nom tydligt och utförligt, så att intet missörstånd om den rätta meningen kunde upptå; och han satte sig genast ned att verkställa detta beslut, så att ban skulle hafva brefvet färdigt att afsända eller öfverlemaa, så snart hans broders vistelseort kuade uppäckas. Brefvet bief enkelt och oförbehållsamt. Han berättede till en början sitt samtal med bben af Boisguerin under resan till Morly, ovh försäkrade att alla hans bemödanden biitills endast gått ut på att bereda och trygga sin broders sällhet samt att, ehuru han af hela sin själ älskade Maria af Clairvaut, han likväl icke skulle göra det minsta forsök att vinna hennes hand, så framt hen icke erhöll visstet derom, att hans böjelse var af henne sjelf besvarad, i hvilket fall han icke kunde uppofira hennes lycka tillika med sin egen, utan att derigenom det minsta befrämja brodrens. Han slöt med attuppmana denne till utförande af hva1l hans löfte och försäkran till hertigen af Guise redan tillförbundo honom, nemligen att sj.lf personligen återföra Maria till hertigen och såInnda förekomma det uppdrag, som han, Carl af Montsoreau, i sådant afseende erhålbt. Hans tankar hade härunder blifvit ledda i sidokanaler, till det ena ämnet efter det andra, ifrån den stora hufvudströmmen, de efterforskningar han hade att anställa i staden, angående såväl hans broders, som frökens af Ciairvaut ankomet och uppehbållsort. Då han icke var bekant med en enda person i hela Parig, visste han ej huru han härvid skulle gå tillväga, och han hade just försjunkit i betraktelser, rörande denna bekymmersamma omständighet, då hans värd inträdde och med mycken högtidlighet enmälde att hr Chapelle Marteau önskade att få betyga honom sin vördnad.