I AA SS gest att åtskilliga större stamholländerie blefvo inrättade, och att dervid, äfvenson vid hornboskapens förädling i allmänhet af seende fästades både på bättre kroppsforme: och ökad mjölkproduktion, hvilken sednarc måhända mindre påaktats. Ayrshireracer hade tillvunnit sig stort förtroende, men der var mindre mjölkgifvande än man kunde önska. Om mindre stamholländerier skullt bildag, vore ändamålsenligast att bestyre dermed öfverlemnades åt hushållningssäll. skapen, som af stamholländeristyrelsen borde erhålla Jån mot 5 2 ränta, hvarmed afvelsdjur kunde inköpas. Då dessa inköp måste ske i utlandet, vore det nödvändigt, så vida icke sjukdomar skulle epridas i landet, ett karantänsplatser på statens bekostnad inrättades, der djuren någon tid kunde förvaras. I afseende på fortsatta inköp af afvelsdjur från England, eriorade taaren, att man der i allmänhet fästade mindre vigt vid mjölkfn vid köttproduktionen, hvaremot den förra vore afjemförelsevis större betydenhet här, om Jadugårdsskötseln skulle lemna god inkomst. Frib. K. Åkerhjelm, chefen för stamholländer;styrelsen, meddelede att den förevarande frågan af nämnde styrelse blifvit framställd i ändgmål att inhemta sakkunniga personers erfarenhet och omdöme rörande det ganska vigtiga ämnet. De ingångna svaren hade utfallit olika, dock flera i den syftning att atörre stamholländerier vore att föredraga. Intendenten Juhlin-Dannfelt, sekreterare i nämnde styrelse, ansåg tå men större stamholländerier ega företräde framför flera mindre, alltid under förutsättning att djuren blefvo väl skötta, och borde afseende med omsorg fästas på hvarje provins olika förhållanden. Det vore vigtigt att söka uppmuntra sådana personer som visade håg och skicklighet såsom skötare af kreatur, eller hvad i England kallades Breeders, och gagneligt om hushållningssällskapen utdelade belöningar, och företrädesvis åt allmogen, för väl skötta djur. Premiers utdelande vid dandtbruksmöten för goda afvelsdjur vore gagnande, dymedelst att djuren derigenom erhölle större värde och bekräftelse erhölles om deras goda beskaffenhet. Inköp i större skala från utlundet medtoge betydHiga kupitaler samt äro underkastade faror och afbräck i händelse kreaturssjukdomar utbryta; då inköp verkställas, är det nödvändigt att underkasta djuren någon tids karantän. Erfarenhelen hade redan lärt att halfblodsdjur (afkomman efter tjurar af ädJare racer och kor af inhemska, men goda racer) hade lemnat fördelaktigare resultater. Genom kroiseringen ar Kortborns och Ayrshire-racerna hade utmärkta djur, både i afseende på mjölk och köttproduktion åstadkommits. Professor Arrhenius erinrade, alt anskaffandet af de nu befintliga stamholländerierna lemnat ganska fördelaktiga resultater, deribiand det icke vore af ringa betydenhet, att en väckelse gifvits till bättre vård om kreaturen än tillförene. Önskligt vore visserligen om större stamholländerier kunde åstadkommas; men det vore lika önskvärdt att de nuvarande etamholländeriernas antal ej för mycket minskades, äfvensom alt olika racer valdes med hänsyn till de olika orterna. Att afkomman efier de från ullandet inköpia Ayrshiredjuren voro af betydligt bättre beskaffenhet hade erfarenheten bekrätiodt. Skulle inköp från utlandet försiggå, hvilket talaren ansåg nödvändigt i och för uppfrisknivg ef blodet, vore det högligen önskvärdt att karantänsplatser inrättades, ty de stadganden, som gälla till förekommende af kreaturssjukdomar, äro ej tilltylestgörande. I anledning af den andra frågan, så lydande: tOm det är en obestridlig sanning, att hemmansbrukare och torpare under de sednare åren, särdeles under missväxtår, haft synnerligen svårt att komma ut med alt betala de alltjemt stigande lönerna åt de tjenare de behöfva, och att flera af dem gå under, Oaktadt skatterna af hemmanen eller torpen äro i ellmänbet ringa i förhållande till den brukade jordens värde; frågas buru skall denna olägenhet bäst afhbjelpas?4 afgaf brukspatron Indebetou ett intressant yttrande, hvari han skildrade de föråldrade grunder, enligt hvilka arbetsskyl!digheten utgjordes af bönder och jordtorpare särdeles vid de många större egendomar som förefinnas inom provinsen. Vanligt vore, att de artelsekyldiga åboerns, som ofta bodde så ända till en mils afstånd från herrgården, sände sina drängar till gården, för att hela veckan der göra dagsverken; de måste förses med matsäck, som under vekkans lopp blefve förstärkt, och detta sätt att föda arbetarne vore för busbönderna ytterst betungande, föranledde derjemte stor tidsförlust oeh ständiga ombyten af tjenare, hvilka icke hade intresse för det arbele de uträttade och följaktligen verkställde det illa, På flera egendomar hade bönder och torpare: sig ålagdt att afberga en viss areal åker och ävg. Det var ganska vanligt att, då folket dertill ivställde sig, väderleken blef ogynnsam och arbetet mäste uppskjatae till iägligare tillfälle, med den pålöljd, art den dyrbara tiden ginge förlorad. Under sådana förhållanden, och då ökade arbetstillfällen öfverallt erbjödo six samt arbetslönerna etändigt stego, var det naturligt att hemmensbrukares och torpares stälning skulle försvåras och åboledigheter ständigt inträffa. Hvarje omtänksam jordegare borde derföre antage ett annat system, i andra order redan med framgång iofördt, det nem ligen, att förvandla arbetshemmanen till farmer, antaga arrendatorer, gom befrias från arbetsskyldighet till hufvudgården, hvilken icke göres större än att den kan bru. kas med tjenare som bo vid färden, eller med torpare i dess nära grannekap. Jandtbrukaren Hallgren på Forss uppläste ett anförande, hvari han skildrade dels de olägenheter, som den stigande lyxen bland allmogen medförde, och dels vådorna af det friare tullsystem, för hvilket ständerna nu visat sympatier, men hvilket först i en obestämd framtid kunde blifva af större nytta för landets utveckling. (Forts.) nets UTRIKES.