objekt. Huruvida vi, huruvida landets invånare Ero ense om att vår konung hertig för en tid beröfvas oss, att hvarje undersåte således måste komma i ett misstörhållande till sin landsherre — för att ej tala om den egendomliga ställning, hvari våra värnpligtiga söner råka, hvilka naturligtvis komma att följa en krigsherres bud, medan deras fäder undandragas sin landsherres befallningar — derom få vi icke orda. Vi äroi denna fråga intet annat än figurer, hvilka tyska förbundet begagnar så som det konvenerar detsamma; och dock borde billigtvis, isynnerhet vis å vis så objudna gäster som exekutionstrup perna kunna vara, den punkt undersöka: huru: dan lauenburgarnes ställning är till stridsfrågan. Vårt domänklagomaål är för längesedan afgjo dt, vi ha förblifvit i besittning af hela vår goda tyska rätt, och det beror endast på oss om vi vilja gå vidare på det lagliga framåtskidandets väg. Konungen uppskattar tysk trohet i hans tyska förbund länder lika högt som dansk tro het i konungariket, det har han upprepade gånger oc oss, och vi hafva ej haft orsak att nödgas tillbakavisa daniseringsförsök. Det finnes öfverhufvudtaget på Tysklands karta intet land, som lefver så fredligt som hertigdömet Laucnburg och hvarest ett faderligt regementes välerningår tillåta ett så ordnadt och tillika tvångsöst och fritt lif. Derföre är det icke blott ett missförhållande, hvari man bringar oss till vår lan.sherre, utan det är rentaf ett samvetstvång, l. hvars påminnelse vi ville önska att de tyska furstarne måtte förstå. För oss är vår konungs valspråk: Folkets kärlek min styrka ett ord, hvarpå vi lita! Man må således ej fordra af os8 att vi skola uppgitva de tyska dygderna: tillit och tacksamhet, till förmån för en tvångsåtgärd mot vår faderlige landsherre, ett sätt att g tillväga, som ej längre kan kallas fredligt. Finnes det då ej någon annan väg till utjemning encia en så mycket lofvande ordning som den oral kungörelsen af den 30 Mars detta år otvifvela tigt i folkelig anda skall skänka hertigdömena Holstein och Lauenburg, och har konungen i den till förbundet sednast afgifna förkla-j ring ej uttalat sin beredvillighet att bringa förbundets beslut till utförande i hertigdömena Holstein och Lauenburg, för såvidt de ej äro oförenliga med hans oantastbara suveränitet i förbundsländerna el!er hindra det fria utöfvandet af den lagstiftande makten i de af monarkiens delar, hvilka ej höra till förbundet? Men vill man nödvändigt krig oc kan man föra det med godt samvete — naturligtvis i anledning af Slesvig, som ej är tyskt förbundsland — hvarföre döljer man sig då bakom en exekutionsåtgärd, som bringar hvarje enskild af landets invånare i ett tvångsförhållande till sin landsherre, hyvar! under begreppen om rätt och orätt, vän ochf: fiende, måste förvirras! Hör torde den frågan träda i förgrunden: Hvad har vår lands egentation, ridde:skäpet och landskapet gjo ; saken, och hvad ämna de göra ? POLEN. ; Det första steget till Polens definitiva in1 förlifvande med Ryesland har redan tagits Tidningarna berätta nemligen att, i kraft af en från Petersburg anukommen kejserlig ukasi, af den 1 dennes, palativatet Avgustowo och kretsen Konisa skola skiljas fråa konan a riket och införlifvas med kejsorriket: gene ral Murawiew har redan öbivertagit förvaltningen; till Smealki, provinsens hufvudort, har en af Murawiews adjutenter avkommit och genest öfvertagit guvernörens funktoner. Nationalzetung bekräftar denna underrättelse i afseende å de fyra uorra kret1) sarna i guvernementet Augustowo. I dettal; ögonblick äro således, tillägger tidningen, dessa i alla afseenden ytterst xigtiga lyra kretsar redan lösryckta från konungariket och med ett maktspråk införlitvade med Ryssland. Vigten af denna annexion för Ryssland är temligen tydlig. Den ryska refaningen bar beslutit att nu genomdrifva ithauens russifiering med våld, det vill bli qvitt den polsk. kilen i den lithouiska kroppen; med åberopande af sina bistoriska angBpråk på Lithauen såsom en f. d. rysk provins, skall denna till hela sitt omfång russificeras och derjemte tjena till att afrun gränsen åt detta håll. Onekligen öfvergilveg härigenom helt och hållet fördragens i Wien terräng äfven faktiskb Att den utomordentligt talrika ryska polisen bittills icke varit i stånd att upptäcka hvarken nationalregeringens kenslier eller denna sjelf och lika litet hennes tryckeri, bevisas deraf att den hemliga regeringens officiella tidning Niepodleglosc oaförutet utkommer. Enligt ett telegram från Warschau till Dresderer Journal ha polackarve under Kablythki, Orlik och Czerny blifvit slagna med betydliga förluster den 10 och 11 dennes i guvernementet Plock. Enhet flyende insurgeuters utsago har in surgeotehefen Wierebicki, som höll på attig formera en ny afdelning, blifvit med 300 insurgenter dea 6 dennes öfverrumplad i skogstrak:eroa vid Gpseciersdow i närheten af den galiziska gränsen af eju rotar ryskt infanteri, två sotnier kossacker, tre eqvadroner uloner I, och 4 kanoner; efter några tå sailvor skiog Ik rade insurgenterna sig. Största delen af dem skall ha dragit sig inåt landet, ochi5 blott få flydde in på det österrikiska området. h Den 1 dennes hölls en sammankomst il; Sosnowice mellan den i Beuthen i Öfra Schlesien stationerade öfversten och beläl Ip bafvaren för 12:te kavalleribrigaden greivel8 Kalkreuth, några andra preussiska officerare samt en rysk general. n Böndernas sinnesstämning i vestra delenie ef Kongrese-Polen beskritves sf Czas såsom jf numera gynnsam för insurgenterna. Eyssar-S nes försök att uppväcka kommunistiska lyst It nader har strandat mot landifolkett är ITALIEN. 0 Herr Nigra bar berättat från Parisa, ait utsigterna till våren gestalta sig mycket kri giekt. Hen yttrar bland annat: Allt kom mer att göras, för att om möjligt undvika kriget, men detta hotar dock att blifva oundvikligt. Regeringen har beslutat att låta uti Paris bygga ett sändebudsnotell och Nigra står i underhandling om erhållande af en tomt vid den nya boulevarden Meles G herbes, bredvid Monceauxparken. Enligt tidvingarne Stampa och Diritto skola kamrarne åter inkallas den 19 Nove:nber. På uppmaning af general Sirtori har uti Calabrien bildat sig ett ömsesidigt försäkringsbolag ef provinsens jordegare, hvaruti redan 70 medlemmar bland dessa inträdt. Ir Uti Salerno hade krigsrätten dömt en prest, i je som blifvit öfverbevisad om ait hafva un ja derstödt röfverhorderna, till liftids föngelse.lp En annan prest och en borgare dömdes för iv samma förbrytelse till 20 års fängelse. General Pallavicino hade vid Beneventar is; reaterat 400 personer, som stått uti, direktit eller indirekt förbindelse med banditerna. Ja Ch Vr Bi fo NR mn a SR MS mm t oe er Ham