HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLO1IS?) AF G. P. R. JAMES. Öfversättning. Men dessa ätventyrare hade just häruti en fördel öfver ordentliga trupper. Vane att kämpa i små hopar eller man emot man, funno de sig mera i sitt element, sedan deras leder blifvit brutna, än förut då de voro ordnade tillsammans; och Carl af Montsoreau insåg, att framgången af hans första chock på intet sätt hade gjort dem modfälda, uten att tvertom under det de käckt höllo stånd emot honom, en del af dem kunde afsändas att förfölja vagnen, som nu hade kommit lös ur gyttjan och började fortsätta sin färd, beledsagad af abben och hans broder, hvilka, egoande all sin omsorg åt dess beskyddande, icke syntes hågade att lemna honom något under-tå5d i hans strid med de svarta ryttarne. Under sådana förbållanden blef honom ingenting annat öfrigt, än att söka hålla sitt folk tillsamman 8å mycket som möjligt, att småningom draga sig tillbaka, betäckande sin broders trupp, och att genom ett afsändt bud anmoda honom att å sin sida medverka till deras gemensamma bästa. De fiendtliga ryttarne försökte emellertid att göra om intet denna hans plan, hvilken de tycktes hafva insett, och de anföllo bans folk den ena gången efter den andra för att bugta deras linie och tvinga dem att strida man emot man. Under fullföljandet af denna sin afsigt, begingo de likväl det felet, att låta en del af sin trupp sätta öfver floden, för att anfalla honom från den andra sidan. Med den hastiga blick, som vanligen allLJ få A, B. n:r 190—193, 197—200, 202—210 och