osund RBK — — — — BM ning, och den deröfver utspända regnbågen, såsom en underpant på kommande dagars sällhet, glädje och kärlek. Vid minnet af dessa svikna förhoppningar framträngde tårar i hans ögon och han red sorgsen fram emöt sitt väntande hem. De twå tjenare, som ban afsändt dagen förut, hade underrättat om hans ankomst och den ungefärliga tiden derför; vägen till den lilla staden var uppfylld af haus underhafvande, klädda i siva helgdagsdrägter, det -gamla stenkerset och den stora brunpen vid torget voro prydde med blommor, det från alla håll samlade landtfolket upphäfde vid hans åsyn glada fröjderop ceh helsade honom välkommen; men den un.:e grefven var allt för mycket nedstämd för att kunna glädja sig bäråt, så som han jest skulle hafva gjort. Den hån sin vin terdvala uppvaknade naturen, fåglarnes sång, blommornas åsyn och den herrhga afton solen hade på honom gjort ett angenämt intryck och bidragit att upplifva hans sorgs na sinne, men andra menviskors fröjd tjenade endast, han visste icke hvarföre, eburu ban var missnöjd derötver, att framställa hans egen olyckliga belägenhet i ännu mörikare färger. Stadens. älste, anförda af hans intendent, hofmästare och slottsfogde, kommo emot honom utanför staden och beledsagade honom på hans väg. Gondrin blef något efter, skakade handen på mången gammal ber känt och. frågade efter flera saknade vänner, upphöjande för alla sin uppe berres stora bedrifter och utmärkta egenskaper deh glädjande bygdens invånare med löftet, att we nytt, bragdrikt lif skulle uppgå för res: Ng detta sätt anlände Carl af Montsoreau till-sina besittningar; men åsynen af slot tets inre återkallade i hans minne endast bittra hågkomster. Vi förbigå emeliertid allt sådant och vilja endast när ot litet uppemölla :o88 vid hvad som omedelbart följde på hans ankomst. Han underrättade sig