storsta ilslara Iran mga ul Mitau och derra till Schaulen, för att komma in i guvernemer tet Kowno. Dessa fordom så fredli kter h sedan några veckor tillbaka antagit en helt ar nan fysionomi. Här ser man fjetirade fång der döda eller sårade bortföras på vagnar, frå de aflägsna skogarne dånar kanondunder elle smattrar plutoneld, och ju närmare man kom mer guvernementet Kownos gräns, desto oftar möter man trupper af flyende och förföljda in surgenter, som skynda in på detkurländska om rådet, der för närvarande intet belägringselle krigstillstånd är proklameradt. Ett oförgätlig intryck gjorde på mig anblicken af guvernemen terna Kownos, Wilnas, Mohilews och Witebs fordom så vackra nejder, hvilka alla jag i bör jan af förra veckan genomreste. Oberäknadrt d dagligen förefallande arresteringarne, afrättnin garne, striderna o. s. v., fick jag upplefva ovän tade händelser, som berättiga till den slutsatsen att om det nuvarande tillståndet ännu längre fortfar, skall ingenting annat än en grushög återstå af Polen. Redan nu måste man re hela mil, innan man träffar på en herrgård ell en by; otaliga ställen passerade jag, hvilka bl vit menniskotoma, der riddargods och bya blifvit nedskjutna och jemnade med jorden a ryssarne. I trakten af Wilkowischki varjag sjeli vittne till ryssarnes grymma, all lag och rät föraktande framfart. Dagen förut hade omkring 300 insurgenter ankommit till en der bosatt tysk: egendom samt under hotelse af dödssttaff till tvungit sig lifsmedel. Denna händelse förrådde: för ryssarne, som genast arresterade cgaren samt plundrade tände eld på och nedsköt fulikom: igt herrgården. Det var den 25 Ang., kl. 1( Ba f. m. jag ankom hit och blef vittne till detta eteende. På sin egen hövagn transporterad den fängslade egaren jemte sina anhöriga, so med sorgsna blickar sägo sina egodelar uppgö lågor, till närmaste stad; efter dem följde en vagn med tagen lösegendom af alla slag, eskorterad af en sotnia kossacker och en afdelning infanteri. Officerarne och manskapet hade naturligtvis förut lagt sig till de bästa sakerna för egen räkning; en rysk officer bjöd ut ett guldur åt mig, hvilket jag då trodde vara hans rätt fångna egendom; men då kossackerna strax! derefter kommo till mig tungt belastade med tyska böcker och kartor, som de bjödo ut för en Sportstyfen blef det klart för mig med hvad slags folk jag hade att göra. En annan öfver: raskande företeelse är det af Murawiew anbefallda utrotandet af skogarne. Visserligen scr man ännu på många trakter hundratals arbetare sysselsatta att fälla träden; men antingen nu detta förfarande är för kostsamt eller icke går nog fort, så begagnar man sedan någon tid vllbaka ett radikalare medel, i det man antänder och nedbränner stora skogsrymder. Redan i Kurland, men ännu mera i guvernementerna Kouvwno och Wilna, ser man på långt håll höga sökpelare uppstiga samt såväl vid jernbanorna som i det inre af landet förkolnade, ända till marken uppbrända sträckor, der nyligen den tätaste urskog stod. I Kowno och Wilna förefalla nästan dagligen afrättningar. Den 26 och 27 Augusti var jag närvarande vid afrättningarne i Kowno. Kl. 12 på middagen tillkännagafs den förestående exekutionen med trumhvirflar, tallösa menniskomassor tågade ut ur staden för att åse afrättningen, under det delinqventen under stark betäckning fördes i vagn ut till afrättsplatsen. Den nyutnämnde guvernören i Kuwno. en son till den bekante Wilna-Murawiew och endast ungefär 30 år gammal, ledde i egen pe son exekutionen. Sedan domen