Åess moraliska ansvarighet inför sitt eget eamvete! Huru betydelselös i proktiskt hänseende en dylik moralpredikan är, inses tätteligen af en hyst, och Ryssland har dessuiom visat det inför heia verlden genom den tfrotsiga hållning det intagit, Att Ryssiand vågat detta, bar påtagli en sin grund i dess öfvertygelse om brist på sammanhållning och gemensamma syften hos de intervenerarde makterova, och man måste beklaga att denna öfvertygelse endast visat sig alltför välgrundad och att ett lumpet rivaliserande nationerna emellan alltjemt skall fördröja lösningen af de för Europas lugn och utveckling vigtigasie frågor. Franska noten, hvars slutpåetående jag efter Courrier du dimanche meddelade i mitt sista bref, är icke baserad på 1815 års fördrag. Franska regeringen har af lätt befripliga skäl så mycket som möjligt undviit att ställa sig på denna för den napoleonska dynastien så slippriga ståndpucvkt och i stället tagit den allmänna humaniteten och det europeiska lugnet till grunder för sina räsonnemanger. Då emellertid engelska och ryska kabinetten visat sig ej vara fullkomligt ense om tolkningen af nämnde fördrag, har Transka regeringen ansett eig böra gifva sira tankar i ämnet tillkänna; hvilkei skett i ett särskildt memorial, som åtföljde Drouyn de Ihuys depesch, Enligt detta förklarar sig franska regeringen vera al den åsigt, att de makter, som undertecknat wienerfördragen, äro fortfaravde i sin fulla rätt att affordra Ryssland uppfyllandet af dessa, och namneligen af den artikel som förbinder R land att gifva åt Polen en särskild konstitutionel styrelse. Detta är nu godt och väl; men hvartill tjena dessa fördrag och hvaertill alla kommentarier öfver desamma, utr det dock till slut lemnas åt godtycket utt antingen uppfylla dem eller, om så behagag, betrakta dem som alldeles antiqverade. Utom sistnämnda memorial omtalar Courxrier du dimunche i sitt gårdagsnummer ännu ett annat diplomatiskt dokument, nemligen ett cirkulär, som den 19 dennes jemte en kopia af franska svaret på Gortschakoftdepesch sf den 14 Juli blifvit sändt till franska beskickningarne i utlandet, Hufvudsak ligen innehåller detta cirkulär detsamma som i det så kallade identiska slutpåståendet blifvit uttaladt, men derjemte en försäkran, att den ptällning Rysslaid i de diplomatiska underhandlingarne intagit, har endast tjenat till att stärka öfverenestämmelsen och det goda förståndet emellan de intervenerande makterna. Detta är något hvarom redan förut den officiösa pressen fökt öfvertyga allmävheten, men som tyckes -af förhållan-. dena alltför mycket motsägas för att för tjena någon tillit. Vore emellertid förhållandet så, som Drouyn de Lhuys i nämode cirkulär påstår, bade man deri det säkraste beviset på utt alla de diplomatiska under handliagarne i polska frågan ej varit annat än ett iumpet spegelfäkteii. Vaktadt nu sålunda denna fråga fått muka åt sig-och upphört att. ega det spännande intresse, som helt nyss gjorde henne till föremål för börsens ängsliga observationer. förnimmer man allt då och då efterdyningar, om ock icke aft betyderhet att förorsaka jldesto större fluktuationer. Att, ehuru böjd men ock numera börjar visa sg att tro på fredens bibehållande, sådana ej kunna helt och hållet uteblifva, är helt naturligt, så länge Monitören ihärdigt iakttager tystnad med afseende på innehället af den sist expedierade noten till Petersburg och i öfrigt ej med ett enda jota låter ana till kejsir apoieons afsigter. Rykten hafva under de sednare dagarne varit i omlopp om ett förbund mellan Förenta Staterna och Ryssland, och ehuru eft par tidningar tro sig kunna fö: säkra att dessa rykten äro ogrundade, kunna de dock ej förneka sannolikheten af att ett sådant förbund lätt kan komma tillstånd. Nordamerikanska staterna hafva nemligen alltför stora anledningar till missnöje med vestmakterna, att de icke, i händelse af ett krig. mellan dessu och Ryssland, skulle vara benägna alt ansluta sig till det sednare. Pamtidigt med dessa rykten har det även påståtts, att Förenta Staterna inför franska regeringen protesterat mot det sätt bhvarpå Frankrike tagit om händer Mexiko och efter sitt. hufvud der organiserar en By styrelse. Aven detta är emellertid ännu endast ett obekräftadt rykte. Naturligtvis eysselsätter man sig både här och i England med en mängd funderingar öfver hvad betydenhet furstekongressen i Frankfurt kan komma att få. Dessa funderingar äro dock af eu temligen löslig art, och det synes tydligt att mun ej ännu är ense med sig sjelf om hvad man skall t:o eller icke tro. Påtagligen bar man svårt för att öfvertyga sig, det något tillfredsställande resultat skall komma ut sl Österrikes bemödanden att skapa ett stort och enigt Tyskland, så länge det har en sädan rival som Preussen; men å andra sidan ärotidsförhållandena och de politiska förvecklingarne ef beskaffenhet att lätt nog kunna gäcka alla beräkningar i det afseendet,synnerligast som följderna af Preussens holsstarriga politik äro alldeles oberäkneliga. . Säkert är att man i Frankrike betraktar kopgressen med ganska oblida ögon och skulle högst ogerna se att Tyskland genom enighet vunne en ökad styrka. Visserligen har Constitutionnel och ett par andra tidningar låtit förstå, alt det föga intresserar Frankrike huru en grannstat ordnar sina inre angelägenheter; men det kan. ej gerna falla någon in att tro på uppriktigheten af-ett så puerilt påstående. För en stat, som girigt Jurar på Iandvinningar i alla riktningar, kan det nem i ligen omöjligt vara likgiltigt, att de, som skola släppa till rofvet, bereda gig på ett i s E q 4 l