OT OP aa anledning att en dylik stämning ekulle taga alltför mycket öfverhand eller blifva varaktig ingalunda törefinnes. Vederbörande skola nog draga försorg om, att det finska folket icke skall komma att sakna väckelser och erioringar om nödvändigheten att icke låta bedåra sig af rågra mer eller mindre bestämda löften, några mer eller mindre be:ydande eftergifier. Ett bevis derpå hade man redan i den uti mitt förra bref omförmälda genom censuren tidningarne meddeladg ordonnansen rörande landtdagsreferaterna och reflektioner öfver landtdagsförhandlingarne, en åtgärd af den renaste och fullständigaste despotism, hvilken blef bekant för dem som vederborde nästan i samma ögonblick som man fick del af det om konstitutionelt monarkiska grundsatser ordande trontalet. Jag skall här nedan tillfoga några ytterligare meddelanden rörande nämnde ämne, men vill, innan jag lemnar kapitlet om trontalet, uttala den åsigt, att, allting sammanagdt, måste den finska landtdagens sammankallande och det trontal hvarmed den blifvit öppnad betraktas såsom ett ganska lyckadt schackdrag af den ryska politiken, både med hänsyn till Finland och med hänsyn till Europa. Det var således icke utan sina goda grunder som ett leende af tillfredsställelse hvilade på furst Gortschakoffs anlete då han vid den kejserliga jaktens affärd från Helsingfors kaj stod der stödd mot relingen och betraktade den hurrande mängden på stranden. Ingenting hade heller försummats hvarken af kejsaren eller af hans minister för att här göra, personligen, ett så fördelaktigt intryck som möjligt. Man anför flera bevig på den gard som visats för hvad som var finskt eller finsk sed, och på yttranden och tillgöranden, egnade att slå väl an på olika håll. Så t. ex., då ceremonimästaren grefve Armfelt hade begått den försummelsen att glömma, enligt öflig sed, till kejsa-: rens taffel invitera den ena af de båda grefvarne, som hade haft uppdrag att begära landtmarskalk, så fick han flera gånger un I der degens lopp i många personers närvaro derför uppbära snubbor af sin höga herre. Sin belåtenhet med anordningarne vid den stora feetbalen i-Helsingfors banhall tillkännagaf kejsaren bland annat genom att anbefalla dess afbildning genom fotografi, såsom förut bade skett med rikssalen och de der vid landtdagens öppnande församlade ständerna. fven berättas att furst Gortschakoff skall yttrat huru gerna han skulle vilja vara finsk adelsman o. 8. v. Slutligen väckte det vid afresan icke ringa uppmärksamhet — och man säger hos åtskilliga ryssar till och med någoa anstöt — att i det ögonblick fartyget började sätta sig i rörelse kejsaren blottade sitt hufvud och vif tade farväl åt den församlade mängden. Nyss förut då alla andra stodo med blottade hufvaden, under det de på stranden uppställda musik-kårerna spelade Värt land, hade man sett kejsaren vända sig till en af storfurstarne, som råkat behålla mössan på, men. den flög nu genast mycket hastigt a! hufvudet. Vid samma tillfälle begärde kejsaren att SVårt land skulle gifvas da capo. Allt det:a och dylikt mer, som kunde anföras, skall man utan tvifvel finna vara i och för sig obetydliga småsaker, men de sakna icke sin vigt med afseende på den stämning som kejsarbesöket framkallat och efterlemnat. Ty icke blott var jag sjelt vittne till hvilken ny och frisk fart hurraropen fingo t. ex. genom den lilla omständigheten att: kejsaren blottade sitt hufvud, utan jag har äfvea sedermera af personer ur de borgerliga klasserna hört detta och andra drag omtalas såsom tydliga bevis på hans välvilja mot Finland och finnarne. Kejsarens afresa egde rum på lördags eftermiddagen omkring kl. 4 och han gick ombord omedelbart från bordet vid den middag han samma dag gaf för samtliga riksdagsmän. Aftonen förut var den stora balen i Helsingfors banhall. Tidningarne ha meddelat beskrifning på lokalens dekorering m. m. och jag kan således inskränka mig att bekräfta att.den improviserade balsalen verkligen erbjöd en mycket vacker anblick. Särdeles var detta förhållandet med den ända af salen, der under ett af hvita och röda draperier bildadt tält en elegant salong var anordnad på en plan, liggande ett trappsteg högre än perronen, hvilken användes såsom en salens ena långsida löpande estrad. Att sålunda snvända en banhall till festsal är onekligen en god ressurs, der man sak nar en tillräckligt rymlig lokal för dylikt ändamål. Men det föruteätter sådana ställningar och förhållanden, att den allmänna trafiken anses kunna och böra stå tillbaka för en festtillställning. Under balen gjorde kejsaren ett par gånger en rund kring salen och .samtslade med. flera personer, dervid äfven närmände sig det ställe, der ett stort antal af bondeständets i sina enkla grå vadmalsrockar klädda ledamöter hade flockat. eig tillsammans. Monarken inlät sig i en längre sfunds samtal med dem, hvarvid senator Sackleen tjenstgjorde såsom tolk. Kejsarens hållning yar i allmänhet något stel. Han bär hutvudet en smula tiilbukakastadt och då han samtalar med någon vänder han sig cke rakt emot denne, utan bar ansigtet till hälften åt annat håll, blickande emellanåt ät sidan ned på den med tvilken han talar; vanligen ser han rätt framför sig, utan ait betrakta interlokuatören. Näst kejsaren ådrog sig, vid denna såsom vid ötriga högtidl:gheter härstädes, furst Gortscbakoff största uppmärksamheten. Man tyckte sig i hans dreg finna parade lugn och sloghet, och man var temligen ense om att anse bans utseende särdeles distipgue radt. Krigsministern Miljutin, som äfven var kejsaren följaktig hit, var en jemförelsevis ännu ung man. Han samtalade mycket hfligt med. dem, med hvilka ban kom i beröriog. Dagen efter högtidligheten ver det hardt nära alt hela ståten gätt upp i rök. Lokalen visades fuilt eklärerad för allmänheten, dervid det inträffade att en t ensparent med kejsarens namnchiller fattade e!d och flammade upp. De tusentals personer, som böljade i det stora rummet, stö tade ögonblickligen på dörrar och fönster, kullskuffande och trampaade på hvarendra. Flera perAT 1 : ee An ar aoe