Landstingen i orterna. Norrbottens Landsting. (Korrespondens till Aftor bladet.) L Luleå den 22 Sept. 1863. Sedan landstingsmännen i går på morgone! uppvaktat landstingets ordförande, landshöfding Bergman, begåfvo de sig samtlige till kyrkan hvarest gudstjenst förrättades af doktor Stjern berg från Piteå. Härefter sammanträdde de i rådhuset, der landstinget hålles, och fullmaktern: granskades. Landstingsmannen för Gellivara be fanns då sakna fullmakt och landstingsmänner för Haparanda hade ännu icke infunmtsig. Di de icke anmält förfall, äro de väl i dag att mec Chapman förvänta. För öfrigt företer Norrbot tens landsting den egna omständigheten, at tvänne af dess ledamöter hvarken tala eller för stå svenska språket. Landstingsmännen frår Enontekis eller Karesuando och Juckasjärfvi hä rader tala nemligen både finska och lapska, mer svenska är så litet deras modersmål, att allt hvac af tingets förhandlingar oundgänpligen måst komma till deras kännedom får tolkas för dem Lyckligtvis äro flera af landstingsmännen mäk tiga bada språken, men alt icke få olägenhete uppstå af detta säregna förhållande är lätt be gripligt. Det är isynnerhet vid omröstningar. som det ligger vigt uppå, att frågorna blifva ut redda för dem. Som denna oegentlighet icke kunde vara obekant för valmännen, får man an taga, att deras ombud innehafva förtroende fram för t. ex. presten i församlingen. Deras gråa vadmalsrock, kängskostöflor och i öfrigt tarfliga drägt fördunkla icke heller den kloka blicken : deras ögon. Sedan fullmakterna blifvit granskade och befunnits riktiga, skreds till val af sekreterare. hvarvid den enda jurist, som för närvarande här finnes att tillgå, nemligen länsnotarien Hedström. dertill utsågs. Uppsättandet af lämplig arbets. ordning uppdrogs ät några dertill valde ledamö. ter, och som klockan nu närmade sig till treti den på e. m., begaf man sig till residenset för intagande af middag, till hvilken landshöfdingen inviterat såväl landstingsmännen, som åtskilliga andra af stadens invånare. Landshöfding Bergman är som bekant en gam mal militär, hvilken synes oss trifvas bättre i fältlägret än i salongen. Också är icke lyx hans svaga sida. Denna gång hade han likvälansett dagens betydelse vara så hög, att den förtjenade äfven i Ickamlig måtto ställas framför andra Det roade oss att observera de finska landstingsmännen, och det måste erkännas att de icke buro sig oskickligt åt. Visserligen voro de tillbakadragna, men ingalunda tafatta. Förvåningen stod likväl med omisskänneliga drag präglad .