andre tillfälle att framföra det ärende, som egentligen föranledt hans besök; men ligisten syntes något brydd att finna ord, ehuru hans förlägenhet var af ett helt annat slag än de:, som bemärkts hos Nicolas Poulain. Sladigen yttrade han: Jag hade en viss firhoppning, herr grefve, att pi skulle meddela mig nägon und rrättelse ifrån hertigen af Guise, helst hans höghet sjelf, då jag för icke mer än tre dager sedan träffade honom i Gonesse, lofvade att innan kort sända mig bref. Herr Chapelle, svarade grefven, undvikande, jag har icke något särskildt budskap till er. Hans höghet har emellertid för mig uppgifvit er såsom en person, tiil hvilken jag borde vända mig i händelse af behof; och jag vet att han för er hyser den största aktmng och anser er vara icke blott en uppriktig anhängare af vår heliga sak, utan äfven en man som törtjensr hans oinskränkta förtroende. Men för närvarande har jag ingenting att säga er, helst något sådast fall ännu icke inträffat som kan föranleda mig att, enligt hertigens anvisning, anhålla om ert bistånd. Det skall för mig vara särdeles angenämt, återtog ligisten, att få lemna e allt det understöd, alla de råd och upplysningar, som stå i min makt, både lör hans höghet hertigens och er egen skull. Får jag likväl vara nog djerf att fråga i hvilket förutsalt fall jag kan hafva den lyckan att blifva anlitad af er?4 Grefven emålog i det han svarade: I det fall att jeg icke kan lyckes i mitt förebafvande genom de medel hertigen ställt tll mitt förfogande. För närvarande är det mig allraminst möjligt att kunna yitra något mera beständt härom, då konuvgen, till hvilken jag är sänd af hertigen, befinner sig