på Vincennes. Emellertid kan jag egna mig ät andra angelägenheter, som röra mig enskildt, men derföre icke äro mindre brydsamma. Dessa ord yttrades lugnt och utan någon synbar afsigt; men Chapelle Marteau lät dem icke gå för gig förlorade, utan inföll lifligt: Kenske skulle jag deruti kunna vara hr grefven till tjenst. Min kännedom om Paris och hvad som tilldrager sig i sta den är temligen vidsträckt.t Ni är mer än god, fortfor grefven, och jag emottager ert anbud med största tacksamhet. Saken är helt enkel. Min äldre broder, markisen af Montsoreau, har för någon tid sedan begifvit sig på väg till hertigen af Guisc, beledsagande med en väpnad trupp en ung dam, fröken af Clairvaut. Dotter till hertigtns systerdotter! afbröt hastigt mäster Chapelle. tJag tror att så ärt, sade grefven. SNu har det inträffat, att min broder, som under vägen blef anfallen af en hop fiendtliga ryttare, lärer blifvit nödsakad att ställa sig och den unga damen under beskydd af en kunglig trupp, som befann sig på återtåg till Paris. Jag skulle derföre mycket gerna vilja veta, huruvida min broder eller någon af bans folk äro komna till Paris och hvar jag här skulie kunna uppsöka dem.4 Ligisten betraktade Carl af Montsoreau med ena forskande blick innan han svarade: Hvad jag med visshet kan försäkra, är att inga kuogliga trupper åtminstone af någon snmärkniogsvärd styrka hafva inryckt i Patis under de sista tio degarue. Om er broder och hans folk deremot hit anländt, ken jeg icke för närvarande upplysa, fastän sådant är ganska möjligt; men inom tjugofyra tim I mar skäll ni derom få tullständigt besked, äfvensom alla ytterligare underrättelser ani j