I främsta rummet sysselsätter man sig med trontalet. Ni torde ha sett af tidnin: ne på platsen, att detsamma vid uppäsningen på rikssalen helsades med lifligt bifall; Efter hvad jag kunnat erfara deltogo i fröjdebetygeleerna icke blott representanterna af det underdåniga devouementet, utan äfven personer med sjelfständig ställning och karakter. Dokumentet var också särdeles väl egnadt att vid ett flygggt åhörande slå an. Det innefattade ett svar, och vid första påseende ett jakande Bvar, på åtskilligt af det vigtigaste som under den sednare tiden af pressen och den allmänna meningen lifligast påyrkats. Jag nämnde i ett föregående bref, att motionsrätt och periodiskt återkommande landtdaar voro de tvenne medgifvanden, som de risinnade uppställt såsom mäl för sina sträfvanden vid denna landtdag. Kejsaren förekom dem i trontalet. Båda delarne funnos der omnämnda. Der talades om utsträckt sjelfbeskattningsrätt, och vidare försäkrade kejsaren sig fasthålla konstitutionelt monarkiska grundsatser. Allt detta varicke öbetydligt mer än de flesta väntat och mer än tillräckligt för att framkalla entusiasm, då flertalet icke kunde i första ögonblicket märka huru sväfvande löftena i sjelfva verket voro och.huru allt. gjordes ytterst beroende af monarkens eget välbehag. ?: Mea äfven gedan man fått tillfälle att närmare studera. och analysera talet, har det icke gifvits.mersän en röst -derom, att det är mästerligt affattadt tör att på bästa sätt tjena många syften. Till en början nödgar det-äfven de mera skeptiska att erkänna det märkliga deruti, att en rysk sjelfherrskare uppträder med ett sådant tal, med sådana löften och förklaringar inför representanterna: at: ett: med hans stora -rike annekteradt land. Bevekelsegrunderna för detta uppträdande, säger man, må vara hvilka som Heist, så innefattar . det dock ett högst betydligt framsteg att något eådant numera är möjligt, då blott den aflägsnaste tanke derpå skulle-ännu för mindre än ett tiotal år tillbaka betraktats såsecm en ytterlig dårekap. Vidare måste yttranden och löften rörande de för tillfället lifligast eftersträf ) vade framsteg och förmåner betraktas såsom från det hållet ansenliga medgifvan. den åt den allmänona meningen. andra sidan vinnes genom dem den fördel, att de kunna begagnas såsom goda vapen mot hvarje agitation för dessa samma syftens ernäende. BSåvida icke. genom trontsalets löften all sådan sgitation blir Omöjlig, har man nu dessa löften genast till hands för att parera hvarje. försök i den riktningen. --Den gom vill tala om motionsrätten eller om periodiskt återkommande landtidagar kan vara viss på att mötas af en hänvisning till trontalet och en erinran, att man-i det afseendet har att: trygga sig) vid monarkens försäkringar. Gör man sig åter värmare reda för huru dessa äro beskaftade, så finner man ett väl ett löfte gifvits. angående py landtdag om tre år, men att den sedermera förekommande frasen om periodiskt återkommande landtdagsr ingalunda innefattar ens någon antydan om att bestämmelser derom skola komma att ingå i de förklaringar och tillägg till grundlagarne, hvilka skola föreläggas nästa landtdog. Såvidt ef trontalete uttryck kan slutas, ekulle landtdags sammankallande äfven framgent komma att bero på monarkens godtycke, och man har alltså åt eiv hållit öp pen möjligheten att, utan att på rägot sätt bryta de nu gifna löften, låta ständernas verksamhet hvila huru länge man kan finna för godt. Säkerligen har mani Sverge icke förbisett den till slut förekommande uppmaningen till de finska ständerna att genom värdighet, hofsambet och lugn i öfverläggHingarne ådagalägga, att fria institutioner icke medföra någon våda för det folk, som med praktiskt förstånd arbetar på utvecklingen af sin vältärd5, Man betraktar densamma här, och såsom det synes på goda skälj såsom ett bevis jemte de mänga andra som kunna påpekas, ett tröntalet vid den finska landtdagens öppnande var beräknadt-för en större publik än ensamt de finska.ständerna-och deras kommittenter.. Denna fras; likasom mycket annat, är ämnad: för Europa vida mer än för Finland. Denvill fästa Europas Uppmärksamhet på huru Rysslands monark behandlar ett foik, som ådagalägger praktiskt förstånd, och huruledes tillämpningen af Skonstitutionelt monarkigka grundsatser ingalunda är någon omöjlighet under ryskt välde. Konklusionen ligger sedan nära till hands: om något den ryska spiran underlagdt folk icke kommer i åtojutande af fria institutioner? eller icke blir styrdt efter konstitutionelt monarkiska grundsatsert, så är detta icke det ryska välets fel, utan en följd deraf att ett sådant folk icke med praktiskt förståndt arbetar på sin utveckling. Förträffligare inkast kan icke finnas i fall Europas kabinetter skulle fortfarande vilja blanda sig i frågan om det sätt på hvilket t. ex. Polen styres af Ryssland. Betraktelser öfver trontalet, sådana vi här antydt, göras numera härstädes af ganska många, och -mananmärker tillika, att om hela landtdagen tilläfventyrs är att anse såom en koncession, genom hvilken man ien kritisk tidpunkt velat afböja faror, som under vissa -eventualiteter kunnat hota från denna sida, så har trontalet varit väl berätnadt att verka ytterligare i samma rikt nings En utsigt har öppnats till vigtiga reformer efter förloppet af tre år, och man kan beräkna att ett folk, närande hoppet om en jemförelsevis -dräglig framtid, under närvarande förhällanden skall finnas mindre benäget, än eljest möjligen kunnat vara händelsen, att kasta sig i äfventyrligheter, hvilkas utgång kunde vara oviss, men hvilka under alla omständigheter skulle kräfva stora oo PO Fr ME AA b J-Å JL Jc — OR JA AN er de As AK -—-— För att troget skildra ställniogen, börjag likväl icke underlåta att nämna, det ganska många finnas, hvilkas belåtenhet är utan alla förbebåll och hvilka icke ens fästa sig vid att i trontalet ej förekom det allraminsta ord om någon ny presslagstiftning. Isynnerhet träffar man ofta en obegränsad tillit till kejsarens välvilliga afsigter samt den öfvertygelsen, att om likväl icke allt är som sig bör och om icke ellt går så som det borde, är detta icke Hana skäll utan da hägt nunnsattoa cANAMmM aft å