LILITIN SVIIALLIIDRAI UT GUSCHVI Utv IMUthalla tillräckliga föreskrifter. Ett annat förslag af samma motionär, att vederbörande myndighet måtte tillställa kommunalnämndens ordförande alla de kungörelser och tillkännagifvanden, som röra kommunens angelägenheter, föranledde det beslut af tinget, att alla landshöfdingeembetets kungörelser borde på landstingskassans bekostnad tillställas nämnde ordförande. Den erforderliga tryckningsoch apperskostnaden ansågs uppgå till 70 åa 80 rdr. tt tredje förslag af samma motivnär, rörande betalning för kronobrefbäring, förklarades ej till någon åtgärd föranleda. Deremot väckte ett af nämnde motionär framstäldt förslag om inrättande af ett räddningshus för faderoch moderlösa barn varma sympatier. Ordföranden förklarade sig särskildt ha tänkt derpå, med anledhing af de inånga barn som komit till länshäktet. Det borda finnas två dylika inrättningar, en för vanartade barn och en för icke vanartsde. Men ordföranden ansåg saken mera böra blifva föremål för den enskilda välgörenheten, än förvaltande myndigheter och hade sjelf tänkt att sätta sig i spetsen för ett sådant företag. Då emellertid nu en komit skulle bildas för sjukvårdens ordnande inom läret, kunde måhända ät den äfven anförtros att uppgöra förslag till ett räddningsinstitut. Kammarherren Paykull trodde att man dervid endast behöfde afse de vanartade, För de andra kunde man nog skaffa råd. Frih. Cederström var emot en komites nedsättande nu för denna angelägenhet. Prof. Cronhamn, som lifligt förordade iden, föreslog dels att man skulle träffa öfverenskommelse med direktionen för Prins Carls inrättning att äfven länets barn blefse der emottagna — den afser dock endast vanvårdade barn, icke vanartade — och dels att en hvar aflandstingsmännen borde taga subskriptionslistor och Fula hvar på sitt håll för detta goda ändamål. onerna, som ofta få göra tjenst I nödens stund, unde äfven Här änlitas genom arrangerande af önåerter m, m. Brukspatron Tamm understödde detta förslag och ville att motionen skulle hvila till nästa ting. Grefve Wirsån ansåg sakeni hög grad vigtig, ehuru definitivt beslut nu ej kunde fattas. Kostnaden var ej så stor om barnen upplärdes till jordbrukare, såsom de i Frankrike vanliga Colonies agricoles ådagalade. I Sverge hade redan baron Ahlströmer anslagit medel härför, ehuru stiftelsen under tidernas lopp fått annan karakter. Man kunde ju börja med 10 å12 barn. Baron Cederström ansåg föga vara vunnet för hela landet, om anstalten blefve så liten. En komite kunde möjligen vid nästa ting få bättre ledning af diskussionen. Prosten Rollin anförde flera lyckade exempel från hans trakt på dylika ar rangementer. Gillade föröfrigt liksom kammarherre Paykull prof. Cronhamns förslag. Komiten kunde ju arbeta samtidigt med de enskilda sobskriptionerna, Ordföranden upplyste att i Kalmar län finnas 20 sådana them, underhållna af enskilda kommuner. Frågan vore endast att få passande lokal. Förslaget att något måtte ärgör ras antogs med s:or pluralitet, och ehuru brukspatron Tamm och andra önskat en särskild komit för denna fråga, beslöt församlingen att den skulle lemnas åt sjukvårdskomiten. Denna skulle utses först sedan de medlemmar utl ttats, som nästa år skola afgå. I gårdagens aftonplenum, som börjades klockan half 6 och fortsattes till omkring klockan half 10 föredrogos följande motioner: Af possessionaten P. Sahlström om arbetshus inrättande. Motionären utvecklade sin åsigt om nyttan och behöfligheten häraf, men förslaget mötte motstånd af kammarherre Payhull och prosten Rollin. Motionen förföll. Af grefve Anckarsvärd, om viss tids utsättande på dagen för hållande af landstingsval, så att lessa kunde försiggå före klockan 12 f. m, Så som skäl anförde hr grefven, att han varit tillstädes på ting, der domaren af förekommen anledning uppskjutit landstingsvalen till kl. 7 på e. m., i följd hvaraf