Bättegångsoch Polizsaker. I dag afkunnade rådhusrättens afdelning för tullmäl utslag i det vid nämnde rätt snhängiggjorda mål, rörande ett större parti sprit, som härstädes den 1 dennes anhölls 5 ångfartyget Skåne, kommande från Stetin. Fatens antal uppgick till 45, innehål lande 22-eradig sprit, och har varan värderats till 24,000 rdrrmt. Varumottagaren här på platsen var grosshandlaren Brisman. Efter den utredning, som vunnits under målets handläeggnivg, förklarades varan, enligt 18 6 af tullstadgan den 7 Dec. 1860, förbruten, och dömdes befälhafvsren ä Skåne, premierlöjtnanten Malmberg, som ej, enligt 12 i nämnde törfattning, å märkrulian upptagit godset eller derom före lossningen gjort anmälan, att, ehuru, enligt hvad i utsleget förklarades, felet tillkommit af glöm ska och vård-löshet, utan afsigt att insmuggla godset, böta varans halfva värde med 12,000 rdr rmt eller, i brist af tillgång till böterna, undergå ett års fängelse med tjenligt arbete. Missnöje anfördes mot utslaget, och meddelade rätten besvärshänvisning. — Tidt och ofta ser man i poliskammaren sappörer inkallade, angifna för slagsmål och oordningar å Kungsholmen. Sednast i går förekom ett mål, hvari sappörerna Storm och Rapp stodo tilltalade såsom anstiftare till ett våldsamt uppträde inne å en krog i huset n:r 33 vid Handtverkargatan. Målet remitterades till krigsrätt, och tillkännagaf polismästaren att, i följd af de upprepade anledningar till anmärkning mot sappörernas uppförande, skrifvelse skulle aflåtas till chefen för nämnde kår, med anhållan att sappörerna tills vidare måtte förbjudas permission på söndagarne. Göteborg den 27 Okt. Inspektoren J. F. Jonsson, anställd vid herr W. Röhss C:is brädgård i Masihugget, häktades sistl. fredag såsom misstänkt att under loppet af flera år hafva bedrifvit en systematisk och oförsynt försnillning. Jonsson var i går inställd för Säfvedahls bäradsrät! för att svara å den gjorda angifvelsen, att under de 10 år han varit anställd hos hrr Röhss Comp. ärligen hafva försålt 2 å 300 famnar lankved mera än han redovisat. Sedan Jonsson fått redogöra för sina lefnadsomständigheter, hvaraf framgick, att han är född 1814, är gift och har 3 barn samt ej förut varit straffad för brott, förnekade kan på framställd fråga angifvelsen och sade sig endast hafva emel enåt gifvit bort, men aldrig försålt ved, ehuruväl oc så torde ha händt att han glömt att uppskrifva en och annan mindre post. Sju vittnen voro inkallade och afhördes, hvaribland det första, hr L. Noren, intygade att han, som är anställd hos her Röhss Comp. och derstädes har uppsigt öfver trävaruskeppningen, ofta förundrat sig öfver att så föga plankoch splitved redovisades, och flera gånger mött åkare, dem han misstänkt transpor.erade sådan ved från brädgården. Han hade slutligen derom tillsagt sina principaler, hvilka då tvenne särskilda gånger inkallat och varnat Jonsson, utan att dock förhållandet förbättrades, hvarföre han beslöt att låta tvenne som klampare vid samma brädgård anställda personer, Dybeck och Jakobsson, i hemlighet anteckna all den ved, som af Jonsson under sistl. Septemher månad försåldes. Enligt deras sammanstämmande uppgifter uppgick detta till 14., famnar splitved och 7 tolfter korta affa!lsplankor, medan Jonssons egen redovisning för samma månad endast upptog 3, famnar splitved, försåtda till 60 rdr. Hr Noren ansåg för sin del, att minst 200 famnar mera än som redovisats årligen blifvit af Jonsson försålda. Dybeck och Jakobsson bestyrkte hr Norens uppgifter, och de öfriga vittnena bekrättade samstäramigt, att flera ! hundra famnar ved årligen af Jonsson till oli ka personer blifvit försåida. Ett vittne, Herm. : Jonsson, berättade, att en dag, då konsul Röhss varit inne på brädgården, kommo 3 åkare för att hemta ved, men tillsades af svaranden ge nom en pojke att köra tndan tills hr Röhss af