, ) kontrakters utgång skulle uppsitta, föranledde , len långvarig diskussion efter hvars slut man I dock temligen allmänt förenade sig om en åter j remiss, hvilken, åtföljd af de i ämnet afgifna -1 yttranden, i sig komme att innefatta de olika 1 kanden, som framställts. Ingen af de talare, id som yttrade sig, ville förneka nödvändigheten en dylik tiliökning, utan syntes man i all het i detta fall trygga sig. till de skäl, som kunnige blifvit afgilna och som innefattag i K. Mits proposition. Ingen fanns dock som ville obetiogadt bifalla densamma Hrr Grenander och Ålander voro lika öfvertygade om att ej Westgöta regemente vore lämpligt till ka valleri som hr IEkroth derom att Smålands husarer borde afsitta. Samtliga dessa talare, likasom hrr Carlen och Henschen, förenade sig emellertid om återremiss. Hr Ljungberg trodde att Lifregementets grenadierkår vore bäst passande att uppsitta, under det att hr Sundvall son förordade östgötarne, hvilka dock af hr Etman förklarades vara mindre lämpliga ryttare. Den sistnämnde talaren yttrade för öfrigt sin tanka vara den, att det skulle varit önskligt att den kungliga propositionen innehållit äfven huru stora kostnaderna för uppsättandet af ett värfvadt regemente må kunna hafva blifvit. Fördelen af att på detta vis lösa frågan, så vida e) dessa kostnader voro orimliga, framhöllos för öfrigt af talaren, med hvilken hrr Hierta och Björck, m. fi, i detta hänseende instämde. Härigenom fördelades kostnaden på hela folket, i stället för att läggas på en provins, och man kunde icke neka att ett värfvadt kavalleriregemente, i följd af sin längre öfningstid, vore tjenstbarare. Med anledning häraf föreslog talaren, att med afslag å den kungliga propositionen rikets ständer skulle ingå med en und. skrifvelse, med begäran om en utredning af kostnaderna för uppsättande af ett värfvadt kavalleriregemente. Denna hr Ekmans framställning formulerades vidlyftigare i ett af hr Hierta afgitvet längre förslag, hvari den förre talaren förklarade sig instämma. Man fäste uppmärksamheten derpå, att då vid flera regementen kontrakterna inom få år skola förnyas, så kunde det vara tjenligt att vid de som äro skyldige att uppsätta, låta rusthållen betala högre vakansatgifter, något hvarpå de helt säkert skulle ingå, och derigenom Skal? en icke obetydlig tillgång till uppsättande af ett värfvadt kavaleriegemente. Ir Björck trodde icke att tiden brådskade, samt ansåg bäst att ständerna, genom att förklara fig icke för närvarande kunna bifalla propositionen, uppskjöte saken. Talaren fästade uppmärksamheten på de många olägenheter, som ett dylikt ombyte medförer, och hurusom följden deraf blir att under den tid, som för förändringen åtgår och snart sagdt från den dag rikets ståvders beslut blir kändt, tvenne fegementen blifva mindre tjenstbara. Inom utskottet hade frågan om uppsättande af ett sär!vadt regemente förevarit, men man hade varit i saknad af en utredning öfver kostnaderna, ehuru der temligen allmänt medgifvits att man genom ett sådant beslut bäst komme från saken. Ville j uppsälta ett värfvadt regemente, utan måste man gå in på ett sådant arrangement, som omnöämnes i den kongl. propositionen, så syntes talaren alt i enlighet med de skäl han i reservatio nen ulvecklat, det vore långt lämpligare att låta östgötarne än vestgötarne uppsitta. För närvarande ville talaren yrka uppskof med frågan till nästa riksdag. — Hr Ridderstad framhöll nödvändigheten i allmänhet af den föreslagna tillökningen i kavalleriets styrka och önskade att inga provinsiella intressen bär åter måute komm: fram för att blanda bort en för fosterlandets väl och försvar vigtig fråga. Hr Sommelius yrkade återremiss i den bestämda syftning att at skottet måtte taga i betraktande möjligheten att sätta upp