Grefven gat ögonblickligen befallning att införa honom och öfverlade med sig sjelf, under den korta stund som förflöt innan den anmälda personen visade sig, huruvida han ej skulle kunna anlita dess bistånd vid sina efterforskningar. Han kände att mäster Chapelle var väl anskrifven hos herti oen af Guise; men grefven hade redan genom Nicolas Poulain fått anledning att misstänka en del medlemmars eller anbäagare af ligan i Paris för otrohet, och ehu u han ver mera hågad att lemna sitt förtroende åt mäster Chapelle, såsom en af dem, till hvilken: han medförde bref ifrån hertigen, beslöt han dock att vara på sin vakt. i Chapelle Marteau inträdde härvid i rummet och hans yttre bekräftade de goda tankar hert:gen hade om honom. Hans anlets-. drag voro lifliga och själfulla, hans min all-: v-rsam, hela hans hållning och uppträdan-; de snarare egnade att utmärka en person af stor betydenhet än en tjensteman af så underordnad grad som Chapelle, i sin egenskap af kaurerare vid räntekemmaren innehade. tJag har infunnit mig, sade Chapelle Marteau, efter de första helsniogarne, för. att ursäkta min vägran att släppa herr gref-. ven in i Paris förliden natt, då jag hade. vakt vid en af etadsportarne. Anledningen; dertill var den underrättelse man erhållit, att illasinnade rådgifvare skulle hafva företagit sig att i konungens namn småningom och oförmärkt ioföra en mängd beväpnadt! manskap i staden, för att med våld tvinga: invånarne att afstå från påyrkandet af sina frioch rätiigheter.t tPala icke vidare derom, herr Chapelle, svarade grefven. Jag har aldrig betviflat att ni hade goda skäl för erthandlingssätt.4 Han tystnade härmed, för att lemna den