imå inadvertenserna egentligen endast såsom en liten påpekning för vederbörande, ifall dessa meddelanden tilläfventyrs ekulle komma för deras ögon. isu bös 085 strävgt iakttagen tformalitet, som man här synes på god väg att, till otvitvelaktig fromma för törhandlingarne, glömma bort, är den på svenska riddarhuset vanliga inledningsharangen till hvarje yttrande: XHögvälborne hr baron och landtmarskalk, högloflige ridderskap och adel. Väl begagnades den äfven på finska riddarhuset af en och annan ledamot, men de flesta flömde den eller läto den med afsigt bortfalla, och det tycktes icke såsom skulle förhandlingarne derpå komma att lida något. . Borgareståndet valde i går sina elektorer. Valet anses ha i allmänhet fallit på sjelfständiga personer med frisinnade tendenser. Samtliga stånden ha sina sessionssalar i riddarhuset, hvars öfvertagande af staten och förvandlande till ett ständernas hus också lärer vara på tal. Riddarhussalen är ett mycket :tort, för de närvarsnde behof vet till och med alltför stort rum, med rymliga ehuru obeqväma tribuner för åhörare på tre sidor. Väggarne äro genom listverk af.elade i rutor ungefär 2 fot i höjd och 1 , fot i bredd. Inom de sålunda bildade ramarne äro ätternas vapen placerade. Vapnen äro här icke målade på :n plåt, såsom på svenska riddarhuset, utan förfärdigade af stenpapp i upphöjdt arbete. De lysa alla mycket granna och nymålade. Ledamöterna sitta på stolar med höga karmar, uppställda i bågformiga rader på den sidan af salen der landtmarskaiksstolen är placerad. Jag har ännu icke hunnit tega närmare kännedom om mer än några få af de i går utdelade propasitionerna. Några synes idet ellra närmasie öfverensstämma med de i enahsnda ämnen i Sverge antagna nya la garne. Detta är t. ex. förhållandet med den föreslagna kommunalstedgan, för hvilken vår förordning om komm unalstyrelse på lindet tydligen blivit tagen till föredöme Andra förslag, t. ex. de om jordafsöndring och om näringefribet, synas stanna hutvudsakligen på den ;unkt, som vi nyligen lem net eller stå i begrepp att lemna. Säsom vilkor för jordafsöndring stadgas i förslaget fortfarande besuteuhet. I fråga om närings Jagstittuingen uttalas i motiverna sunda principer, men det tyckes som hade man vid villämpningen ansett sig böra något modifiera dem, emedan man ännu icke här undaugjort de förarbeten, hviika i Sverge underlätta genomför. ndet at en obegränsad näringsfrihet, nemligen ko: murcalrefermen. och den nya bevillningsförordningen. Med afseende ä qvinnens myndighet tages steget. fullt ut med ens, uten det mellanstadium. tom vi nyss lyckhgt och väl passerat. Af notiser 1 tidningerne synes, att vid uppropel på riddarhuset för utlemnande af polletter hadinfunnit sig två medlemmar ai familjen Jägerhörn, hvilka kommo i tvist om hvilkendera som vore berättigad att såsoni caput representera ätten. Detuppträde, som den ena af dessa herrar tillställde inför rid darhusdirektionen, då han sökte bestrida den andres legitimitet, har här väckt mycket upp seeude och har temligen allmänt ansetts säsom en nog stor skandal. Det var en far broder, som ville göra platsen stridig för sin vidre broders son, emedan denne blifvit född innen ännu föräldrarne ingått äktenskap. Med stöd ef vissa stadganden i giftermålsbalken erkände likvål först riddarhusdirek tionen och sedan ståndet brursonens legitimitet och deraf härflytande rättigheter såsom adelsman. Men jag lemnar nu för denna : ång landtdagen och dess förhandlingar, för att beräila några under de sednare dagarne här) cirkulerande anekdoter. En sådan från den kejserliga taffeln för landtdagsmännen är ett talande bevis på, huruledes fjesket och inställsareheten icke förs: mna något tillfälle att uppenbara sig. Vid bordet skulle, en ligt uideludt tryckt program, endast dåric kas två skålar, en för kejsaren och en för Finlands väl. Det osktadt fann sig en kol legii-essessor Furuhjelm (såsom jag tror an ställd i Ryssland) töranläten stt midt under måltiden stiga upp från sin jlats, gå fram till landtmarskalken och hemstölla, huruvida icke cn sköl borde drickas för Ryssland och dess adel. Dålriberre Nordenstam icke ville lyssna till förslaget, begaf sig hr Furuhjelm i samma örende till ryska ministern för hofvet, grefve Adlerberg, men larer nu ändtLgen fött af denne det besked, att hans förslag var opassande. Tidvingarne ha berättet, att då kejsaren på väg hit anlöpte Wiborg, bjöds honom å dervarande ryska borgerskaps vägnar af räd mun Ivanctisky salt och bröd på en silfver vicka. Etter hvad jeg hört lärer man för rågavarsnde ceremonis skull denna gång haft omiänksemheten at förfärdiga en sär skild bricka med kejsarens nampchiffer oeh derunder staden Wiborgs vapen samt Den 13 September 18634. Det hände sig nemligen vid ett föregående besök, att men för enahanda ändamål lånat en elegant bricka ef en enskild person, dervid ej erinrande sig. alt enligt bruket brickan följer med. Man far.n sig derföre högeligen tförbluftad då en af adjutanterna förde bort den länta bricken. Hvad var att göra? Man erbjöd sig att ersät a den åt egaren till fulla värdet, men deru ed var han ej belåten, utan fordrade ovilkorligen samma bricka tillbaka, emedan den var en gammal familjeklenod. Efter mycket bråk och många trakasserier lyckades man också slutligen återbekomma den emot qvitto. Man behölver icke vistes många dagar härstädes, för att komms under fund med alt få personer här äro till den grad impovulära, för att icke säga rent ut afskydda, som utgilvaren af Finlands Allmänna Tidnivge — ofheielia bladet härstädes — hr