sfriga, de der af hvarjehanda bevekelsegruniderj unna bivista de offentliga föreläsningar eller en1 Kilda läroöfningar, som af fakultetens medlemnar hållas.4 Den anförda paragrafen är af föl-(: ande lydelse: tDekanus skall låta studerande, om anmäler sig till begagnande af fakultetens. öreläsningar och undervisning, inskrifva sig i aku tetens matrikel, c. Häraf följer tydligen, tt det är dekani skyldighet att tillse, att inga wudenter bivista några föreläsningar utan attinkrilva sig i vederbörlig matnkel. Detta är lasens bokstaf. Att den icke tillämpas är allmänt cändt och ganska förklarligt till följd af det oprakiska i stadgandet. I filosofiska fakulteten fines, om vi icke alltför mycket misstaga oss, Insen matrikel. Att stadgandet icke heller efterefves i juridiska fakulteten är i konsistoriet vitsordadt af en juris professor. Artikelförfattaren v:sar härefter genom fak iska uppgifter rörande de ifrågavarande tio petilionärernas studier, examina o. e. v., ati pndast med afseende å en ibland dem kunde med något fog anmärkas att han vid petitionstillfället icke kunde kallas juris stadio sus, medan de andra måste såsom sådana i vanlig mening betraktas. Med afseende å prof. Lindblads förklaring, att han på aflagd embetsed kan bekräfta osanningen i de af de tenterade afgifna berättelser, anmärkes, att han kunvat på ett mycket verksammare sätt än genom erbjudande af sin ed försvarat sin sak, om han uppgitvit hvilka oriktiga svar som berättigade honom att underkänna de tenterade. Då hade den enas bestämda uppgifter stått emot de andras och hvar och en hade kunnat af Sinre kriterier sluta till, åt hvilkendera parten han skulle gifva vitsord. Ariikelförfattaren öfvergår vidert till den rika skörd af personliga insinuationer, exklamationer m. m.4, som han funnit vara att göra i prof. Lindblads försvarsskrift. Bland annat upptager förf. yttrandena dels om huru pass nogräknade de studerandes ordförande varit vid anekaffandet af namnteckningar å skriften till kanslern, dels derom att de studerande vid den omtalade sam mankomsten sökt tillvägabringa öfverensakommelse mellan de studerande, att ej vi dare bivista sin lärares föreläsningar. Med afseende härå hänvisas först till de medde-: lade upplysningarne om de tios egenskap af juris studiosi och meddelas vidare följande relation om förloppet vid sammanträdet: 4Sedan den valde ordföranden framlagt förslaget till skrifvelse, uppmanade han de närvarande flera gånger att noga besinna sig, innan de fattade något beslut i den ifrågavarande saken. Han framhöll det ovanliga i åtgärden och nödvändigheten för hvar och en att noga öfvertänka alla omständigheter. Sedan det framlagda förslaget till skrifvelse blifvit antaget, påminte ordföranden de närvarande, att i en sak sådan som den, hvilken nu förehades, det var naturligt, att majoriteten icke kunde eller ville binda minuriteten. Han förklarade derföre, oaktadt ingen yttrat sig emot den föreslagna åtgärden eller den framlagda petitionen, att, i händelse några icke instämde i det fattade beslutet, de skulle aflägsna sig och icke deltaga i de följande beslnten om sättet för petitionens öfverlemnande till kanslern. Då alla beslut fattats och petitionen skulle undertecknas, påminte ordföranden ännu en gång de närvarande, att ingen skulle af beslutet anse sig förI bunden att underteckna sitt namn; ty hvar och en svarade för sin namnteckning. Huru pass nogräknad vid anskaffande af namnteckningar samme ordförande varit kan professor Lindblad ock finna deraf, att på hans förslag beslöts, att 5 eller 6 personer, som vid sammankomsten voro närvarande och förklarat sig biträda det fattade beslutet, icke skulle få underteckna adressen på den grund, att de i samma dagar tagit eller skulle taga hofrättsexamen och sålunda hvai;ken kunde kallas juris studiosi eller sägas hafva samma befogenhet att i saken uppträda, som de ötriga. — — — Första dagarne efter de beryktade tentamina I var det visserligen bland juris studiosi man och man emellan fråga om, att ungdomen skulle visa sin tanke om professor Lindblad genom att öfverenskomma att icke bivista hans föreläsningar; men vid ifrågavarande sammankomst ytt I rades, med anledning af att sådant enskildt va it på tal, af just såmme ordförande, att en öf: verenskommelse om sådant icke vore lämplig; ty om det än icke är den enskilde studenten I ålagdt att bivista föreläsningar, så blir det dock alltid ett brott mot den akademiska disciplinen att sammansätta sig och besluta att icke besöka en professors föreläsningar. I detta afseende borde hvar och en med sig sjelf afgöra hvad han ansåge vara det rätta. För sin del visste han, alt, sedan han satt sitt namn under den föreliggande petitionen, det icke kunde falla honom in att gå på professor Lindblads föreläsningar förr än kanslern afgjort saken. Deremot yttrade ingen, att det vore lämpligt att om bivistandet af professor Lindblads föreläsningar fatta någon öfverenskommelse; ty ung: domen insåg ailtför väl, att det för densamma var af yttersta vigt att icke taga något steg e som kunde skada den sak, hvilken de vil främja.