bliivit uppläst, vände sig delinqventen ännu en gång till guvernören med bön om nåd, under f att ban skulle meddela vigtiga upplysningar om nationalkomiten. Bort, bort! ropade Murawiew junior på ryska språket. Tolf soldater ryckte fram och sköto på den vid en påle bundne delinqventen under upprepade trumhvirflar, och då han ej genast föll, kommenderade Murawiew fram tolf and:a soldater, hvarefter den olycklige sjönk ihop. Vid detta tillfälle hände det att en kula slog mot en sten, studsade och träffade den på sidan stående Murawiew i benet, att han måste bäras bort; följande dagen berättades det att såret ej var lifsfarligt, emedan intet ben blifv.t skadadt. Det är besynverligt aut ingenting härom offentliggjorts, och lika förunderligt är det att den officiella ryska pressen förtiger de hvarje vecka försiggående afrättningarne af qvinnor. Jag her i Wilna sett två qvinnor skjutas och i Kowno tre hängas; och åberopar till vittnen på mina uppgifters sannfärdighet de tusentals personer som bivistade exekutionen. Verkligen afskyvärd är den procedur som användes, vare sig med eller utan de bögsta myndigheternas vetskap, mot qvinnorna. Öfver delinqventen kastas en lång, hvit skjorta med en tjock yllehu!va, hvilken omsluter hufvudet och vid hvars nedra ända snaran lägges om halsen. I ett ögonblick är den redan till hälften liftösa kroppen hissad högt upp i galgen. och 6 man (ryska soldater) draga med all kraft i nedraän dan af ett vid delinqventens fötter fästadt t för att för mängdens-blickar dölja den med dö den kämpandes ryckningar och böjningar, till ersättning hvarför man, ifulla 24 timmar efteråt. förunnar densamma anblicken af den afrättade. ITALIEN. Påfl:ga konsuln i Neapel har erhålitsina pass, emedan han inlåtit sig ui bovrbinistiska stämplingar. Enligt underrättelser från Neapel af den 7 dennes, hade banditanförarne Croeco, Nino Nanco, Coruso och Fortone samma dag infunnit sig uti Rianero, hos den officer som kommenderar de der förlagda italienska trupper, och begärt säker eskort för sig sjeliva och 250 banditer, hvilka voro beredda ati inställa sig inför myndigheterna, Från Rianero begåfvo de sig till Lagoscpole under ropet: tLefve Victor Emanuel! och bärande nationalfanan fr: mför sig. Franska regeringen hade beviljat italieneka kabinettets fordran, att de på ångfartyget Åunis arresterade banditerna måtte utlemnas. Opinione för den 4 dennes tillkännagifver, att dekreter, hvarigenom exportullen på otja, svafvel och lumpor nedsättes, snart äro att vänta. Enligt en korrespondens från Turin till General-Correspondenz i Wien at den 2 dennes, skall italienska regeringen lycka!s tillintetgöra en i Brescia st bandlingspartiet nyligen förberedd agressiv plan mot Österrike. Uti Syracusa bade en due!l egt rum mellan tidningen Popolos utgifvare, hr Marco Interlandi och deputeraden Luigi Greco. Den sednare gårades lindrigt i bufvudet. Banditanföraren Penedigrano hade svårt förolämpat en af sina banditer, Campo, hvilken, för att hämnas, bildade ett eget band, lockade Panedigrano i et bakhåll, hvarest han nedsköt bonom och hans sekreterare Piccoli. Derefter ställde sig Campo och båda bandens banditer till myndigheternas förfogande. Panedigrano ver den blodtörstigaste och råaste ar alla stråtröfvarhöfdingarne. Han teade med egen hand mördat sin hustru och ein son samt dessutom begått öfver 30 mord. Hans kropp sönderhöggs i stycken, hvilka spetsades och upp sattes i topparne på höga tallar. Hans hut vt us älldaa ill Salt dnlne ti om Save hiv