eller det stora till 3 och det i la till 1, million rmt. Professor Lindblad och juris studiosi i Upsala. Då vi nyligen, på begäran af prof. Lindlad, i detta blad meddelat hans skrifvelse ll universitetskanslern af den 29 September, nse vi ocg böra i möjligaste korthet redoöra för en i Upsala-Posten? införd belys-T iog af samma skrift. Artikelförfattaren pptager till granskning de mera anmärkingsvärda af prof. Lindblads påståenden ch yttrar: i 1) Professor Lindblad anser ändamålslöst att; ortsätta en tentamen sedan det är tillfullo å-aga-j wgdt eller erkändt, såsom händelsen var med? ämnde studerande, att tentanden är alldeles obe! edd i något af de hufvudämnen tentamen skulle omatta enligt hans begäran, hvadan en allvarlig pröfing i samma ämne icke kan komma i fri ga. Jetta är som hvar man ser blott ett påstående, ! tt professor Lindblad brukar så förfara och att; an äfven nu så förfarit. Genom jemföelse nellan professor Lindblads äldre försvarsskrift ch ofvan anförda belysning deraf, finner man lock, att stud. Willers och mag Rung aldrig beärde alt bli tenterade i straffbalken, således borde; le hafva kommit i åtnjutande af en allvarlig röfning i andra delar af processrätten; men! rofessor Lindblad har sjelf medgifvit, att dej leri icke erhållit en enda fråga. Det kan således warken sägas vara till fullo ådagalagdt eller af! lem erkändt, att de voro alideles oberedda, i det, ; vari de begärt tentamen. Huru de i straffbalken: vlifvit förhörda, känner hvar och en som följ ned detta mål. Om studeranden Winroths kun-: kaper har professor Lindblad genom att undanIraga den andra pröfningen oftentlighetens konroll och genom att i denna sednare pröfning sodkänna honom gifvit hvar och en rättighet påstå, att Winroth i första tentamen blifvit utan illvarlig pröfning och utan tillräckliga skäl unlerkänd. Studeranden Åhrberg åter skulle, enigt professor Lindblads förmenande genom att svara oriktigt på en fråga hafva till fullo ådagaagt sig vara alldeles oberedd i utsökningsbalken. Skulle någon sakkunnig icke mot förmodan vilja medgifva .detta, så påstår dock professor Lind blad, att Ahrberg erkänt sig vara alldeles oberedd samma balk. Han bad nemligen, sedan hans sunskaper blifvit förklarade ctiliräckliga, att få några dagar på sig för att ytterligare läsa på denna del, så att professoren kunde bli belåten med hans kunskaper deri. Det skulle icke förundra oss om professor Lindblad, tillimpande sin nya teori för eget erkännande, skulle inför sina lärjungar drifva den satsen, att en person, som mot sitt nekande blifvit dömd till döden, erkänner sitt brott genom att hos Konungen begära förskoning från dödsstraffet. 2) Då allvarlig pröfning kan ega rum, säger prof. Lindblad, att han aldrig brukar afråda någon från examens undergående förr än han gjort sig sförvissad, att ban icke eger goda och tillräckliga kunskaper såsom föreskrifvet är i Kongl. förerdningen den 10 Mars 1749.4 Om vi än må medgifva detta, så följer dock deraf icke, att en sådan visshet i och för sig sjelf är tillräcklig för att berättiga till underkännande. Vigten ligger naturligtvis på de skäl, som medfört denna visshet, dv. 6. på pröfningens beskaffenhet. Huru denna i de omtvistade fallen varit beskaffad, kan ses ofvan 3) Prof. Lindblad yttrar vidare: tentamina äro ej annat än enskilde af professorernes och andra examinatorers godhet medgifna förhör före examina.X Hvad detta påstående har i försvarsskriften att göra, är svårt att inse. . För att förklara detta finnes för oss ingen annan utväg än att antaga, att meningen varit att antyda, att läraren är för sina åtgöranden i tentamen alldeles oansvarig Hvad då först beträffar denna nya teori för tentamina, så är den onekiigen nå: ot att taga vira på. Ått tentamina äro en lör del för de studerande, så länge nemligen de samvetsgrannt verkställas af läraren, lärer icke kunna nekas: att de akademiska statuterna icke ovilkorligen föreskrifva dylika förhör, är ock obestridligt; men dels äro ter.tamina ock en fördel för en samvetsgrann lärare, som genom dem blir i stånd att vinna ett säkert omdöme om lärjungens kunskaper; dels anvisa statuterna i 136 5 dessa enskilda förhör såsom en lämplig utväg för läraren att utröna lärjungens kunska per; ja, de bemyndiga på samma ställe fakulteferna att fom tid och sätt för sådana förhör besluta och förordna hvad nödigt och lämpligt pröfvas.4 Intet ord, ej ens en antydan finnes här om lärarens godhet. Den som inser, att statuterna tillkommit i annan afsigt än blott för att gifva lärarne rättigheter emot lärjungarne, förstår nog, att det varit studiernas förkofran, som man med detta liksom med öfriga stadganden velat befordra. Att tentamina äro enskilda förhör i den mening, att de ske i-enrum, medgifves; men att de derföra äro fria från all kon: troll och åtal följer lika litet af denna deras egenskap, som det följer af vissa brotts egenskap att endast kunna i enrum begås, att de skola vara strafflösa. Ansvarigheten vid tentamina måste anses oomtvistad, så snart man besinnar, att de äro på embetets vägnar företagna pröf ningar. Detta medgifves ock af prof. Lindblad. då han i slutet af sin skrift talar om klander aj hans embetsåtgärder. 4) De berättelser, som bifogades de studeran des skrift till kanslern, skulle enligt professe I Lindblads förmenande bära inre kriterier på sir for. Lindblad Til Den omständighet, att profes sor Lindblad lika litet här som på andra ställer anför bevis för sina påståenden, gör, att mar I stannar i villrådighet om hvad han menar. Skull han här vilja uttrycka, att den berättelse ha inre kriterier af otillförlitlighet, som förmäler att en lärare under loppet af icke fullt ett dyg! underkänt två studenter på en fråga hvarder och en tredje på fyra frågor, så äro vi nog lyck liga att kunna medgifva sanningen häraf — ; allmänhet. Det gifves dock fall, då en såda berättelse har alla kriterier af att vara sann. 5) Många bland de petitionerande hade icke juridiska fakulteten veterligt, börjat några juri diska studier, då de undertecknade klagoskrif Iten.s Detta gåtolika ställe erhäller sin förkla ring, om wan läser konsistoriets protokoll fö den dag, då Lindbladska saken der behandla des. Man finner deraf, att den omständighet som till detta yttrande gitvit anledning, der gjor mycket väsen och tll och med gifvit anlednin; till en reservation: Man har nemligen velat min ska petitionens kraft genom att visa, att tio a de petitionerande icke hade rätt att kalla sigjv ris studiosi derföre att — de icke voroinskriin i juridiska fakultetens album. Professor Olive crona har i sin reservation af 62 i universitets statuterna dragit den slutsats: fatt e fakultet a