personer, som anländt till tinget på morgonen, fått ligga der onödigt hela dagen. Häradshöfding Barthelsson upplyste, att kronans mål och andra allmänna ärenden först alltid måste föredragas på tinget, hvarföre han för sin del ansåg omöjligt för domaren att kunna företaga valet, innan dessa förevarit. Motionen understöddes af lindstinget, som beslöt, att man till H. M:t skulle ingå med en petition i det syfte, som motionären afsett. Af grefve Anckarsvärd om upphäfvandet af förbidet att utsätta kommunalstämma på helgdag. Säsom skäl härför anfördes, att den mind:e bemedlade jordbrukaren för detta kommunalvärfs uppfyllande fick tillsläppa en eller flera dagar af en för honom dyrbar arbetstid. Hr Paykull motsette sig saken på den grund, att hans erfarenhet gifvt vid handen, det dylika stämmor, tillställda på söcknedagar alltid varit talrikare besökta, än då de egt rum på sindagen, då man, trött af gudstjensten, synnerliga t på vintern, sedan man i flera timmar suttit och frusit i kyrkan, önskade komma hem. Dessutom vore tiden efter gudstjensten alltför kort för att medgifva en grundlig behandling af de vigtiga ärenlen, som förekomma vid kommunalstämman Prosten Kollin förklarade, att han ansåge inkräktandet på söndagen, sedan menigheten blifvit bespisad med Guds ord och stämd till andakt, vara farligare än inkräktandet på en arbetsdag. Att efter en helig förrättning, då mången åhörare möjligen blifvit väckt af predikantens ord till gudsfruktan, genast derpå åter inkasta honom iverldsliga bestyr, ansåg prosten ej lämpligt. Öfverjägmästaren v. Bahr instämde med hr Paykull. Prosten v. Friesen talade äfven om nödvändigheten att hålla sabbaten i helgd, hvilket föranledde brukspatron Tamm att förklara, att andakten nu redan alltför mycket uppblandades med uppläsandet fråp predikstolen af auktionskungörelser, vitesförbud, tjufvars och skälmars efterlysande m. m. Han visste att en konung haft till valspråk Gud och Fäderneslandet, och i gemensamma öfverläggningar om angelägenheter, rörande det sednare, fann han snarare någonting upplyftande, än störande för andakten. Grefve Anckarsvärd upplyste att anledningen till motionen var hans komittenters önskan. För personer i den samhällsställning, dan befann sig, kunde det vara likgiltigt om stämman egde rum på helgdag eller söknedag, men för en mängd andra personer vore, såsom förut nämndt är, en arbetsdag ofta mycket dyrbar. Någon fara för religiositeten befarade hr grefven mindre häraf, och ville man vara konseqvent i principen borde kommunalstämmor kunna hållas på söndagen, likaväl som kyrkstämmor. Prosten v. Friesen bad att få upplysa hr Tamm om, att presterskapet sjelft vore de första att ogilla de missbruk, som han klandrat, och hade å dess sida gjorts allt hvad på detsamma ankommit, för att få förändring i den saken. Prosten Janzon trodde att man borde afbida tiden innan man började söka ändringar i en författning, som man knappast ännu hunnit att tillämpa. Landshöfding Liljencrantz instämde i hufvudsaken med hr Paykull. Efter gudstjenstens slut längtade de, som plägade intaga sin middag kl. 1 och dessutom ofta hade långa vägar att gå, till sitt hem, synnerligast under de mörka årstiderna. Som kommunalstämmorna höllos i Mars, Oktober och December, då jordbruket icke tog jordbrukarens tid i så strängt anspråk, som under våren och sommaren, ansåg ordföranden ej heller så stora olägenheter böra uppstå af att en arbetsdag blefve tillsatt för kommunala bestyr, och då svenska folket vidare genom sina deputerade vid riksdagen ifrat för en kommunallagstiftning, borde det också vara beredt på att göra de uppoffringar. som kommuhallagens fullgörande fordrade, och hvad den religösa delen af frågan vidkom, fann ordföranden nödigt, att man eceå mycket som möjligt jakttog åtminstone den yttre anstärdigheten. i TR mm en EET a DD Am NA or er — FR FA FÅ net DA tå bn