R. Om fångars underhåll och gripande af ogerningsmän. Prof. L. Ja! huru de skola gripas och häktas. Prof. L. (till W.). Huru många 8S innehållef 1:sta kap. ? W. Jag får uppriktigt bekänna, att jag, sedan jag af adj. Nordling blifvit i strafibalken grundligt tenterad, icke vidare läst densamma. Prof. L. (till R). Ar förhållandet detsamma red hr R ? R. Jal Prof. L. Herrarne få vänta till Decemberexamen. Härpå afslöts förhöret och utan att vidare yttra ett ord aflägsnade vi oss. Att förestående på begäran af våra kamrater i skrift affattade och till dem öfverlemnade berättelse tr till alla delar med sanningen öfverensstämmande, få vi härmed på ära och tro försäkra. Upsala den 7 Sept. 12863. Af professoren och riddaren J. C. Lindblad kallade till tentameni processrätt tor: dagen den 3 Sept. kl. 10 f. m., infunno sig undertecknade på utsatt tid. Professor Lindblad började med att tentera W. Prof. L. Hvad innehåller utsökningsbalken ? W. Huru man skall kunna genom offentlig myndighet göra civila rättigheter gällande samt huru man skall kunna få säkerhet för påstådda civila rättigheter. Prof. L. efterfrågade hvilken offentlig myndighet som åsyftades. W. Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Prof. L. Hvilka bevis gälla hos K. Maj:ts befallningshafvande? W. Skriftliga bevis och eget erkännande. Prof. b: Huru skola bevisen vara beskaflade för att ett mål skall kunna anhängiggöras hos K: M:ts befallningshafvande ? W. Klara och ostridiga. Prof. L. Kan ej annat än skuldsedlar utmätas? W. Jo, domar. Prof.!L. Hvar står det? W. I 3:dje kap. utsökningsbalken. Prof. L. Om man har en fordran på 100 b:ko, hvart vänder man sig då? W. Till K. M:ts befallningshafvande och man kan äfven vända sig till domstol. Prof. L. Ja, till domstol kan man alltid vända sig, men hvilket är den kortaste vägen. Vv. Om man vänder sig till K. M:te befallningshafvande. Prof. I. sHvarför det ? Om W:ssvar härpå kunna vi nu ej erinra oss annat än det, jatt prof. L. deremot ingenting anmärkte. Prof. LL: Huru går det, då en person begär lagsökning å en annan och sökanden ej har några bevis? WW. Saken hänvisas till domstol; Prof. L. Nå hr A. då? (missförstående frågan och förvexlande sökande och förklarande). Då kan han fasutmätning gerast, ty K. M:ts befallningshafvande eger ej ing Pe pröfning af fordrans giltighet. Prof. L. Nej bevars! K. M:ts befallningshafvande meddelar kommunikationsresolution, på det att motparten må få tillfälle aut yttra sig. — Inom hvad tid, hr W.? W. Tre månader. Prof. L. Åh nej! Inom :wiss kort tid. Prof. I... När kan man inte få utmätning ? Härpä svarade W. sä att prof. L. visserligen medgaf att W. hade reda på svaret, men dock med skäl anmärkte, att blott den som förut egde kunskap om förhållandet kunde förstå det otydliga svaret Prof. L. Finnes det något tillfälle, då man omedelbart kan vända sig till underexekutor med anhållan om utmätning? Ja, vid domar. Prof. L. tillkännagaf sitt missnöje. med svaret. W. Ja, blott vid laga kraftvunna domar. Nu afbröt prof. L. förhöret med den förklaring, att jag W. kunde just ingenting, och att hvad mig A. beträffade, han visserligen ej tenterat mig men likväl genast i början hörde att det ej kunde gå. Derefter anhöllo vi upprepade gånger att prof. L. mätte antingen höra oss vidare eller ock låta oss komma tillbaka längre fram, hvarpå prof. L. svarade, att han-ej hade tid, och dessutom vore det gammal praxis hos honom att ej göra det. Innän vi sluta vår berättelse få vi anmärka, att några få irågor med deraf föranledda svar ej äro här upptagna på den grund, att vi ej kunnat påminna oss hufvudsakliga innehållet deraf. Så mycket kunna vi dock påstå, att ingen af dessa frågor ställdes till mig, Å., att svaren på dem, med undantag af en eller högst två, toro rätta, om de ock ej framkomma tillräckligt fort och bestämdt, och att härigenom mot vär egen fördel snarare för mycket än för litet Llif vit medgifvet. Enligt hvad vi genom upplysningar af andra samt genom omständigheternas och händelsernas sammanställande kunnat, utröna, räckte värt vistande hos prof. L. tio mmuter, högsten qvarts timme. Att ofvanstående, på begäran af våra kamrater i skrift affattade och till dem öfverlemnade, berättelse är, såvidt vi med god vilja kunna påminna oss, till alla delat med sanningen öfverensstämmande, få vi härmed på ära och tro försäkra. Upsala den 7 Sept. 1863. Å E W.