C.G ARR Mellan dem af prisvinnarne, eom skjutit lika antal point:, afgjordes ordningen genom omskjutning, likaledes med tre skott. Af samtliga under sjelfva täflingen aflossade skott voro 71 procent träflar, d. v. 8. föllo inom yttersta ringen å taflorna. 29 procent af skotten hade antingen icke träffat taflorna eller träffat utom yttersta ringen. För skjutningen med erforderliga omskjutviogar och kollationeriogar af protokolien åtgick inemot fyra timmar. Prisutdelningen egde rum på aftonen i stora börssalen, der ombring kl. 7 ett antal af omkring 500 af föreningens medlemmar sam lades. Midt emot hufvudingången var uppställd konungens byst, omgifven af en rik samliog lefvande växter. På ömse sidor derom voro placerade stora kandelabrar. Framför bysten var: anbragt en eatrad, å hvilken, jemte en fåtölj för prisutdelaren, var uppstäldt ett bord, å hvilket samiliga pris och belöningar voro upplagda. På ömse sidor om prisutdelarens plats höllos af fanförare vid korpsen samtliga dess fanor, tilll. höger första kompaniets prektiullt broderade hvita fana och företa bataljonens blågula fana; till venster andra och tredje bataljonernas blågula fanor. Seden ställning slagits och de församlade ordnat sig på led kring en öppen plats framför estraden, börjades högtidligbeten med en festmursch. i. Oppspelad af en militärorkester, hvarpål styrelsens fungerande ordförande hr Blanche: helsade de närvarande, yttrade några ord om J. dagens betydelse såsom den på hvilken den t, första nationella målskjutningsfesten i hufvudstaden egt rum, och underrättade att kårens öfverbefälhafvare, majoren ereive Ad lersparre erhållit styrelsens uppdrag att ut-1, dela priserna. Grefve Adlersparre beträdde vu estraden och höll ett tal, i hvilket han erinrade om skjutfärdighetens och följaktli-. gen äfven målskjutningsöfningarnes vigt och betydelse för de frivilliga skarpskyttarne, hvilka, om och när deras medverkan en gåvg tages i anspråk för fosterlandets försvar, måste komma att företrädesvis stridal:. i den spridda ordningen, der så stor vigt ligger på skjutfärdigheten. Talsren -rivrade om de många svårigheter skarpskytteföreningarne i allmänhet och särskildt Stockholms förening haft att bekämpa, innan målskjutningsöfniogarne kunnat komma att med större kraft och allvar bedrivas; men han lyckönskade dem att nu, sedan organisationsarbeten, kårernas första uppsä:tning och nödiga förberedande åtgärder bbfvit undangjorda, kunna med mera kraft än hittills egna Isig åt denna del af det dem föreliggande verksömhetsområde. På anmodan ar hrgrefven såsom prisutdelare föredrog derefter styrelsens sekreterare protokollet öfver priståflia gen och uppropade nåmnen jå segervinnarne, kvilka framträdde efter händ som de uppropades och mottogo ef grefve Adlersparre de för enhvar bestämda pris och belöningar. Efter en lyckönskan till. prisvinnarne, ut1 bragte slutligen gretve Adlersparre ett af dei: närvarande upprepadt; Gud bevare konun: gen oeh fäderneslandet!; hvarpå orkestern : spelade upp hynmen Ur svenska hjertans djup en gång, i hvilken hela församlivgen I instämde, Härvid var den egentliga pris1 utdelningshögtidligheten afslutad. Något sednere serverades i såväl stora som lilla börssalen en suj, efter hvars in tegande och sedan bålarii burits öfverbefälhafvaren föreslog konungens skål, erivranie att det är under Carl XV:a regering som j: skarpskytterörelsen uppstått och som den, omhägnad af konungen, blifvit hvad den nu är. Skålen dracks under fanfarer och burrarop samt beledsagades af fölksången. — I stället för ordföranden, som i anse ende till ett bastigt påkommet illamående nödgats aftägena sig, föreslog derpå magister Sohlman pristagarnes skål, dervid erinrande att täflingsfester, sådana som den här firade, mäktigt bidrogo — enligt hvad man redan nu hade tillfälle att erfora — att egga hågen att göra sig skicklig till fosterlandets försvar. Sedan skålen under lifliga hurra rop blifvit drucken, föredrog hr Hedberg följande till densamma sig anknytande skal destycke: Ej trenne år än hafva sjunkit neder I det förflutnas djupa haf, Sen här ett manligt ord åt sjelfförsvarets leder I De första, raska skaror gaf. Och se, hvad då var blott en skön förhoppning Har blifvit verklighet i dag, Står som en blomma sprungen ur sin knoppning Och lofvar riklig skörd, en skörd af ädelt slag. Ty rot slog ordet uti slott och koja, Vidt omkring nordens gamla land, Från mannamodet säll den tunga tvekans boja, Och hjertat slog i högre brand! Till nyinvigda fanor sågos strömma Af raska ynglingar en här, Och mannen sågs sin trägna omsorg glömma, Och sjeltva gubben tog i handen sitt gevär! Så gnistan spriddes rundt om fält och dalar Och fann i hvarje bröst en härd; En med sin arm, en annan med sitt guld, betalar Den manliga idån sin gärd! Oeh öfver allt bland våra fjäll och lunder Står nu en käck, fast ringa stam, Kring hvilken, om de komma, farans stunder, Snart nya skaror träda gladt i dagen fram! Och trygg ser Svea ner från klippetronen På ka skördar, fagra fält, Hon vet att som en enda man har sig nationen Kring fosterlandets altar ställt! Och lejonet vid hennes fötter blickar Med mod utöfver verlden ut, Ej trotsande det sin utmaning skickar Men rädes heller ej, afvaktad som förut! Och kommer stridens stund, då pröfvas modet, Ty bister blir den sparda dust! Då gäller det med säker hand att sända lodet, Och träffa målet sitt med lust! Då gäller det att bäfda forntids ära Och skydda framtids gömda dag, Då gäller det att manligt vittne bära Om att det lefver än, vårt lynnes krigardrag! Utur det första profvet gått! Förnyad fans I gifvit edra raska leder, Vid net af de säkra skott. — Hvem vet om detta dån ej eko gifver Båd, öster-ut och söder-ut, Der listig statskonst lömskt sitt spel bedrifver, l Hel! eder derför, som i dag med heder Att plåna folkslags namn tur historien ut!