skulle höra de ryska kanonerna från ett nytt Bomarsund, utan äfven de preussiska vid Kroneborg — den dagen tror jag att man skulle finna det vara något för sent att börja länka på betryggandet af svenska folkets oberoende ställning. Men — invänder man — det är ännu långt derhän; det kan vara tids nog att vakna upp och utveckla verksamhet, när det sålunda kommer till det yttersta, och när hvar och en riktigt påtagligt ser, att vår ställning direkt hotas. Vi svara, att det nog är möjligt att äfven om man låter eakerna ha sin gång, manj dock på ett sent stadium af deras utveckling genom uppbjudande af alla sina krafter kan afvärja olyckan; — men det blir mera osäkert och det kommer att kosta långt mera. Här gäller, såsom i så många fall regeln: principiis obsta! eller för att begagna ett svenskt och allom fullt begripligt uttryck, mota Olle i grind4. Na kunna vi genom ett fast och värdigt uppträdande sannolikt förmå tyskarne att afstå från hvarje inkräktningsförsök och i värsta fall skulle äfven ett krig mot Tyskland icke nu medföra för oss några vådor. En fullständig blokad afalla tyska hamnar skulle verksamt bidraga till att mycket snart föra tyskerne på bättre tsnkar och Skandinaviens förenade krafter skulle vara tillräckliga att från Als och Fyen fullkomligt hålla i schack, äfven den ansenligaste styrka, som Tyskland kunde skicka upp på jutska halfön, och att vid läghgt tillfälle bereda densamma ett par nya Fredriciaoch Idsted-dagar. Finge deremottyskarne bemäktiga sig Slesvig och der fullständigt organisera sig, så skulle en kamp mot dem till skydd för det återstående ef Danmarks rike erfordra oerhörda uppoffringar och ansträngningar. Och skulle vi med likgiltighet å-e, att Danmark finge styckas och trakasseras, så skulle derutur utan tvifvel för oss uppväxa en politisk nemesis, hvars slug kunde kom-: ma att drabba os3 på flerfaldigt sätt. I Daomark skulle derigenom det nationella och skandinaviskt sinnade partiet komma att duka under, bitterhet skulle bemäktiga sig många af de hjertan, som nu klappa varmast för Skandinavicna enighet och det är allsicke otroligt, ait på det sättet efterhand det parti skulle vinna mesta gehör och inflytande, som predikade, att Danmark geroa kunde gå upp i Tyskland och bii dess amiralstat, att det vore bättre att räcka sin hand till den fiende, som åtminstone viset att han ville bjelpa de sina, än att hoppas på eina stamfränder, som äro så försigliga, att de först låta sina vänner objelpligt falla, innan de tänka på att bistå dem. Vi ega nu i hög grad det sjelfständiga och frisionade Europas aktning, vi betraktas med deltagande och intresse, derföre att man tror värt folk vara mäktigt al! ädla känslon, af ansträngningar och uppoffringar för stora syltemål. Man har numera redan vant sig att betrakta de skandinaviska rikena såsom ett solidariskt helt och Sverge såsom stående i spetsen för detta förbund af trenne fria och frihetsälskande folk. Man har i hela den europeiska veslern skänkt vår regering sitt varmaste bifall för det klara och behjertade sätt, hvarpå den u: pträdti denna sak. Hvad tror man väl att allmänna (meniogen om oss nu skulle blitva, om vi visade att allt hvad regering och folk hittills gjort ifekandinavisk anda, endast vore tomt munväder och att då det nu gäller en sak, som, enligt upprepade förklaringar inför Europa, berörer våra närmaste och dyrbaraste Intressen, viicke vilja och icke kunna göra någonting annat än att sträcka bönfallande händer till vestmakterna. Att bli föremål för förakt är för en nation någonting värre än ett nederlag. För en mindre stat, ställd i en vigtig position, innebär den lyckan att åtnjuta Europas aktning och vara betraktad med allmänt deltagande och intresse en långt sörre garanti, än neutralitets: eller allianstraktater.