är det alldeles förbjudet att röka ombord 0. 8. V. För att kunna låta höra af sig under regan få passagerarne brefkuverter, hvilka med chefens tillåtelse få nedsläppas. Dessa kuverter hafva följande tillkännagifvande sig åtecknade: SAnhålles att upphittaren genast bär detta bref sill närmaste tidningsbyrå, emedan det innehåller nyheter till otåligt väntande slägtingar från resande med bal. longen Le Gåant, som afgick från Paris den 4 Oktober kl. 5 på aftonen. Detta tillkännagifvande är formuleradt på åtta språk, nemligen på franska, latin, engelska, tyska, holländska, ryska, italienska och spanska. . Men låtom oss nu återvända till det vigtiga ögonblicket, d. v. s. till denna minut af yttersta oro, då ballongen ryckande på Bina ankare tycktes vilja begifva six på flygten. Den åskådande folkmassan genomfors af en fross-skakning när den såg de resande stiga uppför stegen som ledde till ballongen. När den siste af de fjorton passagerarne inträdt lästes dörren till och man hörde det betydelsefulla kommandoropet: Kasta loss öfverallt! Jätten höjde sig långsamt liksom med möda, och man började genast tro att allt ej stod rätt till. Ballongen sänkte sig också och aflemnade tre passagerare samt befriade sig från en del af barlasten. Men nu såg man hastigt ballongen majestätiskt höja sig, helsad af entusiastiska rop från de hundra tusen åskådarne som önskade lycklig Tesa åt paesagerarne. Dessa stodo på den kring gondolen gående, med galler försedda erronen och tackade för lyckönskningarne. edan ballongen kommit ofranom det företa luftlagret, fördes den sakta af vinden i nordostlig riktning. Omöjligt att beskrifva det lif och den rörelse som nu uppstod på Champs-Elystes, alla sprungo, pratade, åkte, skreko, burrade och redo om hvarandra, för att fixera Le Gåant, som lugn och majestätisk tycktes förakta allt detta sorl från den i stoftet krälande massan och fortsatte färden upp mot stjernorna. — För några år tillbaka inträfltade i ett FN af Lithanuen följande händelse, vilken Feedrelandett berättar, för att gifva ett begrepp om rysk styrelse, och hvars sBanningsenlighet bladets sagesman garanterat: 4En preussisk bonde gick en morgon öfver gränsen, för att leta efter en bortkommen häst. Eftersom det aldrig var hans mening att gå till sjelfva den litbauiska byn, hade han icke försett sig med det vanliga tecknet från fogden i sin by, hvilket eljest medföres af dem, somi lofligt ärende passera gränsen. Bonden hade emellertid otur, träffade på en kossak och släpades i arrest, d.r ryska polismästaren eller underolismästaren Pasternakow ji Rossienskiska kretsen lät honom sitta för att pressa penningar af honom. Kort efteråt arresterades en beryktad smuglare, som skulle dömas till rufvorna i Nertschinsk i Siberien. Smuggaren. bjöd. polismästaren en ansenlig penningsumma; men rapport om hans gripande hade redan ingått. Slutligen bestämde sig polismästaren att sätta Preussaren i smuglarens ställe. Smuglaren frigafs. medan polismästaren lofvade att likaledes gifva den preussiska bonden friheten, blott han ville gifva en liten dusör och derjemte underteckna sig Iwan i stället för Peter. Bonden, som i-erresten blifvit pinad med svält och andra likoande tortyrmedel, gick slutligen in härpå; men nu blef han straffad i stället för smuglsren, brännmärktes och fick 60 knut, och då han till sin olycka öfverlefde både tortyren i fängelset och knutandet, måste han Bbegynna den lävga vandringen till östra Siberien, hvilken företages till fots om daarna, medan nätterna tillbringas i bojor i de fånghål, som för detta ändamål finnas öfver allt vid de ryska landsvägarne. Då Preussaren uppnådde Moskwa, voro hans krafter redan utdömda; han fördes på ett lasarett och dog der. Förut kallades likväl till honom en Luthersk prest, för hvilken han berättade sin historia. Händelsevis var den andlige en utmärkt man, som bland annat hade den äran att i det s. k. teknologiska sällskapet vara kollega med flera ry ska storkaxar, hvilka sätta värde på att i utlandet kunna kalla sig för medlemmar af lärde och nyttiga sällskaper. Presten begag-l nade sing bekantskaper:och saken blef verkligen undersökt. Posternakow blef nu dömd att sjelf skickas till Siberien; men denna dom verketälles vid sådana tillfällen icke just på vanliga eättet. Hans helsa medgifver hopom till ex början icke att resa, han insättes nu i icke otrefligt fängelse, der han sjelf kosthåller sig, och der han stannar tills vidare, d. v. 8. tills försynen Iyckliggör kej serliga familjen med en prins, rie anledning hvaraf också kejsaren Jyckliggör sina många barn med att benåda, icke politiskt domfällda, utan verkliga brottslingar, Pasternakow blef nu benådad på det sättet, att ban skulle skickas till Wjatka; men så kom Krimkriget, och då kunde vederbörande icke göra sig af med en så pass välmerilered personlighetX. Den person, som meddelat SFeedrelendett denna historia, reste tör elt par månader gedan uti Lithauen som emissarie för polska rörelsepartiet. Efter åtskilliga faror låg han en natt på ett gods invid gränsen, hvilken han ämnade öfverskrida följande deg. Han höll just på att intaga sin måltid, då det anmäldes att ortens ryska polismästare var på gärden med sina kossaker. Det var icko möjligt att fly. Emissarien måste då låta enmäla sig som bror till frun i huset och sätta sig till bords med polismästaren. Denne var fegen för honom obekant man, det var Pasternakow, den preussiska bondene mördare, som åter hade kommit i tjenst Så går det till i det Sailrabeligaste Byss land. S—— Stockholms folkskoleväscnde. ! Ur öfverstyrelsens berättelse för år 1862 meddela vi härom följande: De läroanstalter, öfverstyrelsen under sin uppsigt emottog, voro, enligt skolstyrelsernas uppgifter om förhållandet vid 1861 års slut, inom Storkyrko församlinge :