HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOTS) AR G. P. R. JAMES. Öfversättning. I detsamma syntes Brissac, som genast vid hertigens första ord hade ekyndat ned på gaten, lifligt vifta med banden upp emot en af de andra, som kommit fram till fönstret, och ropade: Loihringens kors! En ståtlig trupp af minst femtio lansar, alla med Lotbringens kors; och nu kan jag se Montsoreaus färger. AHt är i sin ordning. För hertigen att allt är i sin ordning. ertigen af Guise, som bade siigit upp ifrån bordet, satte sig åter ned på sin plats och drog ett djupt andetag, såsom mången gör, efter att hafva blifvit befriad ifråo nå got tungt bekymmer. Han tömde ett bredvid stående glas, till hälften fyldt med det fom lätta vivet från Beaugency, siödde sitt ufvud mot handen och satt så, stilla väntande några ögonblick. , Emellertid hördes trumpetensljud allt starkäre och starkare, snart äfven hästars stampning och slutligen kommandoordet halw, gitvet med en djup basröst. Några af hertigens följeslegare hade skyndat ned för att emottaga den ankommande truppen; ett par minuter derefter hördes fotsteg itrappan och hertigen vände sig om för att helsa sin väafade unge vän välkommen. Han blef likväl icke litet öfverraskad stt i stället se en gemmal hvithårig man, som med hjelmen i hanv) Se ÅA. B. n:r 190—193, 197—200, 202--210, 213, 215 och 216.