ännu. ett par dagar; men ni måste använda all möjlig skyndsambet och icke söka afspisa mig med några undanflykter. Nikiäaner mina rältmätiga klagomål. De miste afbjelpas, kyrkans sak blifva betryggad. mina vänner och anhängare erhålla billig upprättelse; och slutligen yrkar jag i hela folkets namn, hvars rätt blifvit trampad under föllerna, och på den franska adelas vägnar, för hvilken hedern är dyrbarare än allt annat i verlden, att deune Johan al Nogaut, denne hertig af Epernon må förvisas från bofvet och utur konungens rådkammåre samt afsättas ifrån de embeten och hedersposter, hvilka han förstått aflocka konungens allt för stora eftergilvenbet. Ni har nu hört mitt sista ord, herr af Bellievre. fortfor han med höjd röst, i det han märkte att sändebudet syntes något tveksam vid uppräknandet af dessa ansprök. Atag er icke någon vidare bemedling, i fall ni ej tror er kunna gå i land dermed, utan låt mig då hellre genast handla så som min pligt bjuder mig. tlrs höghet, jag skall göra mitt bästa för att lyckast, sade Bellievre, och jag hoppas ännu att göra det. Huru många degar vill ers höghet förunna mig?t Nej, nejX, svarade hertigen; det kan jag icke säga. Jag skall dröja så länge, som hedern tillåter; och ni bör handla, utan att förlora en enda timma, så framt ni skall hinna till mig framföra hens majestäts ytterligare befallningar. Härvid stod hertigen upp från sin plats, till ett tecken att öfverläggningen var elutad, och tillade endast: Jag fruktar, att min. bror, kerdinalen af Guise och hans eminens af Bourbon nu afbida min närvaro för att afhanodla en vigtig angelägenhet. Jag kan icke bevisa er all den uppmärksamhet jag önskor såsom värd i huset; men Peri card, min sekreterare och vän, skall göra gig en ära att få bjuda er några förfriskningar. Jag skall genast sända honom hit4.