TEATER. Vid gårdagsaftonens representation af Fri skytten hade man det stora nöjet stt i Aga thag parti få återhöra fru Louise Michael och med särdeles fägnad bemärkte man at den utmärkta sångerskans röst betydligt vun nit i styrka sedan hon härstädes sisthdn vår, före sin afresa till utlandet, lät hört Nå ett par gånger, kort efter tillfrisknande från den långvariga bröstejukdomen. Knap past torde den egendomligt milda och väl ljudande klangen i fru Michaelis röst hafve tillfälle i något annat parti att göra sig si väl gällande som i den utmärkt sköna cava tinan i tredje akten, om denna också icke tager i anspråk den stora konstfärdighe som arian i den andra. Fru Michaeli emottog ifrån den fullsatta salongen vid sitt in träde den lifligaste välkomsthelsning, och fram ropades säväl efter den stora arian i andre akten som efter operans slut. Sista gånger medförde fru Michaeli vid handen mill Gel haar, som rönte mycket erkännande för sitt talangfulla attörande af Annas parti, hvori ätskilliga koloraturbroderier, ehuru på et! lätt och smakfullt sätt, inlades. Månger teatersäsong har fulländat sitt lopp sedan hi Strandberg första gången debuterade såsom Max, men då han vid så god röst som i gåt efton sjunger den vackra urian i första ak. ten 4Förr mitt värf jag sor.fri sköttet, må ete erkännas, att han ännu står utan rival: förmågan att återgitva den varma romantieka färgtonen deri. Också gick den under. sköna trinon emellan Max, Agatha och An. na: 4Säg, om du mig förlåter de sorger jeg dig gör, särdeles väl. Lifligt bifoll tillrölj hr Strandberg efter nämnde aria liksom hi Willman efter Kaspers, hvilken han nu så. eom tillförene sjunger på ett särdeles för. tjestfullt sätt. Blandade känslor och intryck under en sommarresa i fäderneslandet, VIL Gamla saker för hundrade gången, jemte litet nya. I det offentliga lifvet har det gamla a. tinska Spoutta cavat lapidem non vi sed ste;