t, att vår stålln allt jemwerligare, förnedringen ösheten allt mera ohöljd. med hvarje dag bl allt större, skam Om glädjen öfver en förestående strid är 8 r 1 e ett tecken wil seger, så har det liberala pari tiet, och folket bakom det, redan denna seI ger i sin hand vid de nya vaien. Hvad som i afseende på Preussens yttre i förhållanden väcker mesta öfverraskaingen i den ministeriella berättelsen till konungen är det ställe, som hundlar om bemödandena på den tyska förbundsförfattningens område. Här förvånas man mest öfver ministrarnes! fega beteende. Ty om också de bekantai fraserna om representantkammarens ingrepp f i konungens rättigheter upprepas, så våga ; ministrurne dock icke uttrycka ens hundra-j delen ar sitt hat till kammaren. De bemö-!? da sig till och med att affektera en förhoppning, att ingen meningsskiljaktighet skallil! finnas i landet, då det gäller att med dessa! ministrar försvara Preussens på spel satta makt — med dessa ministrar, som just utgöra hindret för Prenssen att på något sätt komma sig upp! ! Man kan utom Preussen vara förvissad om, att fulketa anspråk alltid skola uppställus 1! denna ordning: först ministrarna bort, derefter män med förtroende i spetsen, och derpå gen om de nationella uppgifterna. id de nya valen skall det äfven gälla budgeten. I det afseendet vet folket besked. Minisioren ger sig sken af alt vura;j utomordentligt mån om att författningen ef-å terlefves och att derföre budgeten för 1863: må komma under behandling; men hvar och I cn vet, huru ohssväradt denne Bismarck säti ter sig öfver all lag och rät, och hura det! är horom fullkomligt kkgiltigt, om en bud-j get kommer till sänd eller ej. Ministeren skulle också icke för författningens skull påyrkat landtdagens sammankallande, om ey) detta steg vure nödvändigt för ptens ekull. Ty om man ännu längrei iile fort!sra med denna hushållning, så j måste minisirarne göra sig beredda på, att öfverkammarrätten, som skail revidera alla skajer. skulle påyrka en af landtida gen antagen budget. Ofverkammarrätten kan rdott ant sådana räkenskaper för rikti bvilka uppgöras på grund af bevi i anslag. Framför allt — och detta är af vigt för bedömandet efställningen — måtåren undvika all konflikt med denna i Å j Hu myndighet, som är utrustad med domare: oberoende och icke lyder under minisitren. Öfverkammarrättens hittills gjorda iavänd r mot den budgetlösa regimen ha också jd, stt landtdagen redan iår bliti i lad, och endast och allenast i derföre beqvämer man sig till att låta kamraraa sammanträda. M:mstrarnes förtviflade ställviog, icke deras omsorg om förfaltnin-; gen, bar fällt utslaget. Nu å:erstår ännu den stora frågan, om representarvtkamr ns upplösviog skall åtföl jus af oktrojerandet al en valleg. Detta vorej den svårasie af ulla hittills begångna förfaltniogskränkningar. Väl är det säkert, att ministera von Bismarck icee har iyckats förmå konungen härtill, men det är blott en slump, om vi b s från en dylik åtgärd. , Allmänheten gör eig beredd på allt, således dessutom äfven på utt, säsom man med mycken bestämdhet antager, det skamliga ste inflytande på valen skall söka göra cig gällange. Allt detta tager man för gifvet, som sogdt är. Och ändock hyser folket den öfvertygelsen, att den upplösta kammaren skall tll sn majoritet återväljas. Komme hvad som komma vill, så står vårt folk orubbligt fast vid ein rätt. Junkerbladen försöka reden nu alla möjliga skrämskott. De hota med förlatningens suspension; om de förra representanterna bli omvalda, och detta vore så mycket nödvändigare, mena de, som den nya repre cutantkammaren, om den blir lik i; den upplösta, skulle likasom denna sätta armereorganisationen på spel; och då Preus-t sen är en militäroch icke en författnings-j1l stat, måste lagens intressen vika för armåns, 1 f Å Junokrarne räkna naturligtvis vid de nya valen på regeringsapparatens bistånd, emedan de detta förutan äro ur stånd att in sätta ens en enda representant af sitt parti i kammaren, och regeringen lär väl icke heller försumma att göra sitt bästa. t Sannolikt kommer hon att operera skick j! ligare än förut. För att ur kammaren af-iq lägsoa fromåtskridende-partiet, det populä-1! I r i raste i landet, sättes detta i misskredit af de officiösa tidaingarne derigenom, att man utbasunar dess bästa ledare Schulze Delitsch såsom en motståndare till Preussen. Naturligtvis skratta alla menniskor åt detta, ty ella känna Schulze-Delitseh såsom den ifri-1F gaste förkämpen för Preussons anspråk ij! Tyskland. Detta är blott ett bevis bland. många på våra mivisterie!las tanklöshet. N t 6 Sedan den 5 i denna månad är äfven den internationella statistiska kongressen samlad här. Men tll den grad tages allas intresse jr 1 anspråk al de politiska frågorna, att all jö mänheten knappt fäster någon uppmärksamnr het vid kongressen. De liberala preussiska if medlemmarna i densamma, hvilka tillhörde förberedelsekommitn, ha tilik nnagilvit, att s afgå, emedan inrikesministern väl sökt)h draga vinst af sådana krafter som Virchuws, le Schul!ze-Delitsehs, Lettes med fleras, men utt för dem från all ledning at göromålen. ergade naturligtvis) d ministåren, att liberala nän sådana som dej O nyssnämnda blefvo valda til vice presidenter i förberedelseutskottet. De skulle ju under plenardebatterna lätteligen ha kunnat låta ett ord om Preussen undfal:a sig, och det! g vill man ej tillåta. Om furstekongressen talas detknappt mera. is Den 4 dennes mottog konungen at Preussen den ö terrikiska kejsarens och de öfriga ty-I n -ka furstarnes skrifvelse, innehållande fur Ii: stekongressens förs:ag. Mean tror sig veta, att ministåren umgås med planen att förbjuda de utläadska tidningarne. DD Under de fortsatta förhandlingarne i lör lagens aftonplena af förslagen till de nya eagarne för enskilda banker, fattade adeln, izesom förut presteståndet, beslut om sedelungifoingsrätten i ötverensstämmelse med hr Wallenbergs reservation. Bondeståndet återoo 2 Ar a KT Pr scn seece nn d se