällskap, fråga väcktes i hans hemliga råd, huruvida icke detta tillfälle borde begagnas för att rödja mig ur vägen? Lugn i medvetandet af min oskuld och öfvertygad att konungen, oaktadt falska gunstlingara förtal icke kunde hysa hat och ovilja emot en undersåte, som vid så många tillfällen tjenat honom både väl och troget, kom jeg till Paris, passerade genom den kungliga vakten och uppträdde på hofvet midtibland mina fiender, ledsagad af endast åtta uppvaktande, och ingen dag, ingen timma har sedermera förflutit, då mitt lif och min frihet ej varit i fara, då ej min undergång utjort ämnet för ötverläggnin; ar i kopungens abinett. Jag kan således tryggt påstå, ett jag skulle ansett mig rättfärdigad i fall jag uppmanat folket till mitt försvar. Men jag ) fe A. B. n:r 190—193, 197—200, 202—210, 213, 215—218, 220, 223 (B), 227, 228, 231—235, 238, 242—214, 216, 247, 29, 251—254 och 259,