Herrsklystnan bjuder öfver stora härar, Som härja under vilda rop, Men deras väldiga falang oss ej förfärar Fast, nu som förr, en ringa hop! Mot menskorätt och frihet svärd de bära Och rusa sig af mord och brand, Vi strida nu som förr för ljus och ära, För frihet, sjelfbestånd och kung och fosterland! Mildt skydde friden våra fält och ängar Och våra skördars gyllne pragt, Men stundar blodig vapendans kring Rotas sängar Så fattom vårt gevär med makt! — Ty ec så kärt vårt lugn oss månde vara tt stunden skymmer forntid bort, Och att vi blunda tyst för fränders fara Som skall vår egen frihet hota inom kort! Med fröjd derför, Er segrare vi helsa Från mästerprofvet nyss i dag, Friskt mod och säker hand I egen för att frälsa Ert land från fall och nederlag! Om åskmoln snart förmörka himlaranden, Om nordens himmel klarnar opp, I sen, med pröfvadt vapen uti handen Mot framtiden med mod, och vi med hopp! —ed— Uppläsningen af detta poem afbröts ofta af bifallsyttringar, hvilka isynnerhet blefvo stormande vid häntydningarne på bemödandena österoch söder ut Satt plåna folkslags namn utur historien utt, och vid siutorden i näst den sista versen, der författaren erinrar, att vi icke böra blunda för tfränders fara, som skall vår egen frihet hota inom kort. Magister Meyerberg föreslog skålar för prisutdelaren, hvarpå löjtnant Mankell uppträdde för att föreslå en skål för rikets öfriga skarpskytteföreninger, af hvilka några hade representanter vid festen närvarande. Hr Mankell, som vid detta tillfälle för första gången efter sin återkomst från utlandet var i en större krets af S ockholms skarpskytteförenings medlemmar, rönte vid sitt uppträdande ett vackert bevia på de sympater hen förvärfvat inom denna kår. Han mottogs nemligen med de mest lifliga och långvariga lefveoch hurrarop, handklappningen viftande med mössorna 0. 8. y. det föredrag, hvarmed hr Mankell in ledde skålen för de svenska skarpskytt. före vingarne. uppdrog han en jemförelse mellan tillständet i öfriga, till största delen under militärdespotismens ok suckande, länder i Europa och tiilständet i värt land, der en frivillig. beväpning, fom omfattar alla klasser af befolkningen, ieke blott tillstädjes utan äfven uppmuntras och understödjes af stetsmakterna. Sådant kunde ske endast i ett verkligt fritt land och utgjorde ett vittnesbrd huru mycket dyrbart vi i sjeliva verket hafva att värna emot våld och inkränktning från eröfrirgslystna grannar. Hofrättsnotarien Lindbohm föreslog en skål för de ordets och handlingens män, som bi dragit till åvägabringande at denna skyttefet. nämnande i förra hänseendet litteratören Bruhn, som i pressen så nitiskt arbetat för täflingsskjutningars åvägabringande, och i det sednare kompamcheferna Collin och Sandgren. som icke blott handhaft anläggningen af föreningens skjutbana å Norrmalm och sedermera bafi vård och ledning at densamma, utan äfven varit de som hufvudsakligen träffat alla anordningar för dagens skyttefest. Hr Bruhn, som var närvarande såsom föreningens gäst, tackade för sin del för den honom egnade uppmärksombet och besvarade skålen med en annan för löjtnant Mankell såsom skarpskytterörelsens förnämsta befrämjare hör i landet. Litteratören Ekegren föreslog en skål för de män, som genom sin frikostighet satt föreningens styrelse i tilltälle att utdela de många och vackra pris, om hvilka i dag täfiats, hvarpå slutligen verkmästaren Almström föreslog en skäl lör dem som haft anordningarne vid prisutdelningshögtidligheten vice cheferna för 7:de och 8:de kampanvierna lr Fredholm och Ekgren. Alla skålar beledsagades af musik och sånger, de sedvare utförda af en stark kör al föreningens medlemmar. Man åtskildes omkring klocken half 12. Den gladaste stämning hade uuder hela aftonen vartrådande. Det torde förtjena omnämnas att man hade, för att göra tillträdet till högtidligheten möjligt äfven för för föreningens mindre bemedlade ledamöter, på förhand bestämt, att samtliga omkostnader ej fingo öfverstiga 2 rdr rmt personen,