korligt i frågan. Men skall väl en sådan öfverenskommelse ha hunnit till stånd före kamrarnes sammanträde. Österrike är i en position så ytterst svår och ömtålig, att det måste besinna sig mer än en gång innan det tager sitt parti. England fortfar alltjemt med sin hesiterande, kasuistiska politik. Nyss berättades det, att lord Russell tillsändt ryska kabinettet en separatnot af den 10 Oktober för att officielt inför detsamma bekräfta sina i Blairgowrie uttalade åsigter om Rysslands förverkade rätt till Polen. Nu deremot har man fått veta attlord Palmerston mellankommit och hindrat detta, genom att göra lord Russell uppmärksam på huruledes en dylik åtgärd lätt kunde störta England i det krig, som den engelska olitiken af alla krafter söker att undvika. et vore också ej underligt om Englands ologiska politik skulle leda derhän, och det är koappast troligt att det i längden skall kunna soutenera sin dubbla roll, att å ena sidan sentimentalt bravera med sina känslor och sympatier för en förtryckt nation och å andra förklara sig hvarken af förpligtelser, heder eller intressen skyldig att komma den till hjelp. För det vida värdigare sätt, på hvilket den franska politiken tillvägagått, lemnas ett nytt bevis i tvenne franska depescher af den 20 och 21 Juni, hvilkas innehåll meddelas af Memorial diplomatique. Man finner af dessa ytterligare bekräftelse på alt kejsar Napoleon haft allvarliga afsigter att hjelpa polackarne, under förutsättning att England och Osterrike dertill ville medverka, och att han varit betänkt på att träffa en öfverensI kommelse om hvad som borde göras för den händelse att de diplomatiska förhandlingarne ej skulle leda till äsyftadt resultat. Detheter i den sista af nämnda båda depescher: De tre makternas värdighet fordrar ett fast vidblifvande af de gjorda propositionerna. Frankrike är framför allt ledd af sin önskan att tillförsäkra Österrike, såsom varande närmare krigsplatsen, all den hjelp, på hvilken I det är nödvändigt för denna maktatt kunna under alla eventualiteter räkna. Man ser) således alt Napoleon, för att kunna hjelpa Polen, ej tvekat att erbjuda Österrike garantier mot följderna af dess anslutning till vestmakterna, och det är derföre med skäl som Lai France, efter att hafva ur Memorial diplomatique ) reproducerat innehållet af nämnda depescher ej utan en viss stolthe! säger: När väl akterna i denna vigtiga fråga blifvit lemnade åt publiciteten skall Polen tå se hvar det i verkligheten haft sina trognaste vänner och kraftigaste försvarare. Den unge konungen af Grekland lemnade redan för ett par dagar tillbaka Paris, derifråa han säkerligen medför angenäma min nen af sin vistelse. I sitt uppträdande här tyckes han i allmänhet ha röjt sin ovana vid de nya förhållanden, i hvilka han i hast blifvit försatt, hvarförutom hvarken hans fysionomi eller hans sätt att föra sig hade nå got utmärkande. Jag hade tilifälle att se honom på närmare håll, då han i sällskap I med kejsaren åkte ut till Boulognerskogen för att öfvervara en större trupprevy. pPåtagligen kände han sig något generad vid sidan af sin mäktige farbror och visstel, icke så noga huru pass beqväm s ning han skulle våga intaga. På Marstäl-1 tet var han också närvarande i sällskap med kejsaren, för att se Nadars jätteballong göra sin andra uppstigning, och Nadar hade den tillfredsställelsen att med kejsar Napoleon och konungen at Grekland få vexla afskedshelsningar vid anträdet af sin hanoveranska resa. Som numera hvar man vet, var det nemligen i Hannover som Nadar och hans reskamrater slogo ned. Då jag vetatt man i Sverge liksom annorstädes intresserat sig särdeles för Nadars luftfärder, tager jar för afgjordt, att ni redan tillgodogjort eder hvad tidningarna haft att meddela om hans sista färd och vill således ej riskera att berätta något som ni redan har er bekant. ln tröst i olyckan är det för Nadar, att han slog ned så långt borta som i Hanover, och jag skulle gerna unnat honom att ha hunnit fram dill Ladugårdsgärdet eller Djurgården. Om han slagit ned några mil utanför Paris, skulle här alla menniskor ha skrattat ät honom, ji. Men att dinera ofvanför molnen och se dessa 1 under sig i en magisk månskensbelysning,! att med ett gladt skratt trotsa belgiska tull-1: tjenstemännens anprejning och med luftens! hastighet öfverhoppa den ena gränsen efter. den andra för att slutligen slå ned iettland. der man ej talar franska, i allt detta låg för. parisarne alltför mycken poesi att man eji. skulle med ytterligt intresse mottaga hvarje den minsta underrättelse om den äfventyrliga färden, och under en hel veckas tid har Nadars ballong haft sin särskilda spalt ialla arisertidningar. Mången som förut log ät Vadar är ou böjd för att anse honom som en vetenskapens (?) martyr, och om han har mod nog att ytterligare fortsätta sina fär der, skall han utan tvifvel snart ha insam-j. lat den för hans heliga skruf erforderliga I millionen. Tid elter annan hafva finnar, som vistats i Paris klagat öfver att snart sagdt all post kommunikation mellan dem och deres hemmavarande anhöriga varit afbruten, till följd). deraf att de bref, hvilka de härifrån skrif-). vit till Finland, aldrig framkommit. Mäånader halva på så sätt förflutit och bref på hrof afeännta Han att nNårvnt svar afnörta.