den unga damen, vår kusins af Guise släg. tinge och myndling.4 Denna låtsade okunnighet, i förening med den så illa dolda kännedomen om hela saken, innefattade på en gång ett gäckeri och en förolämpning; men Cerl st Montsoreau glömde icke den vördnad han var skyldig konungens person, utan svarade med en djup bugning: Om jag icke hade förmodat att det bevingade ryktet till eders majestät redan framfört alltsammans, så skulle jag varit mera omständlig i min berättelse. Det tillfälle, om hvilket jag talar, egde rum emelJan Jouarre och Ganceln. Jeg är icke underrättad om den befälhafvande officerns namn; men ibland de öfriga befanns en ädling vid namn Colombel. Och hvad heter den unga damen sjelf? 4 frågade konungen med ett tvunget löje. Hertigen af Guise har många qvinliga anfö vandter. Det måtte väl icke vara vår inta gande, artiga och dygdiga vän, hertiginnan af Montpensier, eller den fina och förijusande fröken af S:t Beuve, ty de äro begge i Paris, den ena för att trotsa konungens önskningar och den andra för att uppfylla riddarens af Aumale. Den unge gretven rodnade lindrigt vid detta konungens på en gång opassande och hånfulla yttrande, men svarade icke desto mindre i samma underdåniga ton som förut: Den unga damen är fröken Maria af Clairvaut, dotter till den aflidne grefven af samma pamn. 4Er köttsliga kusin, Villequier! ropade konungen. Då borde ni känna till nägontiog om denna sak. tIcke mera än ers majestät, svarade Villequier, med en djup bugning och ett leende, som tydligen visade, det han insåg konungene afeigt att göra honom brydd.