igar san a re a EN ligen för en tid kommit på villospår. Det är derföre vår öfvertygelse, att om regeringen ioser de vådor, som en svag och vacklande politik i förhållande till den dansktyska frågan kan medföra, om den klart och öppet framställer de skäl, som förmått den att öppna underhandlingar om ett förbund till Danmarks försvar, och sedan lugnt framgår på den väg fäderneslandets intressen utstakat, skall det allmänna tänkesättet snart bestämma sig till dess fördel. Svenska folket sviker icke sin konung, om han skulle finna nödigt att draga svärdet för en rättvis sak, för de skandingviska folkens obe roende af främmande maktspråk. Hvad angår tillståndet inom vår armå, anse vi det vara en smädelse och den gröf sta anklagelse som möjligen kan göras mot vär krigsstyrelse, om man påstår att icke Sverge, äfven utan att taga Norge med i beräkningen, skulle kunna sätta i fält en styrka af 20,000 man. Att vi ega både manskap och befäl, dugligare än måhända något annat land efter en 50-årig fred skulle kunna framställa, lärer ingen förneka. Sannt är, att oss fattas krigsöfning, men icke så få af den svenska armåns officerare hafva i sednare tider med synnerlig utmärkelse deltagit i främmande urmåers strider, och, i öfrigt, skulle verkligen den långvarisa freden hafva gjort oss oförmögna att gå i fält, må vi då ej vidare tänka på möjligheten af eget försvar, om en gång våra gränser skulle hotas. Delta i afseende på personalen. Materielens beskaflenhet är icke heller så svag som man velat utmåla den. Manskapets beklädnad är god. Gevär af nyaste modeller hafva under loppet af flera år blitvit tillverkade och aflemnade till kronans förråder. Om ock något skulle fattas af hvad som rörer tross och sjukvård, lärer det väl inom kort tid kunna aoskaffas, och den kostnad, som derpå nedlägges, kan ingalunda ans s fruktlöst förspilld. För vår del skulle vi verkligen anse som en lycke, om en krigsruetning, utan att vi voro hotade af en större fara än den som nu är för handen, väckte vår krigsförvaltning ur den slummer, hvari den il vissa hänseenden synes försänkt, så attt. ex. de refflade kanoner, til! hvilkas avskaffande I rikets ständer redun vid 1860 års riksdag! anslogo medel, åtminstone våren 1564 kunde vara färdiga att skickas i fält. Utan att för musikaliska akademien bysa någon särdeles djup vördnad, ära vi den likväl icke! så gramse, att vi anse de strider. som utkämpas inom dess murar, vara för chefen ör artilleriet giltig anledning att förgäta det äfven vårt land en gång kan blifva hoadt af fiender. Att det understöd vi kunna lemna våra granner saknar betydelse, är redan af erfarenheten vederlagdi. Vi äro ej nog egen kära att tro, det Tyskland at frukton för 20,000 svenskar skulle bringas till förstånd och billighet. Dertill fordras visserligen nåsot mera; men, utom den rent materiella j vigten af vår hjelp och det inflytande denna kan ega att lifva Danmarks mod och förhoppningar, hafva vi redan seit, att blotta ryktet om ett nordiskt förbund verkat till deras fördel. Frankrike och isynnerhet England hafva med större ifver åtagit sig deras sak, och Tyskland, som länge frossat vid tanken på att få Cgöda sina soldater på Holsteins rika betenX, börjar visa en större toglighet. Hvarföre? Jo, helt enkelt eme dan Sverges uppträdande gifvit frågan andra dimensioner, och låtit Europa förstå, att här verkligen gäller något annat än att i Holstein utföra ett förbundsbeslut, hvilket danska regeringen aldrig skulle motsatt sig, om det kunnat uteslutande i H.lstein utförag och icke haft till följd att bringa hela den danska monarkien under tyskt inflytande och öfvervälde. Derföre hatva England och Frankrike satt sig i rörelse, och tyskarne, som egentligen äro mera obehagliga än blodtörstiga, tyckas numera vara något betänksamma vid att inlåta sig i ett företag, som för dem varit lockande endast så länge det syntes kunna sluta med en militärisk promenad, men nu blifvit något motbjudande, sedan det antagit formen at ett krig med trenne tappra folk. Kan freden bibehållas, torde således detta väsentligen få illskrifvas vår regerings manliga och fasta I hållning, hvilken vi äro förvissade att den! cke af några sidoblickar på den allmänna opinionen skall förmås att ölvergifva. Förj Jå månader sedan hade sådant varit möjligt, ehuru oklokt; så långt som saken nu fram-. skridit, sedan regeringen lemnat alla rykten om ett förbund utan vederläggning, sedan den mottagit uttrycken af danmarks tacksamhet och det vestra Europas bifall — vore hvarje tvekan en förnedring och ett vikande af fäderneslandets dyrbaraste intressen, dess ära och dess anseende. Det är för öfrigt icke otroligt, att den svenska regeringens ställning till denna fråga varit bestämmande för den danska regeringens politik, hvilken naturligtvis i sådant fall antagit en helt annan hållning på grund af det stöd, som den trott sig berättigad alt från brödrarikenas sida kunna påräkna, och att följaktligen, om, under ett för Danmark så kritiskt ögonblick som det närvarande, helt plötsligt de förutsättniogar rycktes undån hvarpå dess nuvarande politiska trygghet till en icke obetydlig del hvilar, en skada derigenom skulle tillfogas detia land, kanske större fill och med än den som från Tysklands sida hotar. Ar förhållandet sådant, vore, genom en återgång från den svenska regeringens sida, också den skandinaviska Nordens hela framtid. för såvidt densamma skall grunda sig på ömsesidigt förtroende, ohjelpligen komprometterad. Vi vilja också fästa de tidningars uppmärksambet, hvilka så ifrigt motsätta sig en förmodad pärmare anslutning till Danmark, på den omständighet, att personer visst icke saknas, hvilka, egande sitt intresse i Nordens splittring och vförmåga alt tro på oegennyttan af hviken politik som helst, samt — viursäkta dem det — förgäfves sökande efter ett begripligt sammanhang emellan premisser och resultater. om den svenska regeringen nu ryggade tillbaka, icke skulle draga i betänkande att rubricera allt hvad som bittills frår. nämnde regerings sida egt rum såsom ett fiskande i grumligt vatten. Det är icke första gåvgen en krigsrustning ett vännadt unnträdande. nioiort vil r—r-r————Å6ÅmÅ V Ö --——ArEm————q2 ! -2— ?—.———-2 XXL nmmoaaums! vb—b—-jtmNMOAOD