Vr PERN OSA MUTA UVA UME BE vanden helsats med bifall och tillvunonit sig! lifliga sympatier, om man ock icke obetin-; gadt kunnat gilla de af Österrike gjorda projekter. Gerna hade man sett, att det varit Preussen som satt sig i spetsen för att tillvinna sig hegemonien i Tyskland, på hvilen dess öfvervägande tyska folknummer bifver det grundade anspråk framför Österrike, som bland sina 35 millioner invånare knappt har 7 millioner tyskar. sen Eaogand, säga hvad man vill om de band som der påläggas individen af stelnade och föråldrade seder samt kastartade klassförhållanden, är ett land, der man eger och älskar friheten och der man derföre ej kan förlika sig med den despotiska politik, som i närvarande stund gör sig gällande i Berlin. England tvekar också icke att öfverflytta sina sympatier från Preussen jå Österrike, hvars kejsare, att döma af talrika artiklar i de engelska tidningarne, här tillvunnit sig en stor popularitet både för sina i allmänhet mera frisinnade politiska tendenser och för sitt uppträdande vid kongressen 1 Frankfurt, hvarom de engelska tidningskorrespondenterna haft en mängd fördelaktiga saker att berätta. Med allt detta har dock den för ögonblicket vänliga stämningen mot Österrike hufvudsakligen sin grund : 1 Englands intresse att se Tyskland enigt och starkt. Kommer det en gång derhän, kan England med ens låta fara sina farhågor för Frankrikes öfvervälde på kontinenten och dess ytterligare förstoring åt Rhen. Sjelfva den inrotade traditionen om en fransk I invasion i England måste dermed antagasl dö bort. Andarmålet med frankfurtkongressen har således ej kunnat annat än gil-) las af England. Men, såsom jag redan sagt, man har ej funnit de der diskuterade pro jekterna särdeles tillfredsställande, och man väntar sig föga om ens någon framgång af Österrikes operationer, så länge dessa basera sig på en förening furstarne emellan. Den enda möjliga vägX, yttrades nyligen i någon tidning, är att Österrike vädjar till tyska folket och beslutsamt sätter sig i spetsen för en rörelse sådan som den, från hvilken 1843 frankfurtparlamentet utgick. Efter någon tids otålig väntan, ej mindre att få se de tre intervenerande makternas sista noter till Petersburg publicerade, än att förnimma Rysslands svar å desamma, hugnades omsider publiken med den underrättelsen, att något sådant svar ej vore af behofvet påkalladt, enär ezaren stodi begrepp att lyckliggöra hela Rys:land och framförallt Polen med arrangementer, som i liberalitet vida skulle öfverträffa hvad vestmakterna hade ftordrat. Att detta ej var annat än en fint, kunde nog en hvar be ipa, ock det är alldeles icke antagligt, att vestkabinetterna låtit missleda sig afen slik manöver, ehuru de funnit sin uträkning vid att låta frågan sålunda förfalla och begagna det erbjudna tillfället att draga sig ur spelet, efter att hafva fällt hotande ord, som de ej ville infria. Detta vinner ock bekräftelse af de underrättelser som telegrafen bringar om de tilltänkta ryska reformerna, hvilka, enligt dessa underrättelser, lära blifva ar ringa eller ingen betydelse. I allt spårar wan klart och tydligt en brist på det goda förstånd? mellan de koopererande makterna, om hvilket den officiösa franska och en del af den engelska pressen visat sig så angelägna att öfvertyga publiken. Då de intervenerande makterna sålunda ej kunnat komma öfverens om hvad som borde göras för Polen, men en samverkan var nödvän dig, för så vidt något borde göras, är det solklart att de skulle draga sig tillbaka hvar på sitt håll. Hvad begrepp man gör sig om Frankrikes sätt att lösgöra sig från det goda förståndet, kan slutas af det nyligen i omlopp satta ryktet om en allians mellan Frankrike, Preussen och Ryssland. Att man i den synbara bristen på öfverensstämmelse och gemensamma intressen mellan Frankrike och England, vidare i Österrikes genom Frankfurterkongreesen ådagalagda intention att gå en egen väg, snarare aflägsnande det ifrån än närmande det till Frankrike, samt slutligen i de förhållanden, hvari Frankrike kommit genom sitt uppträdande i Mexiko, ansett sig fiara goda skäl att. tro på möjligheten af en sådan alliane, eller på ett redan inträdt rapprochement, kan ej förefalla underligt. Emeller-. tid bar det ej ännu komnit utöfver ett) obestyrkt rykte, och Times korrespondent ifrån Paris söker visa, att det mesta man il. den vägen yttrat är förbastadt och betydelselöst, hvaziemte han bestämdt försäkrar, att de talrika ministerkonseljer, som under de sednare dagarne lära egt rum i S:t Cloud, alldeles icke haft nägot att skaffa med den på tal bragta alliansen. Emellertid tyckes i detta diplomatiska virrvarr den polska frågan lemnas helt och hället ur sigte, ålminstone af kabinoetterna. Folken hafva dock ej lika lätt att undertrycka sitt deltagande för en nation, som tyckes fullt besluten att ända till sista man kämpa för sin frihet, Sednast i söndags egde här i London ett meeting rum för Polen, hvarvid beslöts en adress till polackarne, för att försäkra dem om det varma deltagande, hvarmed man fortfarande följer deras ihärdiga kamp. Men har man ej andra hjelptrupper att sända Polen, än adresser, kan det nog tagas för afgjordt att dess öde är utmätt. Tillståndet bland arbetarne i bomullsmanufakturdistrikterna börjar åter att blifva ett föremål för bekymmer, och det var icke någon öfverflödig försigtighet af ministören att före parlamentets upplösning uppmina det att söka bereda arbetstillfälle ät de ar: betare, som äro utan sysselsättning. Sävida ej den kommande vintern skall förnya samma elände, som föregående året rådde i Lancashire, måste den allmänna välgtrenheten anstränga alla sina krafter. Antalet af arbetslösa nådde sin största höjd i slutet af December förra året, Derefter har det alltjemt minskats, och man troddåe att denna förminskning skulle fortfara ända tills den strängare årstiden inträdde, alldenstund den rika skörden antogs komma att lemna sysselsättning åt en stor mängd arbetare. Märkligt nog tyckes man häri ha missräknat sig. Sedan sista veckan i Juli har nemligen de arhataläsag antal ökat siv i en cå heklaolig n