ett värfvadt regemente. Hr Muren åter yrkade återremiss i en alldeles motsatt syftning eher att Smålands husarer må få sitta qvar och den behöfliga tillökningen ske genom uppsittande af något annat regemente, det som kunde lämpligast finnas. Hr Sundvallsson protesterade emot hr Hjertas skrifvelseförslag, såsom i hans tanke innefattande en förkastelsedom öfver indelningsverket. den han för sin del ingalunda ville biträda. Hr Ekholm yrkade afslag och trodde det bäst att tillsvidare förbli vid det gamla. Såsom ofvan är nämndt beslöt ståndet, sedan diskussionen blifvit förklarad slutad, återremiss af betänkandet. En inbjudning från bondeståndet angående upphörande af klockarnes brefbäringsskyldighet m. m. afslogs på yrkande af hr Witt m. fl. Ståndet åtskildes kl. half 3 e m. Boudoståndot. Statsutskottets utlåtande n:r 188, med förslag till krigskollegii ombildning till en armåförvaltning föredrogs, hvarvid Svensen, Mengel, Tjernlund, Per Nilsson i Espö, Östman, August Andersson, vice talmannen, Jonas Andereson, C. A. Larsson och Uhr, yrkade afslag å betänkandet och bifall till hr Björeks betänkandet vidfogade reservation. Ola Jönsson ansåg frågan för vigtig och vidtomfattande för att kunna på stående fot bestämma om reservationen egde sådana företräden att det vore skäl att i enlighet med densamma definitift besluta, af hvilken anledning -talaren yrkade återremiss, på det utskottet måtte blifva i tillfälle att taga i öfvervägande hr Björeks reservation. Medin önskade helst bifall till betänkandet; men om detta icke kunde vinnas, ansög han ett bestämdt bitall till hr Björcks reservation vara att föredruga framför en återremiss. Ståndet beslöt, utan votering, i enlighet med hr Björcks reservation Vidare förekom statsutskottets utlåtande n:r 196, om Smålands husarregementes afsittande och Westgöta regementes uppsittande till kavalleri. Smedberg yrkade härvid att ståndet måtte, med bifall till trågan om Smålands husarers afsittande, afslå förslaget i hvad det rörde Westgöta regementes uppsittande, emedan talaren ansåg vida lämpligare att en sådan förändring från intanteri till kavalleri vidtages med Östgöta 2:dra lifgrenadierregemente. Med denna talare instämde Thorell, Dahlgren och Erik Andersson från Elfsborgs län Bjerkander yrkade afslag å betänkandet, utan att förorda något visst regementes uppsittande. För bifall till utskottets frrslag yurade sig Svensen, med hvilken Nils Magnus Pettersson och Lagergren instämde, Daniel Danielsson, Medin, Gross, Gustaf Johansson, C. A. Larsson och Johan Bergström. Mengel önskade att ståndet måtte afslå betänkandet, under uttryckande af den åsigt att någon förändring å armens nuvarande kavalleristyrka icke för närvarande synes af behofvet päkallad. Lekberg yrkade äfven afslag å betänandet. Lundahl förenade sig i den at Smedberg och Bjerkander uttalade åsigt, och efter det den sistnämnde talaren slutligen begärt proposition å hr Björeks reservation om en skrifvelse till K. Maj:t med begäran om östgöta 2:dra lifgrenadierregerentes uppsittande, voterades till kontrapropositionen mellan sistnämnde förslag och afslag, hvarvid hr Björcks reservation segrade med 76 röster mot 20. Vid hufvudvoteringen bydils nämnde reservation med 47 röster mot 45. Lekberg tillkännagaf att han icke deltagit i voteringen, af den anledning att han på frå gans närvarande ståndpunkt icke hade klart för Å sig, hvilkendera af provinserna Österoch Westergötland, som med mesta skäl bör åläggas att uppsätta kavalleri Professor Lindblad och juris studiosi i Upsala. På begäran af prof. Lindblad meddela vi följande ganska karakteristiska skrifvelse till universitetskansleren: man icke medgifva ett uppskof, kunde man ej ! j il G j 6 t L 1 e ( i i 2 1 : I 1 S I C 1 1 1 I Mm k t f r Z f k d d